...råkar sällan illa ut.

Så brukar jag avsluta den, fast jag vet att den egentligen går "Nyfiken i strut råkar ofta illa ut". Av någon anledning så kom vi in på nyfikenhet idag; jag, L och L. Så sa jag till ena L "vadå, jag är väl inte alls nyfiken" med ironiskt tonfall. Hon bara stirrar på mig
"NÄÄ INTE DU INTE! Jag har för fan aldrig träffat en nyfiknare människa! 'Vadå? Vad pratar ni om? Vad menar ni?'" svarade hon och härmade mig.
"Mjo, och ändå håller jag igen på jobbet..." muttrade jag.
"Men det är ditt karaktärsdrag, det är verkligen Du. Unikt för just dig. Det ska du vara stolt över", sa hon sedan, "tror jag ska börja kalla dig för Nicke Nyfiken förresten".
Och visst kan jag skriva under på att jag är nyfiken. Jag vill veta ALLT om ALLTING, även om det ibland svider att höra vissa saker. Sedan har jag fått lära mig att acceptera att vissa saker får jag bara inte veta, så funkar det i livet. Tyvärr.

Men L har bara "känt" mig i ett år, egentligen bara sedan juni. Min existens har hon dock vetat om i många många år och för cirka 7 år sedan var vi på en finlandskryssning tillsammans.
Så nu tänkte jag höra med mina kamrater som känt mig längre än så, skriver ni också under på att jag är nyfiken? (Är det någon annan som redan hunnit uppfatta detta kan ni ju säga det med fast ni knappt känner mig om så är fallet).

Och apropå Nicke Nyfiken, som ju är en apa, lyssna och njut: