"...and I said to myself 'what a wonderful world'"
Ja, det tänker jag ofta faktiskt när jag tittar ut mot himlen eller naturen. Ja, inte tänker jag så när jag ser skyskrapor inte...
Men vi har faktiskt en väldigt vacker natur, värld. Därför blev jag nästan förolämpad när den där sjuka mannen i rullstol som jag stötte på i Sundsvall i somras påstod att Jorden inte är en vacker plats. Visst, vi ser det på olika sätt. Han tyckte att det var hemskt här och att han av någon anledning blivi berövad sitt normala liv pga den ovanliga sjukdom han fått i vuxen ålder och som gjort honom svårt muskelskadad. Han längtade till paradiset i himlen. Jag ser det inte så. När jag tänker på en v cker plats tänker jag på Jordens natur. Eller en bild av universum. Något naturligt. Visst älskar jag himlen, det blåa, vackra tak vi har här- men den fysiska himlen och inte det "efter livet-himlen" som han såg fram emot.
Nej, jag älskar Jorden. Tellus.

Jag hoppas att mina barn, barnbarn och barnbarns barn osv kommer kunna bo i Sverige och uppleva vår natur här, bra luft och snö på vintern. Vi får inte förstöra det vackra vi har fått. Jag vill bo på jorden och inte fly ut i rymden. Möjligen frivilligt bre ut sig på olika planeter för att inte överbefolka jorden, men inte fly.
Jag ska inte moralpredika om att ta hand om jorden men jag ber er att se världen imorgon, inte bara titta utan  verkligen ta in det du ser. Kanske ser du något alldeles speciellt vackert imorgon som du annars bara missar?