Så... sköterskan ringde upp 8.32 imorse. Jag var vaken för klockan ringde 8.30 och som sagt så vaknar jag direkt när jag vaknar. Så lät nog inte ens nyvaken. En parantes är att J inte ligger och drar sig så ofta längre. Förut ställde han klockan på en halvtimme innan för att han inte skulle bli sen, han låg och drog sig och musiken dånade. Jag som kanske inte ens behövde vakna då blev tokig. Så jag älskar vår Wake up-light. Är rummet upplyst så är det inte så mycket att snacka om längre liksom. Ni vet hur det är när solen gått upp på somrarna...

Tillbaka på rätt spår igen, ledsen för detta. Hon sa att min kirurg inte var där denna vecka men hon skulle försöka på tag på någon annan som eventullt kunde kolla mig. Vid 14.30 tror jag ringde hon igen och berättade att Petra som var assisterande kirurg, eller vad det kallas, vid operationen kunde träffa mig klockan 16. Så far skjutsade mig till sjukhuset så jag kom i tid.

Jag sa som det var att det kommer upp mat, dryck och luft och hon konstaterade direkt att det hörde hon också. Det är ju så att för att skapa såriga ytor som kan läka ihop har man utvidgat fisteln, så hålet är större (4x2 mm uppskattade hon det till) än fisteln var. I vanliga fall sitter stygnen i ca 3 veckor men i ovanliga fall går de bort före. Tex vid infektion, som jag inte haft, och om man blödit mycket, vilket jag inte gjort alls. Och då blir det ett hål kvar. Detta var trots allt en risk de aldrig talat om för mig. Och hade de ens yppat att det var en på tusen eller något som får den, dvs så oerhört ovanligt, så hade jag sagt nej till det. Jag hade gjort den stora grejen och lämnat fisteln som den var för jag velade angående fisteln. Jag ville egentligen låta den vara. Hade aldrig velat riskera att det skulle bli värre. Så det är jag faktiskt rätt arg för. Att de aldrig nämnde den risken.

Iaf så kan hålet växa igen av sig själv och jag ska gå på en bred antibiotikakur i en vecka för att rensa kroppen på eventuella infektioner. Detta ökar tydligen chanserna till att det växer igen. Tabletterna är kapslar (jag ska fixa bild senare så ni får se) och de stinker. Jag ska ta en kapsel, tre gånger om dagen. Jag är överlycklig. (ironi)
Men det var iaf två bra saker (se vilken positiv människa jag är) idag. För det första bad de inte ens om att jag ska betala för detta besök (jag har iofs frikort men det vet ju inte dem) och antibiotikan kostade bara 49 kr (till skillnad på alla tabletter efter operationen där vi snackar om 400 kronor, som mina föräldrar tack och lov betalade).

Om hålet inte växer igen så får vi sy igen det igen... I vanliga fall syr man tre lager, vid näsan, muskulaturen och gomen men mitt hål var så litet (därför jag ville låta det vara) att de inte kom åt och sydde endast de två sistnämnda lagren. Som ju då gått upp. Jag har en återbesökstid 17 december (tur det för jag har tenta 10 och 16 december) då tyvärr frikortet gått ut (dvs besöket kommer kosta 300 kr) med min kirurg så får vi se vad som gäller då.

Det är läget nu.
Jag är trött på skiten. Håll alla tummar och tår ni har och be till alla gudar ni tror på att hålet växer igen de kommande veckorna.
Jag vill bara att det ska vara bra och kunna gå vidare nu.