Jag må ha syskonbarn. Jag må ha hela nio stycken kusinbarn. Jag må ha två bekanta som har/väntar barn. Men jag har inte haft någon nära vän som har barn. Förrän nu!

Min gamla, kära vän Sa går nu officiellt ut med att hon och hennes F väntar barn. De är i 11 veckan, vilket innebär att barnet kommer i slutet på november.

Ett rejält stort grattis till de båda, så glad för er skull! Tur för er att ni flyttar närmare om ett par veckor. Ni skulle bara våga hålla mig borta från bebisen sedan!


Om ni vill följa Sa och hennes resa så finns deras gemensamma bebisblogg HÄR!

Nyfikna på presenter jag fått? Jag har inte fått så värt många ännu, då jag får de flesta imorgon.

Av J fick jag på födelsedagen att han bjuder mig på restaurang och bio. Vi ska gå ikväll på vår favoritrestaurang och sedan se Alice i underlandet i 3D. Kommer bli supermysigt verkligen! Synd att det regnar nu och bara är några plusgrader för jag vill ju vara lite finklädd ikväll...

Sedan fick jag faktiskt ett mail från Lenson där jag köper linser att jag får 50 kr att handla för där som grattis på födelsedagen. Superbra! Nästa gång kostar linserna alltså ca 375 kr för 30 st par...

Fick många gratulationer per telefon (samtal och sms), på facebook, bloggen, mail och IRL. Så är helt klart nöjd. Ska bli spännande att se vad mamma och pappa hittat på, jag har ju knappt önskat mig något alls...

Ändrat nu i vänstra spalten här att jag är tjugotvå år och inte tjugoen längre... Då är det definitivt.

Igår blev jag faster för andra gången! Min äldsta broder fick en liten dotter. Har inte sett någon bild men hon är nog väldigt söt. De har inte riktigt bestämt sig för namn ännu.


Passar på att gratta kusin P på 19-årsdagen!.

En av mina absoluta favoritdagar är första april. Jag älskar att busa och luras med folk. Kanske har de något att göra med att jag är yngst i syskonskaran. Nåväl. Jag har lyckats lura tre personer idag, vilket är bra med tanke på att jag inte träffat särskilt många.

Började med J. Han är ateist och har funderingar på att gå ur kyrkan. Vi tycker dock båda att det är självklart att gifta oss i kyrkan. De är väldigt vackra och tillhör traditionen. Så jag låtsades helt enkelt, precis när vi satt oss vid datorerna i morse, att kyrkan gått ut med ett förslag i tidningen. Förslaget innebar att båda måste vara kyrkomedlemmar för att få gifta sig i kyrkan. Svårare än så var det inte. Han tyckte att kyrkan var idioter och ja... Jag "aprilade" honom.

Nästa jag lurade var St. Den första varje månad hämtar man ut nya skåpnycklar på palatset. Eftersom vi pluggar mycket där är det skönt med skåp men skåpen är ganska få så man får vara där i hyfsat god tid. Jag ringde St och frågade om hon skaffat nyckel. Det hade hon (attans). Jag sa då att jag precis skaffat och att det bara var en nyckel kvar. Hon gick på det och började snacka om att hon inte sett T och "har T skaffat?" och "oj vad konstigt att de gick åt så fort" osv. Jag aprilade henne.
Så ringde jag T för att dra samma skämt, fast då att han ännu inte skaffat nyckel och skulle blivit jättestressad. Det var planen. Men senare visade det sig att T glömt mobilen hemma så han svarade inte förrän det var försent.

