Blir mycket bloggande idag. Rekord nu för tiden tror jag. Ett sätt att fly undan pluggandet kanske? Tentan är om 2 veckor och jag tänkte läsa om en bok på drygt 200 sidor samt göra omtentor under dessa två veckor. Allt sitter inte än men känns som jag har tiden på min sida iaf...

Imorgon får Js familj gäster från fagra Gotland. Därför kommer min dag se ut så här:
Upp och käka frukosten. Ser faktiskt fram emot den, kommer nog behålla frukost i detta stuk.
Cykla iväg till optikern för återbesök. Om det nu inte regnar då...
Köpa Kompis till Comviq, hon har lite svårt att få vänner så får köpa några som vill hänga med henne. Brukar kosta 75 kronor och då ställer de upp i 30 dagar! Mycket bra för utstötta telefoner.
Cykla hem.

Sedan blir det till att städa, äta lunch och plugga hemifrån. Jag får inte blogga mycket imorgon. Har inte tid!

Imorgon fyller en gammal goding år, så det får ni se ett inlägg om imorgon. Så därför får jag väl gå ut på en liten promenad när jag ska ringa och gratta. Har ju ingen mottagning på Comviq här hemma...

---

Idag har jag beställt två påslakanset till mig och J som jag blev kär i. J gillade dem också. Dessutom slängde jag in lite klädesplagg också. Dessutom beställde jag en Wake up light på en annan sida. Var halva priset nästan eftersom det varit ett utställningsexemplar, men är fortfarande vanlig garanti.
Så nu vill jag nog inte shoppa i helgen, har gjort av med tillräckligt med pengar!

Nu ska vi se vilka som går vidare i Idol. Rasmus och Erik, heja heja.

Igår åt vi detta till middag och det blev ju då även lunch idag.
Detta åt vi till middag idag:

Som tidigare påpekat så måste frukosten läggas om. Jag som ätit smörgåsar och druckit oboy sedan urminnes tider tyckte att detta kändes lite jobbigt. Men inte för jobbigt. Kom ihåg mitt nyårslöfte! Så det var bara att gilla läget. Jag har testat youghurt förut men det har inte känts som min grej. Idag var iaf detta min frukost:

Nu är det nya tider i vårt hem. Vi ska nämligen efter lite mummel och tveksamheter börja sluta äta så mycket kolhydrater som möjligt. Det blir inte riktigt LCHF, inte Paleo, inte GI (om det nu är så däri jag vet inte). Det blir något där mittemellan. I tex LCHF ska man ju äta massor av fett, och det känns verkligen inte bra att äta så mycket fett...
Så lagom med fett, lite kolhydrater, massa grönsaker, frukt (fast det innehåller ju fruktsocker=kolhydrater), kött och vi ska äta mjölkprodukter också.

Bye bye bröd, havregrynsgröt och oboy på morgonkvisten. Imorgon blir det youghurt med lite frukt/nötter/frön i... Får se hur det smakar.

Dagens middag blir dock en klassiker i vårt hushåll, tack och lov. Känns som jag är helt bortkollrad i matlagningen nu. Jag som börjat få koll på läget ska plötsligt kastas in i nya okända marker. Men... nåja värt ett försök.
Idag blir det Ost- och skinksallad iaf! Yummie.

Bäst att jag hjälper J göra maten nu för jag åt ingen lunch idag och J åt 250gr nötter... Jag har huvudvärk men ingen hunger.

Detta är dagens handling, den konstigaste handlingen vi gjort med många nya ingredienser och ingredienser i större tappning än innan (fyra purjolökar tex). Och oj vad konstigt det var att gå förbi brödhörnan utan att plocka åt sig bröd...
(Idag åkte vi på stickprovskontroll också, men vi klarade den som tur var).

Dessutom köpte vi tandkräm och toapapper, men det är ju inte så ätbart...

(Melodi: "Inatt jag drömde")

Idag jag gjorde något som
jag aldrig gjort förut.
Jag åkte till optikern
och provade linser ut.


Testade synen igen, efter 1,5 år. Gick från att ha -0.75 på höger till -1.0 och på vänster från -0.25 till -0.75...
Men optikern tyckte inte att det var så oroväckande utan sa att synen fortfarande ändras mycket i min ålder. Ögonen såg iaf fina ut så borde inte vara något problem, antar jag. Undersökningen tog ungefär 30 minuter med alla dessa steg. Kanske 35 minuter.

