Nu har jag kommit hem från veterinären. Tycker det känns bra att ha sett honom en sista gång. Jag, mamma och pappa gick in och sa hejdå medan Johan väntade i väntrummet. Han föredrar att minnas de döda som de var när de levde.
Han är så otroligt fin. Det syntes att han legat ute i några dagar. Tilltufsad och smutsig. Annars såg han ut ungefär som vanligt. Tungan stack ut lite grann, precis som den gör när han sover. Han hade öppna ögon.
Det enda som inte stämde var att han på nosen och ovanför munnen, i det partiet liksom, var han orange. Vet inte vad det är för något. Men han är så otroligt fin, och han förtjänar inte att dö så här ung. En så snäll kisse som han. Alla tyckte han var fin, alla tyckte han var snäll. Visst, Sandra var lite rädd för honom (men hon är rädd för nästan alla katter).
Han hade en så tydlig personlighet, älskade att mysa, gå mellan benen på folk, sitta med svansen rakt ut så folk nästan trampar på den, pussas, vara med överallt. Han älskade när någon klappade honom när han åt mat, då spann han riktigt högt. Han gick knappt ut, han gick inte ens långt när han gick ut. Så hittas han på ett ställe i närheten som jag inte ens visste att han hittade till.
Jag vet inte vad som orsakade döden. Han ser inte ut att ha slagits men kanske var det det ändå. Han ser inte särskilt påkörd ut men det verkar nästan troligast. Hoppas han inte fick lida bara. Tyvärr tror jag att han fick det.
Jag älskar den där katten, det är mer än bara en katt. Det är katten med stort k.
Mamma och pappa vill inte ha fler djur nu, de klarar inte av att ta farväl.
Jag vill inte ha någon ny nu. I framtiden vill jag ha en till katt, det hade jag redan tänkt när Zeb var i livet. Men det kommer ta ett tag. Jag är inte redo att älska ett djur så mycket igen. Få se när jag kan ta till mig en till i mitt hjärta.
Zeb, jag älskar dig och du kommer alltid finns i mitt hjärta. Du var aldrig bara en katt för mig. Du förstod mig så väl och fanns alltid där för mig.

Zeb Mjaoui Åberg
7/4 2001 - 24/2 2008

24 februari var den sista dagen Zeb var hemma, därför får det, för mig, räknas som hans sista dag i livet då jag inte vet säkert.