Nästa person att lura, nu när jag blivit varm i kläderna, var mamma. Jag har klurat länge på det och medvetet nämnt vissa nyckelord som hon skulle ha i bakhuvudet.
Mamma skulle med mig till sjukhuset för att snacka operation. Vi skulle ses halv 12. Jag stod en 50 meter från mötesplatsen och väntade på att hon skulle komma. Jag svarade inte på morgonens sms om mötesplats och tid. Halv 12 ringde mamma och sa "är det ok om jag inte kommer?". Tjena, sa jag. Den går jag inte på! Bättre måste hon luras om jag ska gå på den niten.
Sedan satte jag in det tunga artilleriet.
- Var är du? frågade hon.
- Gamla stan, var på Riksdagsbiblioteket och lämnade böcker (jag var på st eriksplan).
Jag hade tidigare sagt att jag skulle göra ärenden innan och smygit in att jag skulle till biblioteket.
- Visst skulle vi ses halv 2? sa jag.
- Nej.. halv 12.
- Men var inte besöket ungefär samma tid som frissan förra veckan, vid 2?
Även detta, att det skulle vara ungefär samma tid har jag sagt flera gånger den senaste veckan.
- Nej... 12.45 har jag skrivit i almanackan, svarade hon.
Vi pratade mer om hur vi skulle lägga upp det nu när jag inte kan träffa henne halv 12 och till slut aprilade jag henne. Hon gick verkligen på det.

Mamma ringde därefter pappa och lurade honom och sedan sin svägerska. Båda med samma skämt. Farmor flyttade in på äldreboende igår och mamma sa att de ringt från hemtjänsten idag och undrat om inte farmor skulle ha matlådor som vanligt? Detta hade svägerskan fixat för länge sedan, så det borde de ha fattat att hon inte ska ha. Båda två gick på det stenhårt.

Felsms.com:

"Till: Mig
Sms: Hej. Jag heter bengt och och kör åt värmlandsgrus. Du svarar inte när jag ringer. Jag står utanför ditt hus och vet inte vart jag ska lasta av. Hör av dig.
Svar: Tippa det på garageuppfarten.

Förklaring: Något randomnummer jag vägrade svara på skickade till slut sms. Jag bor MÅNGA mil från Värmland, dessutom i lägenhet."

Såg på Så ska det låta igår kväll och måste bara visa ett klipp därifrån för er som inte såg det. Jag tyckte iaf att det var väldigt roligt.
Programledaren läste upp en omformulerad låttitel som "har du slaggat färdigt Lejonborg?" och det visade sig vara "Är du vaken Lars?".

Imorse kom Wincents lillebror Lennox till världen. Stolta föräldrar är min kusin C och hennes make M. L ville inte ut när han var väntad utan låg kvar i magen och myste några dagar extra innan han kom ut kl. 6.53 imorse, 53 cm lång och 4070g tung. Se vilken urtjusig liten pojk han är:

Grattis Millan och Mackan!

 

Bilden kommer från Akademiska sjukhusets hemsida här.

Jag har mina dagar kan jag ju säga. I fredags var jag väldigt spontan och väldigt mycket agera innan jag tänkt färdigt tanken. Det innebar goda gärningar, som att erbjuda sig hjälpa en mamma med barnvagn uppför ett högt trappsteg in på Akademibokhandeln, men också en lite mer skum händelse. Det var när jag och J var på väg hem från Odenplan som en tjej i vår ålder klev på tunnelbanan i Brommaplan och satte sig mitt emot oss. Ungefär 1,5 sekunder efter hon satt sig tittar jag henne i ögonen och säger:
- Du är någons storasyster.
J såg på mig som om jag vore galen. Tjejen blev också hon överrumplad och svarade:
- Jo.. det kanske jag är.
- Har du en lillebror? Frågar jag.
- Ja.
- Som heter?
- A.
- YES! skriker jag.
J var nog vid denna tidpunkt säker på att jag var galen. Kanske funderade han på hur han skulle kasta ut mig när vi kom hem.
- Och du är några år äldre? Hur många?
- Två år.
- Just det. Och visst bodde ni vid Vinsta?
- Ja, fast nu har de flyttat till Hässelby...
- Jo. Konstigt. Jag som aldrig umgicks med honom privat, konstaterar jag högt för mig själv.
J har nog kommit fram till att jag inte är galen, utan bara beter mig som det och inflikar:
- Hur känner du honom?
- Åh vi gick i samma klass i låg- och mellanstadiet, svarar jag.
- Och du känner igen hans storasyster?
- Verkar så. Konstigt nog. Du måste ju ha gått i sexan när jag gick i fyran.
- Gick du i vällingby sedan? Undrar hon.
- Nix. Så det var ju väldigt länge sedan vi sågs...
Vi blev tysta i någon sekund och funderade nog alla över hur konstigt det är att man känner igen någon 10 år senare. Har man inte förändrats alls utseendemässigt?
- Förlåt, men vad heter du? Frågar hon.
- Sara! Och du..?
- E.
- ÄR DET SANT?! WOW jag är SÅ imponerad av mitt minne. Jag är ju urusel på både namn och ansikten i vanliga fall. HUR sjutton kan jag känna igen dig OCH minnas era namn?!
J överväger nog galnings-teorin igen medan E långsamt skakar på huvudet och ler svagt säkert undrande vart det gick snett med den lilla tösen under dessa år.