Sedan sattes jag på linsprövning. Månadslinser. En annan trevlig tjej som hade den och hon gav mig tips hela tiden och uppmuntrade mig. Sådant gillar jag.
Började med höger och det tog ett tag innan jag till slut fick in linsen. Sedan vänster där jag också fick fiffla en stund och sedan åkte den in, mest på tur. Jag frågade hur länge snittiden var på det här egentligen och hon skrattade och sa "ja, kanske en timme". Tur att jag inte har någon lektion idag tänkte jag...
Så var det dags att ta ur dem och det tog sin lilla tid också. Linserna var riktigt snabba och ville inte lossna. De tyckte väl att de satt bra där i mitten på ögat. Men ut kom dem iaf.

Så var det dags att sätta i dem igen och till min stora förvåning fastnade högra linsen på första försöket. Och vänstra på andra! Och jag tog ut dem igen och det gick också på första försöket!
Skulle sätta i dem igen och fick i båda på första försöket och tog ut dem på första! Tror faktiskt hon blev rätt imponerad av min nyvunna skicklighet. Tänk om man kunde lära sig allt så lätt.
Så sa optikern att sätt i dem igen så ska jag se att de sitter bra. Och jag satte i dem igen, på första försöket, och tjejen som stöttat mig sa till optikern att jag var klar varpå optikern blev ganska paff. "Är de redan i?".
Linserna satt som de skulle och jag såg klart godkänt med dem i. Fick med mig linspaket och allt hem.
Gick ut ur Specsavers-butiken ganska precis en timme efter att jag kom dit.

Och nu sitter jag här. Med linser i. Ska ha dem ca 4 timmar idag och sedan öka på. Återbesök på torsdag.

Här har jag linser (klickbar bild). Ser ni dem?

Det är den 27 september. Pengar klingade in på kontot i fredags=lönehelg. Men jag måste säga att helgen kunnat vara ljusår bättre.

Man ska börja med det positiva.
I fredags hade jag och J en mysig taco-middag och tv-kväll, som ni vet. Levande ljus och allt. Underbart och fantastiskt. Tidigare på dagen hade jag pluggat duktigt och gått fem tunnelbanestationer.
Lördag. Det mest positiva var att jag tog mig ett långt varmt bad och skrubbade mig renare än den renaste ren. Till och med unnade mig en hårinpackning. Och så myste jag och J en stund framför tvn igen på kvällen.
J kom över och gav mig en lapp från svärmor (hans föräldrar är ju våra hyresvärdar) och tydligen har jag betalat en månadshyra för mycket i sommar (det strulade på internetbanken och stod att en betalning var avvisad så betalade ju den manuellt och så blev det draget två gånger...). Så därmed har jag tjänat en månadshyra!
Söndag. Cyklade i snålblåst, och i slutet var det rätt kyligt, i tre timmar. Inte så tokigt? Bra motion och härligt att vara ute så länge.

Så, jag hade kunnat låtsas att helgen varit fantastisk och dragit fram dessa händelser som bevis. Nå, utan dessa hade jag blivit helt galen, så är glad att de blev av. Tack till er som medverkat till att jag har haft en del ljuspunkter i mörkret.

Annars har helgen inte gått i mina spår inte.
I fredags kände jag mig så ful att jag bytte sida på gatan när jag insåg att det var turister som kom mig mötandes. Jag tänkte att de ska inte behöva se en ful svensk tjej det första de gör. Otroligt larvigt och verkligen olikt mig att tänka så.
Sedan har jag känt mig otroligt intelligensbefriad större delen av helgen också. Det har dels sina anledningar och dels inte.
Förutom detta har jag sålt smöret och tappat pengarna- tre gånger. Ja, det löste sig så det blev bara två gånger men skadan var redan skedd de tre gångerna. Fast glad att det löste sig.
Och ovan på detta så har J varit på tävling hela dagen idag. Han åkte hemifrån vid 7.30 och kommer hem vid 19.30 ungefär.

Nu får ni gärna hålla tummarna för att min vecka blir bra...

Av någon anledning kom jag att tänka på senast jag och J var och shoppade. Det var på hans iniativ (första gången) och vi hade sådant flyt. För det första visste vi inte att det var rea för tillfället, så när nästan alla våra nyfunna kläder blev handlade på rea var det verkligen en bonus. En lottovinst nästan.
För det andra hittade vi så otroligt mycket fina kläder till oss båda. Kläder som vi behövde och var ute efter. Jag menar, hur ofta händer det? När jag verkligen behöver något och åker för att shoppa kommer jag oftast hem med tomma händer. Eller med något annat än det jag var ute efter...

