Ont, det gör ont men det går
Det gör ont en stund på natten 
Men inget på dan
Du vet att det gör ont
Det gör ont men ändå
Jag har klarat mig rätt länge
Jag börjar blir van
Och alla omkring dom märker ingenting
Det gör ont, så ont

Det gör visst ont på dagen. Hela tiden. Och det gör ont flera stunder på natten.
Men annars stämmer det. Det gör ont, så ont, men det går. Jag har klarat mig rätt länge. Jag börjar bli van. Och ingen märker någonting.

Den här nedrans värken i munnen alltså. Den har spridit sig och nu gör det ont om man trycker på undersidan av käkbenet också, och så strålar smärtan upp mot örat så det känns som jag har en öroninflammation fast jag inte har det (har oerhört fina öron faktiskt). Jag vaknar till någon gång under natten och kommer på att "ja, det gör fortfarande ont" och sedan somnar jag igen.

På dagen blir jag påmind varje gång jag sväljer, tungan nuddar, jag äter. Så fort något rör vid den där tandköttsbiten bakom sista tanden. Det är ju helt sjukt. Så här ont kan det ju inte ha gjort när man fick sina mjölktänder resp andra permanenta tänder? Isf skulle man ju inte bli glad när en tand var på väg fram heller. Detta är hemskt.

Enda gången sedan det började som jag glömt bort smärtan var i förrgår. Då bestämde jag mig för att gå från Studentpalatset (Odenplan) tills J kom ifatt mig på väg hem. Det visade sig vara i Stora mossen, 6 km bort.
Sådär en km innan Stora mossen fick jag kramp i baksida lår, höger ben. Men jag var under tidspress och körde på. Stödde mer på vänster och pinade på den korta sträckan som var kvar. Under den km hade jag mer ont i benet än i munnen och det var underbart i jämförelse. Min äldsta bror skojade med mig som liten och sa alltid att när man har ont någonstans ska man slå sig på ett annat ställe- för den nya smärtan kommer kännas mer påtaglig och du slipper den första. Och det är verkligen sant. Hellre hade jag kramp i låret än denna tandköttsvärk.

Dagen efter (och lite idag) hade jag sjukt ont i vänster rumpskinka, som ju fått jobba extra mycket under den sista km. Ont ont ont. Men inte så ont att munsmärtan "försvann". Nej, fick två smärtor istället. Mun och skinka.
Någon som vill byta med mig?

Ta Alvedon? Ipren? Tjena. Sådant ska det mycket till innan jag tar. Har redan ätit så mycket alvedon på sistone.
Hög feber sommaren 2006-alvedon. Influensa julen 2008-alvedon. Sprängande huvudvärk som vägrade försvinna under påsken 2009- alvedon som knappt hjälpte fast jag tog flera stycken om dagen-maxdos.
Och om en månad blir det operation- smärtstillande.
Nu får det baske mig räcka! Jag vill inte ta mer alvedon. Den här värken kommer inte döda mig. Jag kan leva med den. Än så länge.
Men jag måste få klaga. Om jag inte säger något är det ingen som vet.