Jag bara undrar exakt vid vilket tillfälle jag accepterade att bli brevduva åt J?!
Jag ångrar ibland djupt att jag informerade honom om att i mitt abonnemang kan jag skicka upp till 5000 sms gratis till alla operatörer. För han har ju aldrig pengar på sin mobil, och jag skickar ju ändå gratis...

Det är ett FÅTAL av hans vänner/kompisar som vet vilket nummer J har. De flesta av dem som vet brukar ändå höra av sig till mig, för J får man ju aldrig tag på på mobilen. De andra tror att MITT nummer är HANS.
Igår ringde till och med en stackars förvirrad pojk och sökte J. "Han jobbar inte här" ville jag svara, men självklart var jag trevlig och sa "det är hans sambo men du kan få hemnumret för han är hemma". Vi som inte ens har ett hemnummer.

Sedan han blev någon sorts tränare på Kung Fun har smsen rullat in. Vet inte hur många sms jag får DAGLIGEN som är adresserade till J. Och alla dessa avsändare tror ju att de skriver till J, och inte till hans fästmö som sitter på sitt jobb och J befinner sig hemma ensam. Jag vidarebefodrar till Js mobil, så får han se det när han ser det.
En stund senare ringer han upp. "Skulle du kunna smsa *** att träningen är kl 18-21". För han har ju inga pengar att smsa för, och jag skickar ju ändå gratis.... Så frågade jag honom idag "kan du tala om exakt när jag gick med på att vara din brevduva? För jag har inget minne av det". "När du blev ihop med mig" svara karln. Vadå?! Så när jag, 16 år gammal, med comviq kontantkortsmobil blev ihop med den där killen i 3e ring, då gick jag med på att 4 år senare skicka massa sms mellan honom och hans kompisar via min telia-mobil?
Snacka om att missa det finstilta.

Så nu skaaa han berätta för dem att de är min telefon han smsar från och att han har ett annat nummer. Kul för dem att få veta det. Särskilt för en tjej som har smsat kanske 10 gånger på 3 dagar till mig. Första smset från henne löd, någon timme efter deras träning, "Tack för ikväll *flörtsmiley* Hör av dig när det är träning nästa gång!" Jag gav J en ond, ond blick och läste upp meddelandet. Han fnissar åt formuleringen. En timme senare skickar hon sms igen och ställer en fråga. Första smset svarade vi inte på. Andra smset svarar vi på frågan (han formulerar och jag skriver, för jag skriver så mycket snabbare..! ÖVA MÄNNISKA ÖVA!). Får ett svar på detta svar, som egentligen var helt onödigt. Svarar inte. Dagen efter får ytterliggare ett sms från henne. Svarar inte. Får ytterliggare ett sms från henne någon timme senare. Där föll sista droppen. "Har hon pojkvän?" frågar jag J. "Ingen aning" svarar han. "Hur gammal är hon?" "vet inte."
Svarade inte på det smset heller.

Och nu var det hon igen. Fast så har hon hållit sig lugn i ett dygn, och svarade faktiskt på ett massutskick på när träningen ikväll var. När träningen slutar skickar hon alltså ett meddelande att hon tyvärr inte kunde vara med ikväll. Svarar inte, J är ju inte hemma och kan därför inte diktera. Får ett till sms från henne. Att hon gärna kommer imorgon om det är träning då...

J får nog ta och berätta för lilla tösen (som tyvärr är i jämnårig ålder misstänker jag) vem som blir bombaderad av hennes sms. Och det är jätteirriterande för min inkorg blir full direkt och jag måste raderna något för att ta emot det nya smset.

Samtidigt är det roligt att retas med J och gnälla att han jämt ska skicka från min mobil. Fast det är nog inte värt det.

---

Och bara för säkerhetsskull så nämner jag att detta inlägg ska vara en smula ironiskt och humoristiskt. Jag finner det hela ganska komiskt faktiskt. Vet att denna stil inte är vanligt förkommande i min blogg så förklarar helt enkelt för er så ni inte missar poängen. Dock är allt ovan sant.