Med detta minne i åtanke frågade jag J om vi inte skulle åka och shoppa snart.
"Jo, någon gång".
Jag tittade på honom, var helt säker på att få ett "men åh nej".
Jag påpekade ut mitt förvånade uttryck för honom, då han verkade missa mina stora ögon och öppna mun.
"Ja, vadå?" undrade han.
Jag började tveka. Hade jag hört fel? Hade han inte hört vad jag sagt?
Jag: "Jag frågade om vi inte skulle åka och shoppa..."
J: "Ja, och?"
Jag: "...och du sa ja?"
J: "ja, någon gång"
Jag: "Ja, just det"
J: "Ja. Någon gång. Nästa helg kanske?"

Han upphör aldrig att förvåna mig.

Första gången jag lagade tacos. Blev en riktigt mysig tvkväll med J igår. Vi gillar konceptet där vi lagar mat ihop, äter gott, tänder ljus och har något på i bakgrunden och kan mysa ihop oss och småprata i soffan.
Han är ju bara den goaste som finns.

Så här såg det iaf ut igår vid 19.45 ungefär:

Efter detta foto möblerade vi faktiskt om...

Senast vi handlade köpte vi den största gurkan jag skådat:

Från fingertoppar upp över armbågen...
Vägde 0.75 kg och kostade 7.43 kronor.

Igår var en stundvis jobbig dag men ändå var den bra. Jag mådde bättre än i torsdags. Pluggade effektivit i fyra timmar och hann med ungefär det jag velat hinna med för dagen. Äntligen. Har verkligen varit ur form.
Efter plugget mötte jag upp A och gick fyra tunnelbanestationer. Vädret var rätt bra och vi hade mycket att prata om. Jag hade kunnat gå bra mycket mer men det gick inte igår tyvärr.

Hem kom jag iaf och jag och J lagade tacos. Första gången jag lagar det själv. Blev lite förvirrad när vi handlade vad som egentligen brukar finnas i dessa skålar men det löste sig och blev gott.

Vi hade tända ljus igen och såg dagen till ära på tv tillsammans. Först var det Idol, sedan Skavlan och sedan såg jag den där filmen Mona Lisas Leende. Inte så tokig film.
Kvällen blev urmysig och som snacks åt jag gurk- och morotsstavar. Mycket bra gjort av mig!

Vid midnatt la vi oss och jag somnade kanske efter 30-40 minuter. Vid 11 idag väckte J mig, mitt i en långvarig dröm. Han hade precis ätit upp en hel chipspåse på sådär 4 minuter (i drömmen alltså) när jag väcktes. Jag hade lugnt kunnat sova en timme till men var väl lika bra att vakna då. Måste verkligen ha varit trött...

Idag är det lördag och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av dagen än. Fortfarande inte helt vaken känner jag. Men funderar på att ta en cykeltur under dagen. Undrar om det är kallt ute?

Jag och J skulle handla. Han frågade sina föräldrar om det var ok att ta bilen.

J - Får vi ta bilen och handla mat?
Svärmor - Men ni handlar ju hela tiden!
J - Ehm.. nej senast vi handlade var i lördags...

Svärfar log åt hur J ägde modern (det händer inte ofta att någon lyckas med).

Faktum är att detta är de gånger vi handlat mat den senaste tiden:
Söndags förrförra veckan,
lördags förra helgen och
nu idag torsdag.
Inte direkt hela tiden va?

Nu blir det idol.

För övrigt mår jag inte så bra. Har varit deckad halva dagen. Eller hela. Men tog det lugnt idag från 15-tiden så förhoppningsvis blir jag bra snart.
Ååh vad jag är hungrig.

Det var igår på vägen hem från universitetet som jag plötsligt kom att tänka på ett gammalt minne. Jag och pluggkompisen St satte oss precis på tunnelbanan mittemot varandra. Jag nämnde att jag börjat dagen med att göra armhävningar. Innan frukost till och med. Orsaken till detta, förklarade jag, var denna... nyhet? Artikel? Vad det nu kallas, i Aftonbladet. Man kunde se, med lite enkla hemmatester, hur vältränad man är. Därför gjorde jag armhävningar. Gjorde inte sådana där på knä som tjejer ska enligt testet utan riktiga och det var väl helt okej resultat, men jag gjorde inte mig själv rättvisa som gav mig på det precis nyvaken efter en dålig nattsömn och innan frukost.

Iaf var det denna händelse som fick mig att tänka på min allra första riktiga armhävning (dvs på tårna och inte på knä). Denna berättelse berättade jag med en inlevelse och medryckandehet att de närmaste runt mig uppenbart tjuvlyssnade och fann det intressant (inte störande). Det syntes i blickarna på dem och att de log till på precis rätt ställen. På samma ställen som St gjorde. Eftersom jag vet att jag pratar högt när jag blir ivrig (kommer från mammas familj) tänkte jag på att trollbinda publiken med normal samtalston.


