Jag har lite tråkigt faktiskt. Sandra är färdigtatuerad nu och undrade om jag vill komma över. Men middag klockan 19 hindrar det, kanske åker över efteråt men vill snacka med Johan om det först.

Jag satt på balkongen i solen och det var varmt! Men ändå behagligt varmt och några svalkande vindpustar. Men ändå, jag har tråkigt. Förstår inte var min svåger tog vägen?! Han verkar inte vara hemma, och jag som behöver bli lite underhållen. Är ju lite sällskapssjuk idag.
Iaf så satt jag där på balkongen och tråkade. Så kom jag att tänka på en blogg som jag läser. Bloggerskan skulle börja med "dagens sms". Nu är det inget för mig för jag får inte särskilt många sms om dagen, och de är nog inte särskilt roliga att skriva på bloggen. Så det är kört. Men det finns några sms som jag har fått genom åren och som betyder lite extra. Ska inte ta upp alla dem heller, för det är nog inte så roligt för er. Men det finns ett som fortfarande värmer.
Så det tänkte jag skriva här. Det kom helt plötsligt den 8 januari 2004 (jag var 15 år och hade ännu inte träffat Johan, så var ett tag sedan) klockan 21:13:45 och avsändare var min yngste storebror, Martin.
Han skrev:

Sara, jag är stolt över dig! Kommer alltid att vara det.

Så enkelt var det alltså att glädja mig de kommande 4½ åren. Dock blev jag alldeles paff, och jag visste att Martin var ute på typ krogen eller så så jag svarade ungefär "Skickade du till rätt Sara och är du full?". Han blev lite förnärmad av mitt svar, och jag ångrade att jag skrev så. Ung och dum, helt enkelt.
Det visade sig att han suttit och berättat om mig för någon, vet inte vem eller varför. Och efter ett tag hade han kommit på att jag var en bra syster och att han var stolt över mig. Så det ville han visa med det smset. Och det lyckades, trots mitt klumpiga svar...