Nu har jag snart varit hemma i en timme. Sandra och jag möttes i Vby och styrde efter lite om och men stegen mot Mirella för att äta varsin hamburgertallrik med pommes (så bra gick det för Sandra och hennes GI-diet...).
Sandra klagade på att osten var dyr, 7 kr kostade det om man ville ha ost. VI skippade senapen/ketchupen, borde ju vara lite billigare. Vi vet inte om det var därför, eller om det bara var otur, men vårt bröd hade svart botten- så bränd! Även köttet var lite bränt och Sandras ost. Eh? Ja, Sandra satt och gav fina pikar vilket jag tycker är lite obehagligt. Antingen säger man till dem, eller så tar man skitsnacket efter. Men ingen av oss orkade tjafsa med dem. Båda var iaf överrens om att toan var väldigt fräsh. Jag klagade när vi gått därifrån.

Så gick vi in på Kappahl och Sandra testade 2 tröjor, en kofta som hon testade både i S och M och en jättesöt t-tröja. Hon bestämde sig för en av värje och när vi lämnade hytten gick Sandra fram till kvinnan som stod vid disken och galgen där man kan hänga provade kläder som man inte vill ha och frågade:
- Kan jag hänga den här?
Kvinnan tittade konstigt upp på Sandra och svarade osäkert:
- Ja..?
Sedan fortsatte hon:
- Jag jobbar inte här.
Och Sandra utbrister: OJDÅ!
Och vi börjar asgarva.
Jag såg faktiskt kvinnans väska och tyckte att det var kosntigt om hon nu, som Sandra antog, jobbade där. Men hon plockade med kläder, som hon sedan provade, så visst kunde man tro det men...
Nej, det var jättekul.

Sedan visade Sandra mig sin kofta hon ahde på sig som hon köpte på Gina Tricot förra helgen. Två av knapparna hade ramlat loss och ena fickan var halvt lös och hängde. Byt den, sa jag. Men hon sa att hon hade inte kvar kvittot och hon hade ju den på sig nu och hon hade ju använt den ganska mycket (men aldrig blivit tvättad).... Värt ett försök tyckte jag och övertalade Sandra att vi skulle gå dit. Hon tog av sig sin kofta och satte på sig sin nya istället. Du får snacka, sa hon. Aja. Nu var jag bestämd, jag har bytt ett par byxor utan kvitto som var mindre sönder efter 2 veckor än dessa efter 1. Ursäkta kvaliten liksom.
Gick till kassan, var som tur var lite folk i butiken. Jag sa att koftan köptes för en vecka sen och nu har två knappar lossnat och fickan är så här *visar*. Ojdå, sa tjejen i butiken. Hon frågade vilken strl det var. XS. Slut. S då, undrade jag? Vi gick och kollade. Slut. Jag fick pengarna tillbaka och skrev under återköpskvitton. Så, fixat.
Nu kan Sandra köpa något annat istället!

Sedan gick vi runt runt i affärerna. Bara fjärde gången jag är där på fem dagar... Vi gick in på Gina en gång till och jag suktade efter min älskling (vita koftan). Testade L, som så klart var för stor. Men den var jättevarm och mysig!
Gick fram till kassan, samma tjej.
-Kan du kolla om den här finns i andra affärer i annan storlek?
Det kunde hon och det fanns 14 vid sergel och 9 vid hötorget i strl M. Så ska åka förbi imorgon innan Mamma Mia och kolla, och är den för stor kanske de också har S.
Sa till Sandra att jag nog får bjuda ut henne snart så som jag går fram och frågar saker... Fråga om hon vill gå på bio med mig på fredag eller nåt ^^.

Mina inköp under dagen blev iaf:
Ett stycke svart BH från H&M
Ett stycke svarta jeans från Mango, lite dyrare inköp än planerat men de satt ju bra. (Så undrar jag hur tre byxor i liknande modell i samma storlek kan vara så olika stora? Dessa satt bra, ett par kunde jag efter lite kämpaglöd knäppa och det tredje paret var det inte ens någon mening med att försöka knäppa gylfen- det gick bara inte.)
Och sedan ett stycke blond hårfärgning på rea som håller 6 veckor. Sandra erbjöd sig att färga men hennes pappa började skratta hånfullt och sa "ja det gick ju bra på Susanna!". Susanna hade haft brunt hår och skulle färga blont och det blev orange. Ja, sånt händer ju, men inte direkt förtroendeingivande första gången det skall göras...

Sedan mötte vi upp Sandras pappa och gick på Lidl och sedan följde jag med hem. Men först ringde jag far och frågade om han kunde skjutsa mig hem ikväll (inget sl-kort ni vet) och han gick med på det om det inte blev för sent.
Så var hemma hos Sandra ett tag och kollade på bilder mest och snackade. Snackade med hennes mor och far. Hennes mor blev nästan svartsjuk igen! (internskämt)

Efter någon timme gick jag hem till mor och far och åt en korv med bröd och såg på Postkodlotteriet och snackade med mina föräldrar. Pappa satt framför datorn, och kollade runt på google earth. Jämförde Moskva, Mexico City, Tokyo och Stockholm, hur stor stadskärnorna är vid inzoomning på 26 km från ytan.
Sedan var det dags för hemfärd. Vi hade bestämt att vi skulle fara 20.30, pappa skulle se film kl 21.

- Du får köra, säger han.
Jag bara stirrar på honom. Ha ha, jättekul.
Jag har alltså kört i industriområden och andra tomma områden. Lite trafik och max 50-vägar. Jag har inte känt mig mogen för mer.
- Allvarligt?
- Ja, varför inte?
Jag bara stirrar.
- Tror du jag klarar det?
- Ja det tror jag. Tror du att du klarar det?
- Okej jag testar.

Skulle egentligen köra från tomten, men dels är det väldigt knepigt att svänga ut just där så pappa fick köra det, sen kom han på att närman kör ut från vår gata så är det en jättestor häck som skymmer och en brant backe som gör att bilarna kommer upp väldigt fort och plötsligt, så kanske inte ska börja där. Han körde och skulle stanna på vinstavägen men då kom massa bilar (plötsligt) upp från backen och jag bad honom köra in på västergöksvägen istället så börjar jag där. Lite lugnare.
Och sedan körde jag, som ni kan läsa i inlägget innan. Och det gick så bra! Jusste, jag bytte fil på 70-vägen också! (och tjokade, hur det nu stavas, är ju en gammal bil. Men det har jag gjort förr någon gång också). Alltså, tänk. Jag har bara kört på 30 och 50 vägar, alltid i dagsljus och nu var det skymning, aldrig bytt fil, aldrig kört vid rödljus, aldrig rondeller, aldrig haft bussar omkring mig, aldrig behövt ta hänsyn till cyklister elelr öppna bildörrar- bara människor. Bara några gånger har det varit andra bilar jag mött/haft bakom/framför (de flesta var då förra sommaren) och i de flesta fallen andra övningskörare. Körde ju förra veckan, men innan det var det lääänge sen. Och så himla mycket har jag inte kört.
Körde fram till vår grind här och satte växelspaken i friläge, handbromsen i och sådant. Sedan vände jag mig till pappa och ropade:
-Jag klarade det pappa! Jag klarade det! (höga förväntningar jag har på mig själv liksom).
-Ja, jag visste val det! Du var jätteduktig!
Jag är såå stolt. Märks inte va?!

:-D
Haft en toppen dag! Nu ska jag och Johan se på tv. Tjiong!