Sista helgen i mitt gamla liv
Jag är ibland ganska dramatisk av mig. Iaf i mitt tal- och skrivspråk. Operationen är på onsdag och det kommer vara lite annorlunda efter det. Därför kallar jag den precis gångna helgen för Den sista helgen i mitt gamla liv. Dramatisk? Sa ju det.
Det har varit en jättebra helg som ju började med det glada betygsbeskedet. Sedan hängde jag och St med hem till T och var där några timmar. Alltid kul att se hur folk bor. Sedan blev det 00-talsfest och även om det blev tidig hemgång och nykter tillställning var det en väldigt skön och trevlig kväll.
På lördagen vaknade jag och förkylningen hade flygit sin kos. Jag drog en lättnadens suck. Jag och J var extra mysiga mot varandra då det ju var femårsjubileum. Det blev en tur till stan som inte slutade som tänkt men var himla mysig ändå. På kvällen gick vi på China Wang, som traditionen bjuder även om vi av olika anledningar inte varit där på drygt ett år (brukade gå dit 3 gånger om året annars).
J tog Buffé och jag Cashewkyckling i vanlig ordning.
Efter maten gick vi och så UP på bio. En rolig, avslappnad film som definitivt är sevärd. Vi såg den med engelsk tal utan text och 3D. Har ni inte sett 3D så får ni se till att göra det. Det var riktigt häftigt. Vi fick svarta glasögonen att ha på oss och jag var glad att jag hade linserna i.
Inne i biosalongen innan reklamen börjat.
De hade först vanlig bioreklam och sedan 3Dreklam. Jag satt och "åååh"- och "aah"- och "wooow"ade mig under reklamen för filmen Avatar. Tittar på J och ser att han har glasögonen på huvudet och sätter på honom dem och viskar "det är 3D!". Ett vapen stack ut ur skärmen över halva biopubliken och jag sa igen "wooow". J viskar att det inte är 3D. Nästa reklamfilm började han också säga "wow" för då såg han 3D effekterna.
När vi sedan kom hem googlade J på 3D och efter en stund sa han
"Du hade rätt. Avatar var 3D."
"Jag sa ju det! Jag såg det ju!"
"Jag var så säker på att det inte var 3D så jag såg ingen skillnad" säger han.
"Där ser man vad mental inställning kan göra." konstaterar jag.
På söndagen gick J upp före mig och när jag vaknade kom han precis upp för att se om jag var vaken. Jag började berätta om min dröm och det var först då som jag kom på hur komisk den varit. Jag började skratta så jag tjöt och tårarna rann. Länge låg jag där i sängen och vred mig av skratt. J skrattade också. Troligen till en början åt drömmen men i slutet åt mig. Det är jag van vid.
Som vanligt när jag skrattar så fick jag frågan "du är väl glad? Du gråter väl inte?" och jag måste bekräfta att jag stortjuter av skratt och inget annat.
Jag pluggade lite grann men det är fantastiskt vad andra saker lockar när man borde tentaplugga (som jag borde just nu exempelvis). J var borta och jag kom att tänka på listan med saker som måste göras och som jag skulle beta av en per helg. Val av aktivitet gick fort och vips låg jag på knä halvt under badkaret och rensade brunnen. Det var inte mysigt. Inte det minsta. Jag avslutade det hela med att skura badrumsgolvet så nu är det minsann mycket rent och fint i fiskhöjd. J blev väldigt glad. Tyckte det var en jättebra överraskning.
Sedan åkte jag till en affär och köpte en väluttänkt fars dag-present till pappa. Åkte hem till föräldrarna och åt middag där. Mer än så förtäljer inte denna historia.
TLDR: Min sista helg i mitt gamla liv. Vad gjorde jag av den?
Det har varit en jättebra helg som ju började med det glada betygsbeskedet. Sedan hängde jag och St med hem till T och var där några timmar. Alltid kul att se hur folk bor. Sedan blev det 00-talsfest och även om det blev tidig hemgång och nykter tillställning var det en väldigt skön och trevlig kväll.
På lördagen vaknade jag och förkylningen hade flygit sin kos. Jag drog en lättnadens suck. Jag och J var extra mysiga mot varandra då det ju var femårsjubileum. Det blev en tur till stan som inte slutade som tänkt men var himla mysig ändå. På kvällen gick vi på China Wang, som traditionen bjuder även om vi av olika anledningar inte varit där på drygt ett år (brukade gå dit 3 gånger om året annars).
J tog Buffé och jag Cashewkyckling i vanlig ordning.
Inne i biosalongen innan reklamen börjat.
När vi sedan kom hem googlade J på 3D och efter en stund sa han
"Du hade rätt. Avatar var 3D."
"Jag sa ju det! Jag såg det ju!"
"Jag var så säker på att det inte var 3D så jag såg ingen skillnad" säger han.
"Där ser man vad mental inställning kan göra." konstaterar jag.
På söndagen gick J upp före mig och när jag vaknade kom han precis upp för att se om jag var vaken. Jag började berätta om min dröm och det var först då som jag kom på hur komisk den varit. Jag började skratta så jag tjöt och tårarna rann. Länge låg jag där i sängen och vred mig av skratt. J skrattade också. Troligen till en början åt drömmen men i slutet åt mig. Det är jag van vid.
Som vanligt när jag skrattar så fick jag frågan "du är väl glad? Du gråter väl inte?" och jag måste bekräfta att jag stortjuter av skratt och inget annat.
Jag pluggade lite grann men det är fantastiskt vad andra saker lockar när man borde tentaplugga (som jag borde just nu exempelvis). J var borta och jag kom att tänka på listan med saker som måste göras och som jag skulle beta av en per helg. Val av aktivitet gick fort och vips låg jag på knä halvt under badkaret och rensade brunnen. Det var inte mysigt. Inte det minsta. Jag avslutade det hela med att skura badrumsgolvet så nu är det minsann mycket rent och fint i fiskhöjd. J blev väldigt glad. Tyckte det var en jättebra överraskning.
Sedan åkte jag till en affär och köpte en väluttänkt fars dag-present till pappa. Åkte hem till föräldrarna och åt middag där. Mer än så förtäljer inte denna historia.
TLDR: Min sista helg i mitt gamla liv. Vad gjorde jag av den?
Knackat på porten har
Skrivet i slottsdammet av: Maddo
Du verkar ha haft en superhelg! Roligt med 3D-film. =)
Allt gäller ju att finna balansen mellan de båda sidorna i alla olika lägen.
Nu kom ett mail till alla deltagare, bjudna, gamla dejter och liknande men inte till mig. Av en av deltagarna. Det grundar sig på min blogg också, inte på den egentliga situationen! Suck,
kramar
Skrivet i slottsdammet av: Maddo
Tack för dina värmande ord. Jag vet att det kommer gå över och jag ser ljuset men känner att jag saknar de sista krafterna. Det kommer..
På tal om m in bror, jaa det är skönt när man inte behöver oroa sig för missförstånd. Vi har redan missförstått så mkt så det inte kan bli så mkt fler missförstånd. Men det tog ett helt liv att lära känna varandra.
Trackback