Det var i högstadiet det hände. I början kunde jag inte göra en enda armhävning. Jag stod i position och gick långsamt ner. Och kroppen gick neråt, neråt, neråt. Jag kunde omöjligt stanna upp och absolut inte vända mig mot naturlagarna och lyfta upp mig själv igen. Så där låg jag, likt de flesta andra tjejerna, platt på mage. Inget att skämmas för. Inte många som kunde det heller. Fanns till och med killar som gjorde armhävningar på knä så inte behöver jag skämmas.

Men så en måndag startades en ny tradition. Av någon anledning började jag bryta arm med killarna i klassen på lunchrasten. Fick självklart storspö både med höger och vänster arm. Men jag är en tävlingsmänniska och jag kan inte ge upp direkt även om jag är i underläge. Så nästa lunchrast var jag där igen. Fram med ena armen och försöka. Fram med andra och försöka. Byta motståndare, och byta igen. På onsdagen samma sak... och torsdagen, och fredagen.

Idrottslektionerna var under det läsåret på fredagseftermiddagar. Fredagen gick i sin sakta mak som fredagar ofta gör, och äntligen var det idrottslektion (dagens sista lektion). Det var dags att sänka sig ner och doppa näsan i backen igen. Och då hände det. Tänk trissreklamen "Plötsligt händer det". Jag kom upp igen! Jag orkade resa upp hela kroppstyngden med hjälp endast av mina armar och glädjen inombords var total. Det var något jag inte hade väntat mig. Att armbrytningen skulle ge den sortens effekt!
Sedan orkade jag ingen mer armhävning den lektionen.

Men lektionen därpå orkade jag två eller tre stycken. Och så ökades det på för varje vecka. Det blev som ett mål att göra fler armhävningar än jag någonsin gjort. Och så blev det. Lektion efter lektion.

Ett tillfälle minns jag speciellt efter detta. Det var precis i början på idrottslektionen. Ni vet när alla elever sitter på rad på bänkar och läraren prickar av vilka som är där och vilka som glömt kläder, vilka som har lapp om att de är sjuka och så vidare. När alla sitter där på rad, innan läraren hunnit komma till stadiet där uppropet började, då kände jag att nu är det dags. Nu ska armhävningarna göras. Jag tror läraren befann sig långt från där klassen satt samlad, ungefär vid materialrummet, men minnet kan lura mig.

Så jag gick ner på mage framför hela klassen och började hiva mig själv upp och ner, upp och ner. När jag var någonstans mellan 15-20 armhävningar börjar jag bli rejält trött. Det var ju bara några veckor sedan som jag inte orkat en enda. När jag är på väg att ge upp ser jag skymten av ett par fötter en cirka halvmeter från ansiktet. Snart hör jag idrottslärarens röst nära örat som skriker i sann militär-anda "NU GER DU INTE UPP! HÖR DU DET? NU FORTSÄTTER DU, DU ORKAR. EN TILL, EN TILL, KOM IGEN NU SARA DU FÅR INTE SLUTA NU". Och det gjorde jag inte heller. Vem skulle våga det? Där sitter karln på huk bredvid och pekar på mig med hela handen. Kräver att jag gör fler, påstår att jag kan mer. Jag får inte ge upp än. Jag körde på en tio armhävningar till och läraren säger att det är okej att sluta, att det var starkt jobbat. Jag var helt slut och minns fortfarande hur jag känner pulsen i magen möta motstånd i golvet (jag har väldigt stark magpuls). Jag var oerhört stolt och glad över min bedrift.


När jag berättade denna historia på tunnelbanan hann jag inte berätta klart. När jag var i det stadiet att läraren ropade åt mig att forsätta (jag ropade dock inte då jag inte ville störa andra runt om) kände jag en klapp på axeln bakifrån. När jag vänder mig om ser jag en man i 70 årsåldern som säger "nu får du ta det lite lugnt va" (han skulle vara med på våra släktträffar). Människorna runt mig, bland annat en annan man som även han uppskattas till att vara i 70 årsåldern och en kvinna på runt 50 år, började skratta åt mannen. Deras ansiktsutryck sa mig (och St) att de tyckte att mannen varit helt befängd.
Mitt humör dippade, jag som var så nära slutet (dessutom var vi ca 30 sekunder från t-centralen). Så jag avslutade hela berättelsen med "ja, jag blev iaf glad när jag orkade..." med en missnöjd suck.

Men här på bloggen är det iaf ingen som avbryter mig. Här får jag skriva till punkt och ta berättelsen från början till slut, så som ju alla önskar göra när de vill berätta något.
Tur att jag har bloggen iaf.

