Moppeolycka

Ojdå.
Vid 23-tiden var vi båda trötta, men Johan ville se klart något program som slutade 12.
Efter programmet tog vi moppen hemåt. Mellan mor/far och Vby åker vi förbi ett stort gäng ungdomar. Framför oss cyklar en man. Plötsligt ser jag cyklisten se åt höger in mot en tomt. Jag kollar framåt och på trottoaren står en moppehjälm prydligt. Konstigt stället, tänker jag då det ser ut som att den är placerad med omsorg.
Cyklisten börjar vingla lite då han nästan vrider kroppen helt bakåt. Vad sjutton? Johan har stenkoll på vägen. Vi passerar cyklisten som nu vänder om och cyklar tillbaka. Hjälmen stör mig. Jag vänder mig om, på samma sätt som cyklisten. Då ser jag.
Hjälmen var placerad på trottoaren nedanför en uppfart som var som en uppförsbacke. Någon meter uppför backen, men från det håll vi kom ifrån skymd av en häck, låg en moppe på sidan. Någon sekund tar det innan jag ser att brevid moppen ligger en mörkklädd person. Ägaren till hjälmen, antar jag.
Johan såg ingenting. Vi hade passerat sedan länge, i det sammanhanget. Jag vände mig om och såg att cyklisten var framme hos personen.
-En person hade vält med sin moppe, sa jag till Johan.
-Va? sa han, då han inte hörde mig över ljudet på vår moppe.
-Såg du hjälmen? På trottoaren?
-Nej? Jag höll koll på vägen.
- Låg en hjälm på trottoaren och ovanför den i en uppfart låg en moppe på sidan med en person liggandes brevid.
-Va?!
-Ja, det var därför cyklisten vände.
-Ska vi vända?
-Jag vet inte...
Vi hade nu kommit en ganska bra bit.
-Jag blev orolig, tänk om det är något allvarligt som hänt? fortsatte jag. Såg ut som att han svängt en tvär sväng och sladdat och vält. Kanske hjälmen flög av i farten...
Men jag fick inte ihop hur hjälmen så prydligt hamnade på trottoaren.
- Vet du vad jag tror? frågade Johan.
-Nej?
-Jag tror att det är någon som varit ute och festat och fått för sig att ta moppen och sedan deckat.
-Hm.
Flera scenarier flög förbi mitt huvud.
-Ska vi vända? Frågade Johan igen.
VI hade nu passerat Vby och var ungefär halvvägs hemma.
-Nej... det är försent nu...
-Ja men vi såg ju att cyklisten vände. Han får ju hjälp.
-Ja.. och så kommer det där gänget fram också. Isf skulle vi vänt på en gång. Hade inte cyklisten varit där hade jag sagt åt sig att vända. Eller stanna. Direkt.
Men jag ångrade samtidigt att jag inte bett honom stanna på en gång, trots att cyklisten var där. Man vet ju inte. Han kanske inte hade någon mobil på sig för att ringa larmcentralen-om det nu var nödvändigt. Jag önskar att jag hade stannat för att se vad som hänt, stilla min oro och kanske vara till hjälp. Tänk om han ligger där med skallskador (om hjälmen inte var på när han hamnade på marken) och är oförmögen att tillkalla hjälp. Eller är medvetslös.
Eller så kanske han bara druckigt för mycket och tyckte att marken såg skön ut, lagt ner moppen och somnat på marken...
Man vet ju inte. Jag borde kanske ha stannat...

Knackat på porten har
Skrivet i slottsdammet av: mamma

Ni gjorde inget fel eftersom det fanns andra i närheten. Kram!!!

2008-06-29 @ 10:00:47
Skrivet i slottsdammet av: Jannice

Förstår att du tänkte/tänker så där.. Jag hade, precis som du, känt att jag skulle stannat och hjälpt till. Men samtidigt så måste du ju nu tänka positiva tankar. Ni är i Sthlm, många människor..skulle cyklisten inte haft mobil, så fanns det ju annat folk som han kunnat be om hjälp till. Tror det gick bra för killen, han fick hjälp!

Sköt om er!

2008-06-29 @ 16:13:51
Blogg/hemsida: http://jannicejarpe.blogg.se/

Skriv i slottsdammet här:

Går under vilket namn?:
Är du viktig?

Kontaktadress: (publiceras ej)

Blogg/hemsida?:

Värt att nedtecknas är:

Trackback
RSS 2.0