Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge 1

Vi börjar i den här ändan då. Det var som sagt en tidig morgon och tack vare min snälla pappa fick jag iaf sova lite längre än jag hade fått göra om jag behövt åka tåg.

Var där strax före 7. Anmälde mig och betalade 200 kronor för röntgen (jag hade remiss för allt hela dagen men det kostar för det). De hade verkligen betonat flera gånger hur viktigt det var att jag var där 7.15 och att de skulle börja 7.30.
Så jag var ju där i god tid.
Klockan 7.45 kom logopeden och sa att hon som jobbar på röntgen letade parkeringsplats så vi skulle börja så fort hon kom ner. 8.10 kom den läkaren ner. Kul, hade bara varit där i 1 timme och en kvart, minst.

Jag fick "blåsa ut ett ljus" två gånger först, sedan säga mamama, pipipi, kikiki, tititi osv och meningar som "Pippi åker polisbil". Logopeden och Röntgenkvinnan (samt en ST-läkare som jag godkände fick vara med) stod och lyssnade uppmärksamt på mitt tal. Ja, jo det hördes ju både i mjuka och hårda gomen. Det hördes hela tiden när jag talade. (Jag har gomspalt för er som missat detta).

(Den har jag ritat själv, för jag hittade inget på google. Vet ej vad den heter).

Så tog röntgenkvinnan fram en orange blåssak (ovan) som jag kopplar samman med min barndom då jag fick mina öron spolade med kokat saltvatten för att rengöra öronen...
I den fanns kontaktvätska som skulle smaka hallon. Jag och ST-läkaren smakade.
Sedan satte Röntgenkvinnan den blåsan i ena näsborren på mig och sa "säg till när du känner smaken". Så sprutade hon den där vätskan, som youghurt-konsistens, upp i näsan och den rann ner i munnen på mig: "Aoggr" tjöt jag till då. Obehagligt att få saker i munnen den vägen. Så var det dags för andra näsborren och jag grymtade till direkt. "Oj, så fort?" frågade hon. Så ville hon göra igen i den näsborren och denna gång grymtade jag också till direkt. Då var hon nöjd.

Så fick jag sätta mig på en stol (hade en väst som skydd för strålningen, var dock för "vältränad" (deras ordval, inte mitt) för den första västen så fick byta) och huvudet blev "fastsatt" i en viss position. Så skulle jag igen blåsa "ut ljuset" två gånger och säga mamama, tititi, kikiki, pipipi osv och "pippi åker polisbil" osv.
Jättebra.
Så snurrade de runt maskinen och samma procedur igen.
Sedan smetade de på gegga på läpparna för att kunna se deras rörelser. Och hela tungen skulle smetas in i den där geggan, mums. Så var det samma procedur igen. Och sedan smörjde de in hålet i gomen extra mycket, och nu skulle jag försöka pressa upp luft i näsan, samtidigt som jag hade stängd mun och höll för näsan...
De blev nöjda.

Nu skulle kontaktvätskan bort och då fick jag först snyta mig, dock bara en näsborre i taget. Sedan tog hon en spruta i stil med denna, fylld med en klar vätska som skulle avlägsna kontaktvätskor.

Så sprutade hon upp det i ena näsborren och det blev som en kallsup. Ner i munnen forsade det och ut genom mun och näsa sprutade jag ut hela sörjan. Precis som man skulle och rent reflexmässigt. Processen upprepades på nästa näsborre och sedan första igen och så vidare.

Därefter fick jag rast, i 1 timme och 10 minuter.

Innan detta så frågade de om jag hade hörapparat (nix, inte på många år). Och Röntgenkvinnan såg faktiskt att jag läste på läppar! Riktigt skickligt, har aldrig blivit påkommen förut. Fast jag gör det inte jätteofta heller, men är ett bra komplement när man hör dåligt. De frågade den obligatoriska frågan "är du gravid?" då det handlar om röntgen...

Knackat på porten har

Skriv i slottsdammet här:

Går under vilket namn?:
Är du viktig?

Kontaktadress: (publiceras ej)

Blogg/hemsida?:

Värt att nedtecknas är:

Trackback
RSS 2.0