Jag är friiiiii som en fågel, friiiiiii som en fågel!
Så är jag officiellt arbetslös. Men så ser inte jag på det.
Jag har semester.
Och jag kommer kolla efter lite jobb till hösten men mitt största hopp är att chefen på jobb b ska höra av sig i september. Det hoppas både jag och Maria på. Känns troligt också.
På tal om Maria så fick jag ett sött sms av henne idag när hon var på väg hem från jobbet. Jag gick därifrån 20 över 3 faktiskt. Skönt att sluta tidigt på sin sista dag, även om det betydde 1½timmes mindre lön. Aja.
Iaf så var innebörden av smset att hon är glad över att ha träffat mig för jag har fått henne att skratta mycket. Och så är det nog, vi har skrattat väldigt mycket, även om vi också varit allvarliga- både om arbetet och om privatlivet.
Jag är skyldig henne ett stort tack för att hon räddade mig för några veckor sedan. En kvinna ringde från något land på M och snackade på mycket dålig engelska. Vi ska inte ha några samtal på engelska, så jag fick totalt hjärnsläpp och kunde knappt förstå ett ord av vad hon sa, försökte bara komma på vart hon skulle någonstans- för inte hit iaf!
"A moment please", höll för luren och säger till Maria "HJÄLP!", förklarar situationen och Maria nickar allvarligt och frågar "Ska jag ta över samtalet?" "Ja tack" svarar jag. Så tar Maria över, och även om hon inte riktigt fattade vad kvinnan sa med sin dåliga engelska så lyckades hon reda ut vart kvinnan skulle. Tack!

Imorse när jag kom så blev jag ivägtvingad av chefen för avdelning a på fikarast. Visade sig att hon tagit med sig kanelbullar och ville överlämna ett paket, hela hennes avdelning satt bänkad runt mig. Jag fick en jättefin handduk i blått med företagets logga på längst ner, den var faktiskt jättefin.
När det blev dags för mig att gå hem tackade hon mig för den här tiden och hoppas att vi skulle ses igen.
Jag tackade själv att jag fått jobba där och sa hejdå till alla som var kvar på den avdelningen.
Sedan gick jag över till dem som jobbar på b och sa adjö till dem. Började med Lisa.
Hon kramade mig och satte sig på sin kontorsstol igen och sa att det varit jättekul att vara min handledare, jag svarade att hon varit en jättebra handledare- se bara hur duktig jag har blivit. Lisa replikerade och sedan kollade hon plötsligt med lite sorgsna ögon på mig. "Vad tråkigt att du slutar!" utropade hon och flög ur stolen och kramade mig igen och gav mig en puss på kinden. Jag skrattade bara och sa något. Hon gav mig en till puss på kinden och sedan satte hon sig och drömde sig bort om charterresor till thailand, visade mig ett lyxigt hotell som kostade 53000 i veckan, typ. Ja, dröm och glöm. Lisa går på semester en vecka nu.
Jag kramade Maria hejdå och vi alla tre bestämde att när jag var tillbaka från norrland skulle jag höra av mig så vi alla tre kan ses igen.

Sedan kramade jag Gunborg (som kramade mig hejdå för säkerhetsskull redan när hon kom imorse),och Sirkka och sedan Karin. Sedan gick jag till nästa fyrklöver och skulle precis stanna till vid Tadek när han utbrast "Du glömmer väl inte mig?!" och reste sig med en himla fart och kramade mig både hårt och länge. "Vi ses väl igen? Du kommer tillbaka va?" och "Hälsa din brorsa från mig! Martin hette han ja". Jag kramade Seidy hejdå och hon bad mig också hälsa både till mamma och Martin. "Jag vet inte om han minns mig men du kan ju hälsa från den tokiga tjejen" sa hon och Tadek fyllde i ledtrådar om honom ifall Martin inte skulle minnas honom.

När jag gick förbi Virva så snackade hon i telefon men jag ropade ändå "Hejdå Virva!" och hon svarade "hej hej" med sin finska brytning. Ja för finskor har vi gått om. Ibland känns det som att det finns två kvoteringar till företaget: för kvinnor är det fördelaktigt att vara från Finland, och för män att vara bög. För vi har många av båda delarna. Fast så är det ju självklart inte. Inga sådana kvoteringar alltså.