Att promenera

Nu har jag både duschat och ätit frukost. Stegräknaren är på och jag börjar bli redo. Ska bara smörja in mig lite, borsta tänderna och slänga på lite mascara och sedan är jag redo för min och Wiebkes promenad härifrån till Yaowapa (till Hby Gård). Är en bit men jag räknar med att vi klarar det på en timme åtminstone. Annars får vi hoppa på tåget men det tror jag inte ska behövas. Finns 3 vägar att gå: längst stora vägen, vid stora vägen men i bostadsområden eller via strand och skog men den tar längst tid.

Igår var det Uno-kväll hos Wiebke igen. De var de gamla rävarna: jag, Wiebke, Emelie, Elise, Robert och Stefan.
Vi började med att sitta ute på en filt i gräset, sedan gick vi in och fortsatte med Uno och övergick i vanliga kortlekar med kortspel som Tecken (där jag och Emelie totalägde Robert och Stefan trots att Robert sedan fuskade med poängräkningen) och Sjuan (eller i Wiebkes fall heter det Elvan) där man ska lägga ut 7orna och sedan 6orna på ena sidan om den och 8orna på andra sidan och bygga på till Kung och Ess. Har spelat det någon gång förut men det var lääänge sen. Kul vare iaf. Och det var roligt att Sandra ringde och snackade en stund :-) Fast hon ringde ju inte upp igen! haha.

På hemvägen hade jag tänkt att gå av någons tation tidigare och gå, men så skulle jag handla och då orkade jag inte. Men jag hade iaf gått 12 530 steg under gårdagen så det var väl bra ändå. Gick från Vällingby, Synsam, och hem och sedan från Universitetet till Lappis (studentbostadsområde) och tillbaka. Man måste gå en bit extra varje dag för att komma upp i de antal steg man borde gå varje dag. Tur att jag inte har bil och tar den överallt, då skulle jag inte få motion. Det är jag också rädd för i Johans fall när han väl tar det där körkortet, att han ska ta bil överallt. Redan nu vill han inte gå utan väljer moppe. Det ska, oftast, mycket till för att få med honom på en kort promenad. Tyvärr eftersom jag älskar att promenera. Och det måste ju vara orsaken till att jag höll mig så smal i högstadiet. I 9an gick jag och Sandra till skolan (närmaste vägen) och under i princip hela högstadiet gick vi två hem i en rejäl omväg för att passera våra vänners hem på vägen. Tog ofta någon timme att komma hem, eller mer, men det var för att vi hade så roligt på vägen!
Snöbollskrig t.ex. Eller jagas lite. Eller bara snacka och skoja. Ja det var härliga tider. Vissa delar kan ju gå bort men det mesta var underbart, hihi blir lite nostalgisk. Ja men så är det ju. Högstadiet var min bästa skoltid men nu konkurrerar teckenspråket ganska hårt med den tiden men det är på helt olika plan, på olika sätt. Låg-, mellanstadiet och gymnasiet, nä det var inte så himla bra tider. Fanns några ljusglimtar (särskilt gymnasiet) men en hel del var inget vidare. Men men. Jag överlevde det också.

Knackat på porten har

Skriv i slottsdammet här:

Går under vilket namn?:
Är du viktig?

Kontaktadress: (publiceras ej)

Blogg/hemsida?:

Värt att nedtecknas är:

Trackback
RSS 2.0