Ikväll är det sista föreläsningen för denna kurs. Den pågår mellan 16-18 och jag har mål på vad som ska hinnas med innan dess. Känner dock på mig att det kommer bli kamp mot klockan. Helt i onödan också för jag har verkligen haft gott om tid. Jag har haft "hela helgen på mig" (om ni minns Vasakronans reklam för några år sedan. Minns även "Dra in magen så jag kommer förbi och fram". Var det inte något med Britta också?).
Men det blir ju så när man har för mycket tid. Svårt att motivera sig, svårt att ta tag i det. Man behöver lite mer press. Någon som sparkar igång apparaten.

Men jag har inte legat helt på latsidan idag (somnade faktiskt till 15 minuter i soffan innan lunch). Den andra diskmaskinen är igång och kör (vi har en liten diskmaskin). Lunch blev spaghetti (känns som en evighet sedan jag kokade spaghetti) och ost- och skinksås. Var gott.
Har pluggat ungefär hälften av det jag måste göra under dagen.

Annars så var vi ju på "hej då"-middag i fredags hos Js familj då svägerskan J på lördags morgon flyttade till England. Där ska hon studera på universitetet i tre och ett halvt år. Hon kommer bli klar före mig med andra ord (har fyra år kvar).
Idag är hennes första skoldag och jag hoppas det går bra. Jag tror att det gör det. J är en härlig och duktig tjej så det går nog finemang!

Men nu är det dags att ta upp pluggandet igen.
Vi hörs en annan dag...

Är det en gnagare som piper?
Är det en fågel?
Nix, det är bara jag...


OBS, det är inte gnisslande tänder!
Det jag gör är att via ett hål jag har i gomen dra ner luft in i munnen. Vackert va?

Igår var den dagen som vad vigd för att fira vår förlovningsdag i torsdags. Vi var lite extra gulliga redan från början då jag gjorde frukost åt båda (gröt) och J satte tandkräm på min tandborste. Mitt på dagen tränade J och han kom hem hel och utan fler blåmärken. Vi duschade och stack sedan till mataffären där vi sprang runt i nästan en timme. Det blev vår dyraste handling hittills och ändå hade vi en 50 kronors-kupong. Men vi fick mycket mat då också. Dels till middagen igår och till två middagar till, och efterrätt till igår också. Anledningen till att det tog så lång tid var för att vi inte hittade alla ingredienser först (tex sötad kondenserad mjölk och jalapenos). Men den som söker han finner!

Vi kom hem och bakade pizza. Men eftersom klockan var så mycket som den var skippade vi att göra degen själva- hade inte tid att vänta på jäsningen och köpte färdig deg. Fusk javisst, men vi ville inte äta middag vid midnatt (egentligen var det vår lunch...). Men allt utom degen gjorde vi iaf själva. J tog lökringar, salami, jalapenos och gräddfil på sin pizza, jag tog bara banan och curry.

(Korten klickbara)


Medan vi gjorde pizzorna gjorde vi också chokladdesserten, de innehåller mörk choklad, kondenserad mjölk, polkagrisar, och mjölkchoklad överst som dekoration.


Våra glas: (True love och My love-passande tema)


Resultatet blev:

---

Jag frågade på Facebook om det fanns ett bättre sätt att fira än detta och fick bland annat som svar att självklart finns det det men respekterar lågkonjunkturen. För det första var det ett ganska klumpigt svar, något man inte behöver säga men okej visst, jag frågade ju. För det andra är det alltid lågkonjunktur för studenter. Vi får aldrig mer än ett par tusen varje månad att leva för, enda skillnaden nu är att tex resor blir lite billigare för att fler inte har råd.
För det tredje så var det egentligen inte pizza- och dessertlagandet som var det väsentliga, utan det väsentliga var att vi tog oss tid att hjälpas åt och vara med varandra och sitta i ett ljusupplyst rum och titta i varandras ögon och prata om allt och ingenting, att busa med maten och hjälpas åt, att vara där för varandra och ha tid som verkligen kan kallas kvalitétstid.

I vanliga fall går vi på restaurang och bio dessa dagar men i år tänkte vi att vi blivit så himla duktiga på matlagning att det faktiskt inte är extra gott på restaurang. Vi brukar gå på Kina men vi lagar god asiatisk mat själva. Dessutom är vi lite trötta på kyckling vilket vi brukar äta ute... Om vi gör själva matlagningen till något extra så ja, då tjänar vi ju faktiskt på att laga mat hemma istället för att köpa.
Vi tänkte däremot gå på bio, men vi kände inte att det fanns någon bra film att se. Den ska ju gärna vara lite romantisk eller underhållande. Visst kunde vi sett Flickan som lekte med elden men romantisk är den ju knappast.
Så blev film hemma istället och jag ångrar det inte ett dugg. Vi hade en helt underbar dag och kväll tillsammans!