Vi pratar lite till och jag hälsar hem till A och hon ber om mitt efternamn också. Vi går av bara två tunnelbanestationer efter att samtalet tog sin början och jag förklarar för J att jag sett igenkännande blickar hos henne innan jag yttrade mig. Då förstår han mer mitt raka påstående. Han förstår dock inte varför jag inte började med typ "Jag känner igen dig, är du någons storasyster kanske?".
Jag förstår det inte heller.

Jag är så glad just nu. Empan ringde för en stund sedan och frågade om jag hade planer för imorgon kväll. Jag var osäker. Har varit så inriktad på denna dag att jag inte riktigt vetat vad som händer resten av veckan. Efter att ha kollat schemat och sett att jag nog är ledig så fick jag veta att hon fått gratisbiljetter till Singin' in the rain! Är hon inte bara för go? Jag är helt strålande överlycklig! Efteråt kom jag på att mamma fyller år imorgon och hon älskar ju musikaler lika mycket som jag gör. Kontaktade Empan och frågade om det fanns möjlighet att få med även henne. Det var det! Så imorgon ska jag, mamma, Empan, hennes syster, mamma och mormor på Singin' in the rain!
Himla bra att ha kontakter i teatervärlden!

GULD OCH BRONS i herrarnas skiathlon! Shit vad spännande det var! Jag klappade händerna i sjukt snabb takt de sista 150-200 meterna och tjöt entausiastiskt (iiii). Så pass att jag började svettas. UNDERBART!
3 guld, 1 silver och 2 brons. Nu börjar det likna något.
Hurra för våra duktiga skidåkare!

Har från flera håll fått tipsat om felsms.com. Igår gick jag in på sidan och så fortsatte jag läsa nu på förmiddagen. En del himla roliga saker, och andra saker man bara inte fattar att folk skriver i sms. Men det är väl jag som är oskyldig. Vissa är barnförbjudna, andra är väldigt oskyldiga (som killen som smsade sin mamma och skrev "du vet väl att jag älskar dig?" och hon blev jätteglad. Smset skulle till hans flickvän). Några är "mhm", andra är material som får dig att le.

Nu vet jag inte om det är jag som har en dålig humor deluxe denna vecka, om jag är trött, om flinandet över alla felsms gjorde det hela mer och mer roande eller om denna verkligen var så rolig att den förtjänade mitt tjutskratt (HIHIHIIIIIIII-IIIII-IIIIII).

Här får ni iaf smakprov på sidan:
"Till: Farmor
Sms: Jag orkar inte mer. Jag dör... Jag ger upp
Svar: Lilla vän. Vart är du. Jag ringer pappa nu och säger att han ringer dig. Håll ut mitt hjärta.

Förklaring: Gick över en mil med skolan på friluftsdagen. Skulle skicka till min vän som gick före, att jag inte orkade mer. Smset hamnade hos farmor som senare berättade att hon trodde jag var nära att dö. Hon kommer aldrig glömma den känslan och så får hon tårar i ögonen när hon tänker på det.

/Fiffi"

Jag kan bara tänka mig hur mina äldre släktingar hade uppfattat ett sådant sms... Det kan bli så galet fel!

Jag uppdaterar tydligen inte alls särskilt frekvent här. Nåja, det får bli när det blir.

