Imorse upplevde jag och J den värsta morgonen detta år har erbjudit oss. Morgonen till ära ska jag och J göra något unikt här i bloggen. Vi ska berätta om samma morgon ur våra respektive perspektiv. Därför blir inlägget längre än vanligt. J gästbloggar med andra ord, och den dagen trodde jag aldrig skulle komma.

Ss perspektiv:

Efter gruppvalet igår snackade jag med några kursare på facebook om vilken grupp de hamnat i. När klockan var 20 över midnatt gick jag upp och… tog en dusch. Tur att man bor i villa. När duschen och andra bestyr var klara la jag mig i sängen och ser att jag bara hade några få sidor kvar på min bok. Så jag läser dem. Boken blev utläst vid 2 och jag somnade som en stock. J la sig vid halv 3 eller tre. Vad vet jag, jag sov ju.

Vid 7-tiden vaknar jag av att vår badrumsdörr som går in i sovrummet står lite öppen och knarrar. Den rör sig fram och tillbaka och det knarrar. J halvsitter yrvaket, med huvudet över mig och stirrar surt med ögon som säger "STÄNG DÖRRHELVETET". Jag svarar hans tysta kommentar med ett "Du får stänga, du var där sist!". J kontrar med ett "Skulle inte du upp 6?!" och jag säger "nähää du, då hade jag nog inte duschat mitt i natten!".
Sedan börjar jag tänka på en annan sak. Varför sjutton rör sig dörren? Jag är ändå ganska snabbtänkt på morgonkvisten och kopplar samman det kyliga rummet med "badrumsfönstret är öppet". J vägrar acceptera att fönstret är öppet.

Motvilligt går han upp för att stänga dörren. Man kan tro att man då stänger den lugnt och stilla men inte J inte. Han sparkar till dörren med en full kraft. När dörren vägrar gå igen smäller han till den med överkroppen så den stängs med en rejäl smäll. "Tänk om du skavde hål på sladden nu" säger jag anklagande, eftersom J har placerat min gamla bandspelare (som jag fått i julklapp av en av mina bröder för många år sedan och har stort affektionsvärde hos mig) i badrummet och kontakten är utanför och sladden då kläms i dörrhålet.
Dessutom tyckte jag det var oerhört onödigt av J att inte stänga fönstret när han ändå var uppe och sprang. Det hade minsann jag gjort om jag skulle stängt dörren.
Han la sig i sängen igen. Mycket grinig är han, med blängande blick försöker han ge mig dåligt samvete. Klockan började närma sig halv 8.

Till råga på allt så var det förutom detta, som jag nämnde, väldigt kallt i rummet. Mitt hår var fortfarande fuktigt efter duschen och jag var säker på att en förkylning var att vänta. Det var svinkallt.

Grannarna har lejt trädgårdsarbetare som morgonen till ära skulle skyffla undan jord på tomten. En grävskopa skrapade längs berggrunden och ljudet letade sig lätt in genom det öppna badrumsfönstret och nådde mina öron. Att somna om tedde sig nästintill omöjligt.
J vände sig till mig innan han försökte somna om och sa ”jag vill ha en puss”. Han fick en och vände sig om för att sova. Wake up-lighten började lysa svagt och när jag skulle gå upp klockan 8 drog jag mig en stund. Det var ju så otroligt kallt. Jag tänkte också att det var ett himla slöseri med el med ett element i badrummet som motarbetas av ett öppet fönster hela natten.

Js perspektiv:

Jag vaknade av att dörren knarrade, ligger kvar och tänker att S snart ska gå upp och då kan hon stänga den där dörren. Jag ligger kvar men S gör ingenting hon bara ligger kvar och gör ingenting. Jag undrar om hon ligger där och mysdrar sig när jag ligger här och LIDER. Jag behöver sova! Efter ett tag så frågar jag ”ska inte du gå upp snart? Kan inte du stänga dörrhelvetet när du går upp?”. Jag var helt bombsäker på att hon skulle upp 6. Hon hade snackat så mycket om 8 så jag trodde hon skulle vara i skolan då. Jag får ett surt svar ”det du kan göra det själv!”. ”Sten sax påse”, frågar jag, då vi brukar lösa sådana här problem med sten, sax, påse. S vägrar och jag tvingas gå upp. Är på rätt dåligt humör och tänker att jag bara ska kicka igen den där dörren. Sparkar till den och fanskapet studsar upp igen. Usch. Handtaget är krångligt med dörren så jag måste tackla till den varvid jag får en sur kommentar ”akta sladden!”. Jag får äntligen lägga mig igen. Jag lägger mig och sover en halvtimme. Och sedan drar grannarnas grävskopa och skit igång. Låter som fan, hur jobbigt som helst. När man äntligen lycktas somna från det så ska S upp men vägrar och försöka få upp mig. Försöker prata med mig. Jag försöker ligga kvar och sova och drömma klart min dröm. Till slut fick jag ge upp och inte drömma klart drömmen utan försöka somna om ordentligt. Efter en stund måste även jag gå upp. S hade rätt, det var fan jävligt kallt. Kallt och ensamt. Sedan höll jag på att glömma att käka frukost också… det här var årets sämsta morgon.

Avslutningsvis vill vi båda avsäga oss ansvaret för det öppna fönstret. Ingen av oss har öppnat det.

Bilderna från svägerskans student och svärmors examen i somras.