Så har även denna dag lidit mot sin ända. Vi hälsade på hos mor och far och firade brodern. Vi gick ihop för att ge honom en mobiltelefon, men så kunde inte han byta till abonemang just då så han tog en snygg mp3-spelare istället. Så köper han mobilen sedan själv. Det går ju lika bra det :-)

Så jag och Johan var där och M och hans tjej, P och farmor kom dit. Kul att träffa farmor igen, hon orkade ta sig till oss och det tyckte jag var kul. Synd att hon är så pessimistisk och inte ser fram emot framtiden utan är negativ och tänker att det är inget att ha. Visst kan jag förstå henne då hon är 91 år och efter att hon ramlade är mindre rörlig. Men som jag sa så har det gått 2 månader sedan dess och då kunde hon ju inte alls gå medan hon nu kan vanka sig fram med käppen iaf och faktiskt orkar hälsa på oss. Det är ju framsteg! Tänk nästa sommar då liksom, om 8-10 månader. Skulle hon ju kunna vara återställd i princip, om kroppen orkar och psyket hänger med.
Jag hoppas på det. Hon har ju generna för några år till, bara hon kan se glädjen i det också. Vill ju gärna att hon hinner träffa mina barn :-) Och det dröjer ju några år till det.
Svärfar sa igår att han gärna kan vänta några år med att bli farfar. Ja, det får bli som det blir men inget mål vi har inom snar framtid iaf ^^

Iaf tycker jag att det är jättekul att varje gång hon ser Johan lyser hon upp och ler jättestort. Hon tycker jättemycket om honom, det märks verkligen. Fast å andra sidan, vem gillar inte Johan?

Nu ska jag nog gå och läsa lite. Imorgon ska jag nog följa med mor och skriva in mig på sats igen. Så träningen blir ännu mer seriös. Hm...

Bilder kommer, men jag orkar inte just nu. Är inte van att festa 2-3 dagar i rad på detta sätt...