Håller klart med J som sa under middagen "tänk om man hade tid att göra så här varje lördag...".

Det finns en sak jag ännu inte skrivit här i bloggen. Eller det finns ganska många numera, men en sak ska jag visa er nu. J håller på med kampsport. Tidigare var det Kung-Fu, nu är det Mixed Martial Arts (MMA). Det är faktiskt låg skaderisk på den sortens sport. Det är oftare man stukar fötterna i fotboll än att man får sig en liknande skada i kampsport. Min mamma har svårt att tro detta och därför skriver jag det som lite bakgrundsinfo för er som är skeptiska till det.

Det finns en anledning till att jag förbjudit J att träna kampsport fr.o.m. en månad före det kommande bröllopet. Man får blåmärken. Han har ofta blåmärken på armar, bröstkorg och ben. Små små märken som oftast inte gör så ont. Men inte så snyggt på en brudgum...

För exakt två veckor sedan fick han sig en smäll på ögat. Det var ett knä faktiskt som träffade honom där. Ingen knäade honom utan det var mer lite oturligt att det råkade bli så. Enligt J var det inte ens en hård smäll.
Oavsett hur det var så blev effekten densamma.

Under de 7 första dagarna fotade vi ögonen på honom för att se skillnaden dag för dag. Efter det har slutade vi och idag är det lite gult och en liten bula kvar. Inte så farligt om man tänker på hur det såg ut förut.

Ni som är väldigt känsliga för blåmärken borde inte skrolla ner och se kollaget.

(Och nej, jag var absolut inte så här lugn i början. Jag var snarare hysterisk).

Vaknade 5.56 imorse och var i flera timmar helt säker på att det var fredag. Känns ju lite motigt när man då inser att det är onsdag...
Seminarie idag (kl 12-14) och sedan mötte jag upp Empan. På hennes initiativ skulle vi nämligen gratisträna i universitetets gym. Gammal hederlig styrketräning. Senast jag tränade i gym var väl i maj ungefär, så är väl inte så stark längre... Konditionen är ju okej i och med att jag joggar/cyklar lite och vardagsmotionerar en hel del. Tex gick jag en tbanestation imorse och en på vägen hem (i skog). Det är iaf drygt 1 km enkel väg och tar inte särskilt lång tid att gå.

Iaf så tränade vi i 1½ timme. Empan spelar volleyboll så hon ville inte köra framsida lår så mycket då hon redan tränar det. Blev därmed mycket överkropp och en del baksida lår (jag körde lite mer framsida än hon, jag spelar ju inte volleyboll!).
Träffade på en jättetrevlig man som jobbade där som PT som hjälpte oss med lite övningar på medicinbollen. Får se hur magen mår imorgon efter den behandlingen.
Vi stretchade noga, men jag är ändå orolig för att inte kunna anteckna på morgondagens föreläsning. Mina armar och bröstmuskler är väldigt, väldigt trötta...

---

Förutom plugg i vanlig ordning har det hänt lite annat roligt. I måndags firade mina föräldrar sin 35-åriga bröllopsdag! Det är inte illa! Vi var bjudna på middag och tårta och hade det väldigt mysigt.

Imorgon är en viktig dag också, även om det verkar som att firandet får vänta till på lördag. Men tänkte uppdatera mer om det imorgon. Den som väntar på något gott...

Helgen har varit kanoners! Bilder kommer troligen sedan, när jag fått lite från folket.
Enda nackdelen är att jag inte alls kunnat plugga idag, pga strandad på fel ställe utan böcker, men det var bra ändå. Nu ska jag dock sätta mig och ta igen plugget. Har en hel del måsten att göra idag... Så detta är allt ni får nu. Men hoppas er helg varit härlig den med!

Sista ljuva dagarna av sommaren kanske infinner sig nu. Då måste man ju passa på, fast man har plugg och grejer att göra. Måste ladda d-vitamin innan mörkret tar över.
Så både igår och idag var jag ute på lunchen.
Igår köpte jag och pluggkompisen S mat på ett (för mig) nytt ställe. De öppnade för några veckor sedan på universitetsområdet och verkar vara hemlagat och nyttig mat! Take Away kostar 65 kronor exklusive dryck (fast dricker vatten ändå) men jag hade en "nyöpnnad"-kupong så det kostade 50 kr för mig.


