Jag har fått mer sms de senaste dagarna än jag fått på hela året tror jag. Tur att mobilen är rätt ny oich har mycket plats i inkorgen. Alla sms glädjer mig. Men när jag fick ett i den här stilen vid 21-tiden i onsdags blir man ju lite extra glad och stolt, eller?

"Herregud sara-att du fortf tänker på mig o mitt PM! När det är DU som precis ändå genomgått en operation! D visar sin STORA PERSONLIGHET, OMTÄNKSAMHET, OSJÄLVISKHET OCH styrka du har! Tack för att du är så mån och omtänksam! Va bra att operationen gick så bra! Vila nu och hoppas du snart återfår ditt skarpa sinne! (Att slöheten avlägsnar sig så småningom!) Kram"

Men om jag ska vara lite egoistisk nu då så är jag lite hungig och hoppas att J vill komma hem snart (han hade ett obligatoriskt moment i skolan idag så han fick åka dit för det) så han kan ge mig mer youghurt. Jag vågar inte ge mig av nerför trappan ännu. Känner mig inte riktigt så stabil.

Svullnaden i tungan har minskats kraftigt. Försökte fota gomen igår men det syntes bara en rejäl tunga. Idag kan man faktiskt se lite mer. Himla skönt. Men jag har inte haft några som helst problem att andas. Min röst låter mindre mörk idag än igår enligt mor och J men det låter fortfarande som jag. De är nyfikna på hur mitt framtida jag kommer låta.
Oj, nu gäspade jag precis för första gången efter operationen. Jag kan inte öppna munnen så mycket så det var nog inte någon gäspning att skryta med. Oj, där kom en till.