Nu ikväll har jag sett på Uppdrag Granskning-sommarspecial. Detta avsnitt om Stieg Larsson och hans arvingar och sambo. Tror ni är med på vad det handlade om.

Tyvärr måste jag nog ge pappan och brorsan rätt. De är dem som ärver Stieg om inget giltigt testamente säger annat. Det är nog för mycket begärt att få dem att skänka allt de har laglig rätt till till andra, utan att spara ett uns till sig själva. Vi är ju bara människor.

Däremot måste sambolagen snarast få sig en ändring! En sambo måste få lite mer skydd, för idag "måste" man inte gifta sig för att passa in i samhällets normer, att vara sambo duger. Förutom när ena parten dör då. Då det suger.

Jag kan tänka mig en valfri samboregistrering.
Något i stil med detta (om testamente ej finns då):
1. Pojkvän/flickvän - ingen arvsrätt
2. Sambo - ingen arvsrätt men rätt till hälften av bohag och bostad = dagens läge. Har idag rätt till 2 basbelopp vilket är drygt 80 000 kr.
3. Registrerad sambo - arvsrätt till viss del.
Ex gemensam bostad och bohag, gemensamt fritidshus vilket inte räknas in idag, och dess bohag, gemensam bil och pengar på gemensamma konton. Förslagsvis.
Dvs det du vill att din sambo ska ärva ska vara sådant ni faktiskt delar i livet. Har ni ett gemensamt konto, som ex min och Js semesterkassa, där hälften av pengarna är vardera parts har ni ändå lagt dit dem i syfte att nyttjas för gemensamt bruk oavsett om det är semester, mat eller diskmaskiner man tänkt spendera pengarna på. Alltså borde sambon ha rätt till den halvan som även ens avlidne sambo efterlämnat, anser jag.
Därmed är det lätt att även som sambo hålla isär hur mycket man vill att ens sambo ev. ska ärva och hur mycket de inte ska få ärva. Vad gäller bröstarvingar borde detsamma gälla för makar, dvs att gemensamma barn har efterarvsrätt och särkullbarn har förtur.
Denna sambo-status uppnås via en registrering hos förslagsvis närmaste tingsrätt (i Stiegs fall ville de inte gifta sig för att de ville undvika att folk som var ute efter Stieg skulle kunna se att han var gift i registren och sedan leta upp hans fru), som nödvändigtvis inte behöver finnas i ett offentligt register. Detta är bara aktuellt vid dödsfall och ska ej utnyttjas i andra sammanhang. Har man valt att vara sambo ska det ändå vara så.
Möjligen kan man kanske få rätt till 3 basbelopp, dvs runt 120 000-130 000 kr. Basbeloppet stiger för varje år och ligger idag på drygt 40 000 kr, så det är det man räknar på.
Mitt förslag är alltså ett förstärkt arvsskydd för registrerade sambor.
Observera att man naturligtvis inte måste gå igenom alla steg för att gifta sig.
4. Gifta (numera kan ju även homosexuella vara gifta!) - samma som idag. Dvs ytterligare förstärkt arvsskydd. Maken ärver allt om inte särkullbarn finns (specialare där, precis som nu) och bröstarvingar har efterarvsrätt.

Det borde väl inte vara så svårt att fixa? Någon som har en tanke om min idé?
Kanske något att föra fram i debatten inför nästa års riksdagsval...

---

Tillägg.
Vad gäller bankkonton är de ju lite kluriga. Men jag har ett förslag där med. Kom att tänka på att det kan vara lite klurigt hur man ska hålla isär "mina" pengar från "våra" och "våra när döden skiljer oss åt".
Idag har man ju rätt att plocka ut pengar från sitt eget konto, men har man gemensamt behöver båda vara med alternativt ha fullmakt för att få ta ut pengar. Detta kan ju vara lite klurigt i vardagslivet.
Därför har jag då ett förslag på ett nytt sorts konto. Ett där poängen är densamma som gemensamt. Båda registrerade samborna får sätta in hur mycket som helst, men inte plocka ut utan den andres accepterande. Men i detta fall ska man kunna plocka ut så mycket man själv satt in.
Dvs har ni satt in 100 000 kr var kan du bara ensam plocka ut 100 000 kr. Har du satt in 80 000kr och din sambo 100 000kr får du fortfarande bara ta ut 80 000kr. Så pengarna är fortfarande "dina" men vid dödsfall blir de din sambos och han är den enda som då får plocka ut hela summan. Dina pengar är alltså låsta om du inte vill annat.
Banken måste ju isf ha tillgång till detta icke-officiella register, men det borde väl inte vara svårt att ordna? De borde ju redan idag ha tillgång till sådana i vissa fall.

Frågan är hur man ska göra när sambos väljer att själva gå skilda vägar. Ska då den vanliga sambolagen gälla, dvs bostad och bohag för gemensamt bruk, endast eller mer där?
Själv spontant känner jag nog att så borde vara fallet, att vanlig sambolag ska gälla då. Hoppas bara det inte finns risk för att fler sambor ska bli mördade för pengar då... hm.
Min tanke är ju ändå att man ska bli sambo först och sedan när det verkligen, verkligen är seriöst, så ska man registrera sig och slutligen gifta sig om man så önskar (vilket ju är att rekommendera för att få bästa möjliga skydd).
Att registrera sitt samboskap ska inte vara något man gör på studs utan när man känner varandra bra och bott ihop ett tag...