Igår skulle jag träffa Empan efter hennes jobb på NK, jobbar på Sand. Hon slutade klockan 16 och då skulle jag vara i stan och träffa henne. Jag är på NK exakt klockan 16 och ringer -inget svar. Väntar en stund och ringer igen - inget svar. Inget svar, inget svar, inget svar. Till slut kollar jag på en tavla som visar var alla butiker ligger och tänkte att jag skulle komma på var hon jobbade, för jag hade glömt vad affären hette. Hittar den inte på tavlan men visste ju att det var damkläder (hon hade ju fått kläder därifrån liksom), så går till Plan 1. Tänker att jag kan ta en liten runda och se om jag känner igen butiken medan jag ringer. Hittar Sand direkt och Emelie svarar fortfarande inte. Bestämmer mig för att vänta vid hissarna, på en bänk där. Hamnar brevid en kvinna som har två hundar, varav den ena heter Fido! Döper man verkligen hundar till det?! Fido nosade på allt han kunde, och den andra bara låg och vilade sig. Fido var definitivt en cockerspaniel. Emelie vägrar svara. Kände mig lite övergiven. Sitter på NK, är där för typ tredje gången i mitt liv och tycker att alla jag ser ser så otroligt snobbiga ut. Ja, förutom dem där unga tjejerna som bara gick där för att gå där i princip.. Men vad vet jag.. Såg en barnvagnsmodell som var väldigt annorlunda, aldrig sett förut. Både mamman och pappan såg vääldigt modetrendiga ut. Aja, klockan 16.23, efter 5 samtal till Empans mobil och 3 hem (trodde jag ringde mobilen först men ringde tydligen hem, inget svar där heller) samt 1 sms, så ringde hon äntligen upp! hon hade villat bort sig på lagret i en timme och lämnat mobilen någon annanstans. Så hon kom till slut till min räddning och tog mig bort från alla onödigt dyra kläder.
Vi gick till Fridays för att äta middag. Pepsi x2 (gratis påfyllning) och cheese burger för mig, för 177 kronor och 7 up och pasta alfredo med kyckling för Emelie för 173 kronor. Dyr middag alltså... Aja, dessert bestämde vi oss för att äta på ett mindre fancy ställe, så vi gick och letade efter ett Seven Eleven (mitt förslag) där det fanns sittplatser. Längst bort på Drottninggatan fann vi ett. Jag köpte Kina puffar och hon köpte Malteasers, sen delade vi lite. Så satt vi där, jag vet inte hur länge för vi vågade inte kolla på klockan.
Vi pratade med Sandra på högtalartelefon och det var när Sandra sa "hänger ni på Seven Eleven?" som vi kom på hur töntigt det är, men men det var lite mysigt iaf. Vi bestämde att vi skulle ses på Caledonien klockan 21. Jag, Emelie, Sandra, Markus, VV, Sebbe, Fredrik och sedan kom Johan. Det var trevligt att ses igen. Även om Sebbe tröttnade på oss tjejers tjat om mera nötter, han fick dem nämligen gratis medan vi andra fick pröjsa 16 kronor glaset. Att vara på Caledonien känns som en Vinsta Gård-reunion.. Vinsta Gård all over again, ni fattar? Varannan människa där inne är från högstadiet, på både gott och ont.
Vi spelade biljard först och sedan fick vi ett bord soom jag satt vid i princip resten av kvällen. Jag och Empan tänkte ta 117 till Brommaplan kl 00.31 men vi bestämde oss för att stanna så kunde Emelie sova över hos mig och Johan på våran soffa i vardagsrummet.
Sebbe var dum nog, tror jag, att utmana Markus på shots-tävling. Markus pröjsade tre shotsar var för sig och Sebbe, med Sandras kort. De kostade 648 kronor. Sandra hade rätt att vara upprörd då alltså. Det blev lite för mycket för den ena grabben, men som tur var, kanske, skulle vi gå hem. Efter att ha smugglat ut en öl i flaska och ett glas med något i och erbjudit en förbipasserande man ölflaskan och fått svaret "Vafan du kan ju inte gå runt med en urdrucken pilsner", stannat en taxi, nästan blivit påkörd av en annan bil, vinglat omkring, utmanat Johan på fight osv så kom nog alla hem till slut. Jag, Johan och Emelie gick från Spånga till Vällingby, fick vänta 28 minuter på tåget, köpte godis/tuggummi i en automat, bläddrade i en äcklig metro och sedan unde vi visa upp vår egna boning för vår övernattande gäst. Bäddade lite i soffan och fixade lite och sedan gick vi till sängs.

Idag har jag sett klart alla avsnitt, i alla säsonger i Gilmore Girls. Sorgligt att det är över, men jag får ha ett Gilmore Maraton helt enkelt. Få se, 22 avsnitt gånger 7 säsonger gånger 41 minuter (varierar ju mellan 40-42 minuter oftast) blir... *tar fram mobilens räknare* 6314 minuter, det vill säga drygt 263 timmar... vilket skulle innebära att om jag såg 30 timmar Gilmore på en helg skulle det ge 9 helger Gilmore... ojdå.. Någon som är intresserad att ha sällskap? haha.

Mor och far åkte och besökte morfar på sjukhuset idag, han är inte bättre... har inte talat med dem sedan de åkte dit men ska ringa när jag skrivit klart bloggen.
Vilket är typ nu.
Morsning i korsning och ha ett Gott Nytt År!

ps, nyårsmiddag hos familjen Persson vilket kommer blir sååå gott och fest efter hos Fredrik. Hoppas det blir härligt! See ya, ds