Imorse började jag klockan 8 så var bara att släpa upp sig tidigt imorse. Det roligaste var nog (nej det var det inte, det roligaste var att läraren trodde vi började klockan 9 så vi var där i onödan i en hel timme) att jag blev väckt av J inatt när han försökte dra av mig täcket och knuffa på mig så jag skulle gå upp. Jag frågade vad han höll på med och följande konversation utspelade sig:
J -Du skulle upp tidigt. (han låter irriterad som om han legat vaken med radion dånande och jag bara legat kvar och dragit mig när han helst bara vill somna om).
Jag - INTE 03:17!
J -Nehe.
Båda somnade om.


Jag har tidigare nämnt att J ibland lägger in brödet i kylen. Det har hänt så många gånger att jag inte längre är förvånad. Ser jag inte brödet i köket kollar jag kylen helt enkelt. Han har sina egenheter. I förrgår upptäckte jag dock att han tagit det ett steg längre. I lördags storhandlade vi och jag stack iväg på födelsedagsmiddag medan J fick åka hem med varorna. I förrgår skulle jag plocka fram fryst kyckling för att tinas. Vad finner jag bakom kycklingen?
Jo, en frusen citron.


Jag har haft en stabil humor hela veckan. En stabil humor på låg nivå. Hela veckan har jag roats av och dragit skämt såsom: Jag ska lämna in mitt PM 1 april. Vilket skämt va?
Jag vet inte hur många skämt jag dragit på den nivån denna vecka. Säkert 4-5 stycken per dag. Jag riktigt ser hur plågade mina dåvarande offer blir av den torra humorn. Men så länge jag roas och ingen skadas är det väl bara att fortsätta?


Vad jag gjorde igår fortsätter vara hemligt i typ en månad framöver. Den officiella versionen är att jag träffade min moder för att shoppa. Så var inte fallet. Det känns iaf sjukt bra den där grejen och jag hoppas det blir lyckat. En månad får ni stå ut, mohahaha.
(Tydligen elak när jag har dålig humor också).

see more Lolcats and funny pictures

see more Lolcats and funny pictures

see more Lolcats and funny pictures




Och om jag någonsin blir advokat så blir detta min förebild:

see more Lolcats and funny pictures

För övrigt hittade jag 40 kronor blåsandes runt på marken igår. De var som hittat!

Kanske skulle ha köpt mig en trisslott... Attans att jag inte tänkte på det.
Sugen på de där 50 000 kronor i månaden i 25 år.

Dagens tre fel:

1. Jag sitter och skriver julkort och inser plötsligt att jag skrivit

med min finaste handstil.
Så var det bara att kasta det kortet i papperskorgen...

2. Berättade för mamma om en felräkning jag gjorde för någon vecka sedan när jag pratade med J.
- Han sa typ "är du 4 eller?" och jag svarade "Nej, men plus 14!"
Mamma tittar på mig en sekund och säger sedan:
- År? Men du är ju inte 22?

Undrar var jag fått mina räknekunskaper ifrån?

3. Småpratade med pappa och plötsligt märker jag att han inte hört vad jag har sagt. Så jag ber om uppmärksamhet och upprepar mig:
- Jennys pojkvän Ross kommer fira nyår med oss.
- Rosk? Är han från Tyskland?


Dagens roliga:

DET SNÖADE!
Inte så länge, inte jättejättemycket och det smälte bort direkt. Men det var minsann vita fluffiga saker som föll från himlen och de landade och låg kvar i någon minut innan de smälte bort. Underbart. Jag har hopp om en vit jul!


Dagens söt:

Jag vaknar av att J går uppför trappen och klappar handen mot låret i takt med en välkänd låt.
Vilken då? Jo, brudmarschen.

Tele2 ringde och sökte min svärfar (E).

