Aftonbladets artikel.

Som föredetta hörselskadad blir jag faktiskt förbannad när jag läser detta. Min hörselskada var inte medfödd och mina klasskamrater var inte tvungna att ha mikrofoner men min lärare var det!
Jag satt på första bänkraden alltid och hade läraren max 1½ meter ifrån mig och kunde inte höra vad hon sa fast båda hörapparaterna var uppskuvade på max. Hon var tvungen att ha på sig en liten "fluga", som mikrofonen kallas, för att jag skulle kunna ta till mig undervisningen. Jag var visserligen liten då, men jag har inga minnen av att det skulle vara några ekonomiska problem. Hörapparaterna fick jag låna fast jag fick välja färg på skalet själv (rosa) och jag provade ut dem i Alvik och valde att ha en liten färgglad sten mitt på den genomskinliga "luren". Jag fick låna en ljudförstärkare till tvn, så jag kunde vrida upp ljudet så mycket jag behövde för mig utan att alla andra i rummet behövde öronproppar eller utvecklade tinnitus.
Jag var med i Snäckan, en grupp ungdomar som var omkring min ålder som träffades en gång i månaden på dagtid och umgicks, under ledning av vuxna. Vi åkte taxi dit själva: jag, Alexander och Mårten. De bodde i närheten av mig men var båda ett par år äldre. Taxin behövde jag aldrig betala. Ganska ofta (för ofta) kom.. Guje, hur sjutton namnet nu stavas, och hälsade på mig i skolan för att se hur jag hade det. Vi kom inte bra överens. Gjorde klart att jag inte ville träffa henne igen (vi råkade in i ett stort bråk en gång) och jag hoppade av Snäckan, där jag för övrigt lärde mig teckenspråk första gången. Gillade inte den gruppen.
Förutom detta var jag på läkarbesök varje tisdagskväll under åratal, som barn är det ju gratis.
Jag har mycket att tacka landstinget för men så sitter jag också här idag.
Hörande.
Studerande.
Med goda betyg och gott uppförande.
Jag kommer att betala tillbaka det jag har fått i framtiden genom skatter.

Vem vet var jag varit idag om landstinget inte gett mig hjälpmedlen? Om jag inte fått min utbildning? Om jag inte fått chansen att hänga med från början utan direkt hamna på efterkälken? Kanske hade jag varit en bidragstagare? Varit så hörselskadad att jag fått handikappsersättning?
Jag vet inte. Men jag vet att de har haft en roll i att jag idag är den jag är, och det är jag tacksam för.
Glad att den politik som fördes under mina uppväxt år gynnade mig så oerhört. Glad att jag inte är barn idag.
Jag har blivit en bra vuxen samhällsmedborgare, trots att jag krävde lite extra landstingspengar.
Så, varför får inte Maja samma chans?