Mina inlägg det här halvåret har nog varit ganska varierande. Jag menar, ibland är jag uppåt och ibland neråt. Så är ju livet. Nu senast var det kanske lite väl extremt med det att vissa människor gör världen sämre, följt av ett inlägg några timmar senare om att andra gör världen bättre. Så snabbt svänger jag inte i humöret vanligtvis. Förutom att det varit pressande och stressande med C2an denna termin, har även varit händelser av privat karaktär som gnagt på mitt tålamod. Vissa dagar kändes det som att allting gick emot, och att de bra dagarna var alldeles för få. Men jag är oftast ingen negativ person, och om du frågar mina kursare så tror jag att de har sett mig som den som tittar efter minsta lilla ljusglimt i tunneln. Jag har nog varit ganska så optimistisk och stöttande under C2an. J däremot, man är ju oftast lite mindre trevlig mot de man tror står kvar i en sådan situation, har fått uppleva min ovanligt korta stubin. Jag ber honom verkligen om ursäkt för att jag ibland snärtat mot honom när det varit helt opåkallat. Nu är iaf C2an äntligen förbi, och trycket har lättat avsevärt. Privat består dock en del saker. Jag kan inte råda över dem, och är det något jag ogillar är det att vara maktlös. Jag är glad att jag kan juridiken iaf, skönt att veta var man har lagen.

Jag gillar inte att skriva negativa saker i min blogg, eftersom det inte riktigt avspeglar mig som person. Men när något har irriterat och gjort mig arg i månader så tar tålamodet slut. Då måste jag få visa det även på min publika blogg, som ju ska avspegla mitt liv.

Nu ska jag minsann bli mitt vanliga jag. Hoppas jag aldrig hamnar i denna situation igen, för jag gillade det inte. Jag vet inte om detta inlägg gör er särskilt mycket klokare faktiskt, men det var skönt att skriva ner det iaf.

I helgen (som "börjar" imorgon) har jag massor av roliga planer. Ni kommer bli uppdaterade allt eftersom, men jag ser mycket fram emot det!