(samtliga bilder i inlägget är tagna med mobilkameran och överförd med bluetooth, vars teknik jag precis lärt mig)
Så här ser det ut där man tar mat.

Man betalar, får en påse, tar kartonger (som är riktigt high-tech) och tar mat på de tre borden. Ett är ett brödbord, där brödet är riktigt färskt, och "vispat örtsmör" kunde man bre på dem sedan. Ett bord är med praktiska saker och soppa (soppa och huvudrätt ingår i priset) och två andra maträtter.

Sedan slog jag och S oss ner bland löven på de stora gröna fälten, i en liiten skogsdunge och åt där.


Detta tog jag:

Pastasallad, kyckling och någonting, sallad, morötter, currydressing, bröd...

Känns som jag försöker göra värsta reklamen här...

Men maten var god och kommer definitivt äta där igen!

Men efter att ha varit ute måste man ju in till böckerna igen... här besvarar jag frågor om medborgarskap:

Sverige-tröjan hade jag igår för att det ju var fotboll på kvällen. Men vi behöver väl inte prata mer om Sveriges vinst mot Malta va..?

---

I fredags förra veckan efter plugget åkte jag och pluggkompisarna Sa och S och fikade i stan. Det blev en chokladmuffins för min del.
Den vaksamme reagerar då lite smått på detta. I vanliga fall inträder ju mitt förbud "mot att äta godis fler än en dag i veckan" den 1 september. Men jag tycker att jag varit himla duktig så har inte känt behov av att återinföra regeln igen. Denna vecka (söndag till idag) har jag inte ätit en enda godisbit. Ingen dag under hela terminen har jag köpt läsk till lunch (nu omfattas ju inte läsk av förbudet men jag är duktig där med!).
Så är lite stolt över mig själv. Fast märker jag att jag inte klarar av detta liberala levnadssätt, trots allt, då träder reglen ikraft igen.

---

Och här har vi filmbevis på mina knarrande skor!

Egentligen är jag fullt kapabel till detta gångsätt. Jag har både ben och fötter. Fungerande knän och intakta nerver. Muskler finns där också och jag kan rörelsen.
Inget fel på mig alltså.

Att inte kunna smyga, det är himla jobbigt. Särskilt när man rör sig i tysta avdelningar i biblioteket där man ska försöka smyga så gott det går. Så kommer jag in. Smygandes så tyst det bara går mellan bänkar och bokhyllor, så gott jag kan efter min förmåga. Jag ser hur person efter person liksom rycker till, halvt vänder sig om. Jag kommer att tänka på en katt vars öron rycker vid minsta ljud. Ser hur de undrar vad det är som låter, vem det är som inte är tyst? Ser personen inte att de pluggar? Att det är en tyst avdelning?
Jag skäms och vågar inte gå längre in bland bänkarna i jakt på en ledig studieplats. Smyger mig bortåt, så snabbt jag kan med huvudet böjt. Försöker göra mig osynlig så ingen ska se att det är jag. Jag som låter. Så de inte tänker nästa gång: men är hon här igen...
Jag försöker verkligen. Allt jag kan. Ända ut i tåspetsarna.
Men det låter. Det låter så oerhört.

Idag körde jag en ny taktik. Jag spanade först in en tom sittplats som var ganska nära ytterkanten av tysta delen. Jag behövde bara gå några steg. Det räknade jag ut innan. Några steg. Först två, sedan mellan de där stolarna och sedan två till. Typ så. Fyra steg. Det måste jag ju klara.

Jag öppnade dörren, smög in i rummet fram till den utvalda platsen. Såg några huvuden röra sig åt mitt håll på vägen men låtsades inte om det. Killen som satt mitt emot min utvalda plats log lite snett åt mig när jag tyst placerade väskan på golvet. Jag log tillbaka. Killen såg lite bekymrad ut.
En annan kom in. Klart mer smygandes än jag. Fattar inte hur jag kan låta så, de har ju tom heltäckningsmatta!
Strax efter hyschade någon. Inte kan det vara åt mig väl?

Satte mig och pluggade. Trött, trött, trött. Gjorde det jag tvunget skulle göra och några timmar senare reste jag mig för att åka hem. Tittade mot dörren. Fyra steg till. Har inte så mycket val faktiskt. Måste göra det.
Jag gick. Folk vände sig om. Såg förvirrade ut. Där smyger jag uppenbarligen, det syns på kroppsspråket, och ändå låter jag som en hackande motor där jag går i det annars tysta rummet.
Snacka om att bryta tystnaden.

