I natt drömde jag att Caesar och Js familjs katt Kurius fick träffas för första gången. De ska ju få träffas snart på riktigt. Caesar burrade upp sig så mycket han kunde medan Kurius kröp ihop till en miniliten-Kurius för att sedan explodera och bli gigantisk. Stackars Caesar måste nästan fått en hjärtattack.

Saken är den att jag träffat Kurius två gånger sedan vi fick Caesar. Alla har alltid sagt att Kurius är stor, men jag har alltid sett honom som endast något större än normalt för att vara huskatt. Första gången jag och J träffade Kurius efter Caesars ankomst trodde jag inte mina ögon. Som J uttryckte det ungefär femtielva gånger: han är humongous stor! För ja, han var en riktig gigant. Igår var ingen hemma att ge Kurius mat så jag gick över. Hörde honom genom dörren och hans jamningar är så dova och mörka jämfört med Caesars högljudda och ljusa. När jag öppnade dörren fick nästan jag en hjärtattack. Det var ingen katt på andra sidan dörren. Det var en björn. Allvarligt talat. Han är GIGANTISK!