Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem.

Politik. Ett snårigt och jobbigt område för mig. Jag beundrar de som starkt har en tro till ett visst parti. Som är övertygade om att det partiet är bäst för Sverige. Jag har knappt någon susning. Jag ogillar att uttala mig om hur jag står politiskt, eftersom jag inte anser mig kunna ha uttrycka någon konkret politisk ståndpunkt. Jag har åsikter, men inte som delas av ett parti eller ens ett block. I förra valet stod jag i valet och kvalet ända fram till vallokalen. Jag hade tre möjliga röstningskandidater. Jag ogillar det faktumet att stundens ingivelse var avgörande. En av mina kandidater var därför blankröstning. Oavsett vem som stått segrande vid det valet visste jag att jag skulle bli besviken, och något litet tillfredsställd. Jag skulle inte känna mig nöjd med valets vinnare, oavsett vem som stod segrande.

Om två månader är det återigen dags för val. Jag har befarat det sedan nyår. Vad ska jag välja i år? Ska jag rösta som förra gången eller ändra mig? Vad tycker jag egentligen om den nya regeringen, hur är den i förhållande till den gamla? Vad erbjuder oppositionen och regeringen? Håller de sina löften? Osv.

Jag tar ofta chansen att göra partitillhörighetstester, inte för att de ska avgöra vad jag röstar på men för att det kanske hänt något i partierna jag missat som underlättar för mig att välja. Alltid slutar de likadant. Jag har i många år önskat mig ett samarbete över blockgränserna. Ett sådant samarbete är nog inget att hoppas på. Kanske får jag en dag skapa mitt eget parti. Jag kan väl knappast vara den enda som hamnar mellan stolarna?

Detta är (första gången jag offentligt visar min politiska sida och) mitt resultat från Aftonbladets valbarometer 2010. Ni kanske förstår problematiken... Piratpartiet röstade jag på i EUvalet (är endast pryd vad gäller riksdagsvalet) men känner mig inte direkt övertygad om att de är rätt parti att styra landet.