Tidigare efter körkortinskaffandet provkörde jag båda de andra bilarna som jag har tillgång till men aldrig förut fått köra. Då var J med i passagerarsätet. Idag var J på KTH. Jag skulle veckohandla. Alltså, jag fick köra själv, utan en endaste passagerare. Tänka sig, varken jag eller någon av mina medtrafikanter blev allvarligt skadade eller dog! Så nu var den premiärturen tagen också. Det börjar bli vardagsmat nu. Eller inte. Kändes konstigt att inte ha sällskap i bilen, och att inte ha någon övningskörningsskylt på där bak. Plötsligt är jag en i gänget och behandlas så. Förut när jag körde 70 på 70-väg körde sisådär 9 av 10 bilar om mig så fort de såg skylten. Nu var det bara sisådär 4 av 10 som körde om när jag höll hastighetsgränsen (ovanligt få egentligen, kanske var folk lugna denna tid på lördagen?). Dessutom kändes det bättre denna andra gång jag körde denna bil. Första gången är allt så annorlunda tycker jag, måste vänja sig lite grann bara. Kändes mer bekvämt denna gång. Förutom att det var frost över hela bilen, så fick skrapa rutorna, och inte hittade defrostern till bakrutan först, samt att det blev väldans mycket imma på framrutan innan den blivit tillräckligt varm. Men det är ju vinter så vad kan man räkna med. Jag lyckades lösa dessa "problem" också utan att vara en trafikfara.