- Han är inte hemma.
- Vem är du då som talar, hans dotter kanske?
- Nej, inte ens det... svarade jag och började fnittra över situationen.
- Förlåt vad sa du?
- Nej, jag är inte hans dotter.
- Nej okej, hur gammal är du då?
- 21.
- Och du bor där?
Jag började skratta lite. För jag bor inte på den adressen där telefonen är registrerad och jag har ingen lust att utsättas för vad nu Tele2 killens baktanke var. Så jag svarade...
- Nej, jag bor inte här.
- Nähä? Undrade han.
- Nej. Ehm, jag är... grannen faktiskt, svarade jag sanningsenligt för att han inte skulle tro att jag var inbrottstjuv eller något.
- Du är granne och svarar i telefonen där?
Han är inte den första stackarn som råkar ut för vår komplicerade boendeform.
- Ja, svarade jag och kunde inte låta bli att skratta. Men jag får vara här och svara i telefonen.
- Jaha okej, då får jag återkomma till E då.
*klick*

Vi hade en föreläsning i måndags om internationell tvistelösning av en gästföreläsare vid namn Pernilla Nilsson. Som på många andra företag så förkortas namnet och på schemat står det då "PENI" istället för hela namnet. Pernilla hade inte lagt upp OH-bilderna på hemsidan men lovade att göra det. Hon skulle dock ta bort dem om en vecka så vi fick spara hem dem innan dess.

Idag är det onsdag och imorse kom jag på att jag inte laddat hem OH-bilderna än. Jag tog upp almanackan för att skriva ner det där som en påminnelse men när jag stod med pennan och almanackan i högsta hugg hade jag glömt vad jag skulle skriva. Till slut gav jag upp och la ner sakerna igen.

På vägen från universitetet kom jag på det igen och tog upp pennan och almanackan. Jag var påpälsad uti fingertopparna. Farmor hade varit stolt över mig om hon sett mig, hon frågar nämligen alltid om jag klär mig ordentligt. Varma skor, höstjacka, mössa och tumvantar var på. Halsduken låg i väskan, den är bra att ha på morgonen men på dagen klarar jag mig utan än så länge. Så kallt är det ju inte.

Så där sitter jag och ska skriva en påminnelse. Utrymmet att skriva på är rätt smalt och "internationell tvistelösning" är ett långt begrepp. Jag iddes inte ta av mig tumvantarna heller och kände mig rätt klumpig där jag satt med blyertspennan i den stora vanten. Så jag bestämmer mig för att korta ner det så mycket jag kan istället. Jag brukar köra en del förkortningar i almanackan.

Det var dock först när jag skrivit klart och läste vad jag skrivit som jag insåg vad som där egentligen stod.


Sedan tokfnissade jag för mig själv fyra tunnelbanestationer och längre därtill.

100 sidor är det tänkt att jag ska läsa i helgen, 50 av dem idag. Och läsandet har gått bra, tills jag tog mig en kort paus- som visade sig bli en lite längre paus...

Iaf så har nu min broder ändrat sin status på facebook, så nu får det väl antas vara officiellt då. Dvs, munkaveln kan äntligen lossas från min mun och jag kan äntligen skriva på Internet vad jag vetat i 10 dagar.
Så här skrev jag för sex dagar sedan "Som tur är har jag ett mål till nästa sommar, som nog kommer se till att både jag och J äter rätt och rör oss ordentligt. Det är dock inte Beach 2010 som lockar utan något annat. Och då måste man ju vara sitt vackraste jag, tihi. Observera att vi inte ska gifta oss, kom på att det kunde låta som det. Nej, nej. Det här är något annat." här på bloggen. Nu kan jag äntligen berätta vad jag menade.

Min yngste storebror ska gifta sig!

När jag fick veta det blev jag så glad att jag började gråta...
Så nu vet ni varför jag vill se vacker ut nästa sommar. Bröllop och bröllopsfest vankas, och även om man inte får överglänsa bruden (men hon kommer säkert vara supersöt så det är ingen fara) så vill man ju vara fin.
Det är väl ändå en rätt bra morot för att äta rätt och röra sig under våren?

Dessutom ska min ena morbror gifta sig i vinter, och bröllopsfesten är nästa sommar den med. Så samma sak gäller där.


Dessutom vill jag passa på att gratulera min brorsdotter L som fyller 2 år idag!
Och min kusin E som fyller 9 år!