Min lediga dag blev ju inte direkt ledig som ni vet. Upp 8, drog mig lite, och kom till universitetet vid 10 i 10. Snackade lite med Andreas i datasalen innan jag gick till Mats för att gå igenom mitt gamla språkprov. Då var klockan 5 i. Mats sa vänta lite. Jag stod utanför och väntade i korridoren. Efter en stund gick han och låste upp Jojo och Lenas rum och sa att jag kunde vänta där. Satte mig och väntade. Kollade klockan efter en stund. Hade då väntat i 20 minuter. Plockade upp metro och gav mig på korsordet. Efter 10 minuter kom Mats och sa att jag kunde komma. Tydligen hade mina filmer försvunnit, iaf så hade han inte hittat dem när han letade bland Jojos saker. Men efter 30 minuter så hade han iaf hittat dem så var dags att börja med det jag gick upp så tidigt för.
Det gick bra, var ungefär det jag kände mig osäker på som han anmärkte. Dock hade han lite svårt att se en av mina bokstaveringar, eller snarare han trodde att han såg fel. Men nej, min katt hette Haquin. Det stämmer.

När jag var klar där gick jag till datasalen igen, där satt förutom Andreas nu också Wiebke och Linda som skulle spela in döv katt-läxan. Jag kollade tecken i lexikonet och frågade de andra om tecken jag glömt och som inte fanns i lexikonet (skrämmande många... shit).
Gick vid halv 1 och köpte en baugette på Jalla till lunch som jag åt på tåget. Sedan bar det av till Vällingby för vaccination mot livmoderhalscancer. Det gick bra. Var värre att ta spruta när man var barn tror jag. Kändes iaf värre då än nu. Det jobbigaste var nog att betala, även om jag får pengar av pappa för det här. Aldrig kul att slänga fram plånboken och pröjsa flera tusen.. :-( Tänk om man varit en -90a istället, så mycket billigare.
Har två sprutor kvar inom ett halvår sedan är det klart. Smittskyddsinstitutet fick min tillåtelse att ta min uppgifter för att se vilka som tar spruta och sedan följa upp om det skulle behövas påfyllnad om 10 år eller så.
Nu har jag iaf gjort mitt för att inte drabbas av den nästvanligaste cancersjukdomen bland svenska kvinnor.
Gör det du också! Ta chansen, nästan 5000 kr är inte något i jämförelse med skyddet du får och ditt liv. När skyddet finns är det lika bra att ta det, tycker jag.
Eller, vågar du chansa?