Vila i frid

Jag hade hoppats på att inte behöva skriva om detta idag. Men det är ju inget man kan styra över här i livet. Min artonåriga kusins pappa förlorade i natt kampen mot cancern. En aggressiv cancer som dök upp först i somras. Det är så läskigt och otäckt hur det kan gå så fort. Hur det i livets slutskede kan gå i bergodalbana. Att ena dagen inte orka, till att nästa orka lite igen, till att inte orka alls. Det är en skrämmande, men framför allt en väldigt ledsam insikt. Livet är verkligen kort, och inget att ta för givet. Han var verkligen alldeles för ung för att lämna jordelivet. Och A, alldeles för ung för att mista sin pappa. Alldeles, alldeles för ung.

Det blir en tung dag. Framför allt för Ts döttrar och nära familj, men också för oss andra som fick lära känna honom. Jag vet att han inte mått bra sedan cancern började spöka i hans liv och jag hoppas han slipper ha ont nu. Jag hoppas han vet att vi är många som sörjer honom idag.

Kärlek och död går hand i hand. Kom ihåg att älska idag, för imorgon kan det vara försent.

Knackat på porten har
Skrivet i slottsdammet av: Jayne

Usch ja... på söndag är det 5 år sedan min pappa gick bort...Det är hårt att förlora de man älskar... usch!!!

Men man kan ju i allafall önska att de slipper lida och ha ont, att de kan få vila. Kram på dej

2010-09-17 @ 09:08:59
Blogg/hemsida: http://jayne.blogg.se/
Skrivet i slottsdammet av: Anita

Du har så rätt

vi ska vara rädda om varnandra

kram Moster/Gudmor

2010-09-17 @ 10:18:04

Skriv i slottsdammet här:

Går under vilket namn?:
Är du viktig?

Kontaktadress: (publiceras ej)

Blogg/hemsida?:

Värt att nedtecknas är:

Trackback
RSS 2.0