Vaknade strax efter klockan 6 imorse. Klockan var ställd på 7. Och jag var så arg. Så otroligt arg. Så arg att jag grät av ilska på riktigt när jag vaknade. Orsaken var naturligtvis min dröm. Och jag visste att det var min dröm och kunde skilja på drömmen och verklighet från första vakna sekund. Men jag hade varit så arg i drömmen, fullt förståeligt också, så jag kunde inte riktigt släppa orättvisan jag råkat ut för i drömmen. Jag funderade på att väcka J men bestämde mig för att inte göra det. Då sträcker han ut sin hand och tar tag i min, som låg på täcket på min mage. "När ska du upp?" frågade han. Sedan var vi igång. När jag berättat om drömmen frågade han om det var därför jag väckt honom. Väckt? Nej... jag har inte rört honom eller sagt något, så nej. Han påstod att jag hade knuffat på honom tills han vaknade. Du måste ha drömt det, svarade jag förvirrat. Min teori är att han kände av min sinnesstämning och vaknade av den. Nu äter jag frukost och ska gå hemifrån om en kvart. J däremot har somnat om, för ovanlighetens skull. Men oj så arg jag var när jag vaknade.