Igår kväll gjorde jag något jag aldrig brukar unna mig i terminerna. Jag slog upp pärmarna på en icke studielitterär bok och började läsa. Det är ju så härligt att ligga där och läsa innan man somnar. Jag har bara en bok hemma som jag inte har läst, så valet fick falla på den boken då. Den heter Tills dess din vrede upphör och är precis så gullig som den låter. Dum som jag är så läser jag den precis när jag ska sova. Först var jag tvungen att läsa något kapitel till, för där jag ville sluta var det så läskigt så jag skulle ha drömt mardrömmar. Fick läsa vidare tills jag hittade ett kapitel som inte lämnade en i en "cliff-hanger" i sin värsta sort. Så skulle jag somna och det gick ju inte direkt bra. J var här nere i vardagsrummet och såg på MMA matcher. Till slut kände jag att han måste komma upp, jag skulle inte kunna somna utan honom.

Så jag ropade. Inget svar, ingen rörelse eller ljud som antydde att han hört mig. Jag ropade lite högre. Fast så högt kan man ju inte ropa när klockan är över midnatt även enligt vintertid. Jag stampade med foten i golvet. Det funkar alltid. Men inget händer. Jag stampar hårdare och intensivare. Inget händer.
Till slut lämnar jag den varma sängen och ställer mig i trapphuset och ropar. Då hör jag ett "huh?" och jag hör direkt att det där är en J som är nyvaken. "Sitter du och sover vid datorn när jag ligger uppe här och är rädd och väntar på dig?! Nu får du komma upp, jag måste sova!".
Som den underbara sambo han är kom han sömndrucket uppför trappan, borstade tänderna och dunsade i säng. Jag placerade honom så som jag ville ha honom och la hans arm om mig. Det kändes tryggt. J somnade direkt. Jag somnade väldigt snart.

Idag på förmiddagen började jag läsa min andra kurslitteraturbok. Den är på 62 sidor om man tar bort alla sidor man inte behöver läsa. Den är kortare än en vanlig bok, alltså mindre hög. Den har luftigt skrivna sidor och en del illustrationer. Den tänkte jag ha läst ut idag. För tillfället har jag ungefär 25 sidor kvar att läsa.

Sedan tog jag faktiskt och ringde till min arbetsgivare (privatlärarjobbet) och sa upp mig. Pga operationen har jag inte kunnat ta något uppdrag denna termin, då de flesta elever vill ha någon för en termin åtminstone. Nästa termin har jag en mördarkurs på 22.5 hp (en termin är 30hp) och jag kommer inte kunna lägga den tid jag vill på varesig studierna eller jobbet om jag har en elev då. Det känns inte rätt mot varken eleven eller mig själv.
Men det gick bra, jag ligger kvar i systemet så om jag ringer om ett år och vill ha uppdrag igen så blir det nog inga problem. Men det står att jag har slutat och de kommer inte höra av sig om några uppdrag. Skönt att ha det ur vägen. Slipper ha det över sig.

Sedan var det föreläsning. Efter det åkte jag hemåt men gick av tidigare och handlade lite småkrafs. De bjöd på små tunnbrödbitar med räkost och gurka och jag tog så klart för mig. Jag älskar just det tunnbrödet också. Det var så gott så jag kunde knappt tänka på annat när jag plockade på mig varor. När jag betalat och lagt ner varorna i ryggsäcken kom jag på att jag glömt köpa den där enda måste-varan. Är det inte typiskt? Jag ringde J och han får ta det på vägen hem från träningen, tur att jag har honom.
Sedan gick jag hem därifrån. Får passa på när det är ljust att gå i skogen. Så himla fint i naturen.

Nu ska jag kolla vidare här och sedan ska jag läsa klar de där sista sidorna jag har. Fast J ska träna ikväll så jag får lugn och ro då. Mina chokladbollar är utsökta för övrigt. Måste nog ta en runda till kylskåpet och smaka på en till...