För en stund sedan satte sig Johan och började kolla på en tv-serie på datorn. Vi sitter så att han hamnar snett bakom mig och jag ser honom inte om jag inte vrider på mig. För ovanlighetensskull hade han faktiskt ljudet i högtalarna på, så jag hörde vart enda ord. Det var ganska hög volym också, alltså precis så som man vill om man ser på film eller något. Det är väl skönare att lyssna så än i hörlurar, tycker iaf jag. Men om man inte ser på serien så är det störande och därför brukar han ha hörlurar för min skull. Iaf så lät jag honom lyssna via högtalarna denna gång för jag tänkte att jag snart ska sova iaf. Sedan vänder jag mig om, efter en ganska bra stund, för att be honom om en sak och ser att han sitter med hörlurarna på sig. Ja, han märkte inte att ljudet även kom från högtalarna och trodde de var avstängda. Så där sitter han med sina hörlurar på sig i godan ro. När jag påpekar att högtalarna är på svarade han "är dem? ojdå.." ser lite generad ut och de där underbara kinderna dyker fram (som alltid när han tycker något är lite smått genant, avslöjar honom jämt för mig!). Så han stänger av högtalarna och återgår till sin serie. Han var så söt!

Puss älskling! Min favorit!