Kan alltid vara värre

Som jag har nämt någon gång har jag lyssnat en del på Sommar i P1 denna sommar. Inte nödvändigtvis på årets talare alltid dock. Idag har jag lyssnat mig igenom två program. Först Annika Östberg, som suttit i fängelse i USA i närmare 30 år innan hon blev förflyttad till Sverige. Sedan en, för mig okänd, kvinna som heter Tina Jansson som var lyssnarnas sommarvärd. Hon fick MS för fyra år sedan och är idag totalt förlamad och kommunicerar genom en reflex på glasögonen. Hennes syster läste upp hennes manus.

Det är livets öden båda två, på helt olika sätt. De sätter lite perspektiv på ens egen tillvaro. Till det adderar vi komikern Morgan Allings prat för något år sedan och plötsligt ter sig de flesta bekymren i livet som bagateller. Nästan egoistiskt att tycka att det är värt att gnälla på att man är lite trött. Ja, perspektiv får man men inte i riktigt samma anda som tänk på barnen i afrika, tänk på de som svälter och det kunde varit värre. Nej inte riktigt så. Man ska inte se på deras olycka och glädjas över ens mindre problem. Däremot ska man se till dem som har, eller har haft, jobbiga liv och se hur de lyckas leva lyckliga liv efter detta. Varför ska man gå runt och vara butter när man kan se solglimtarna med vardagen?

Som många med dödliga sjukdomar brukar säga (vet inte vem som var först):
Alla ska dö, men vi vet inte när.

Då får man passa på att leva när man kan, och optimister lever längre har jag hört...

Knackat på porten har

Skriv i slottsdammet här:

Går under vilket namn?:
Är du viktig?

Kontaktadress: (publiceras ej)

Blogg/hemsida?:

Värt att nedtecknas är:

Trackback
RSS 2.0