Dörren stängdes bakom mig och jag andades ut av lättnad. Jag klarade det. Ja, jag klarade inte av att smyga då så klart, men jag var ute igen. Ute bland pratande, gående, skrattande folk, då märks det inte lika mycket. När alla andra också låter.
Och snart var jag utomhus, gick på marken och då tänker nog ingen på det. Så mycket annat att lyssna på.

Men egentligen gör det inget. Det är värt det. Så värt det.
De får knarra hur mycket de vill.
Jag har då aldrig ägt ett så skönt par skor.

Hade svårt att somna igår och det blev alldeles för sent. Både jag och J skulle upp 8 idag. Egentligen hade jag tänkt mig 9, men numera går vi alltid upp tillsammans. Klockan gick av och det första jag hörde var nyheterna "...sin 80 åriga mormor och sin pappa.." Åh, mysigt, tänkte jag och försökte förtränga det obehagliga ljud som störde min välbehövda sömn. Det var för lite för J också, han orkade inte heller gå upp. Eller... det gör ha ju aldrig. Han drar sig ju jämt.

Iaf låg vi där med klockradion på och plågades en hel timme. 9 tvingade vi upp oss. Som jag velat hela tiden. Tänk om jag fått sova ostört en timme till istället!
Men gjort är gjort och kommer aldrig igen.

Nu ska jag se till att göra lite nytta. Har ca 20 sidor kvar i en bok som skulle varit utläst igår (läs förra måndagen) men bestämde mig för att slappa igår istället. Gick långpromenad (blev rätt slut i kroppen efter den), såg på tvserier, handlade mat och vi båda lagade lasagne.
En precis lagom aktiv söndag. Men det får jag ta igen nu då istället...
På återseende.

Någonstans nu i dagarna för fem år sedan träffades jag och J första gången. Kom på nu, i mitt trötta tillstånd, att det kan finnas skrivet i någon av de gamla "dagböckerna" på Lunarstorm eller Playahead. Ja, jag har fortfarande kvar mina konton. Och anledningen till det är just de gamla dagböckerna. Det som jag skrev däri då, är idag sådant jag skriver här. Jag behöver skriva av mig, så är det bara. Så gick först in på Lunar. Går in några gånger om året så de inte ska stänga ner användaren. Det såg ut typ som senast jag var där och såg att jag skrev inget mellan augusti -november 2004, alltså skrev jag inte ner om den gången då vi först sågs.

Begav mig vidare till Playahead och där var det stor skillnad. På något vänster har jag tydligen Silver VIP också. Och två killar har "visat intresse" för mig... oookej? Hade ingen aning om att Playahead genomgått en så stor förändring. Medan jag var inne fick jag en lyckönsking av en främmande kille till min förlovning...
Iaf så letar jag där i dagboken. Hade 109 inlägg så tar en stund att läsa...

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH

 

Tillagt efteråt, för dig som missat! Slutsekunderna, Sverige ligger lika med Ungern och VI MÅSTE BARA VINNA.
Och det gör vi! Håll koll på klockan i hörnet. Övertiden är "egentligen" slut 93.00 men det där är ju lite flexibelt tack och lov.
Sverige vinner!

Kan ju tillägga att allt prat efter det att bollen slagit i Zlatans mage och framåt hörde jag inget av. Där stod jag på knä i soffan med armarna höjda och skriker rakt ut i många många sekunder. Ackompanjerad av J och mor.
När vi väl sansat oss konstaterade vi att det var tur att vi inte bodde i lägenhet...

Läs mer på sportbladet.

Nu är det några år kvar tills jag ska stå brud men jag har ändå alltid öron och ögon öppna ifall jag får höra/se något jag gillar/ogillar. För några år sedan fann jag en brudklänning jag tyckte var vacker. Den är fortfarande vacker (sparade bilderna på datorn). Har en liten förhoppning om att min blivande svärmor som är en gammal sömmerska ska erbjuda sig att sy en brudklänning åt mig. Hoppas kan man alltid. Så modeller till en eventuell skräddarsydd klänning kikar jag efter överallt, och även brudklänningar att köpa som back-up om nu svärmor inte vill/hinner ge mig den bästa bröllopspresent hon kan ge mig. Kan ju tom tänka mig betala, bara själva grejen att svärmor syr ens klänning är ju helt fantastisk.

Nåväl. Till saken. Skulle bara slökolla lite på Halens nu såhär på kvällen. Och nu (typ en månad efter eller så?) såg jag att de har en kategori som heter Bröllop. Jag dras till rubriken och klickar ivrigt. Finner till min glädje brudklänningar och även tärnklänningar mm.
Detta är nog min favorit nu när jag tittade. Den dyraste av dem (dock inte så dyr) och jag drogs till den direkt med blicken. I like!

Klicka här för fler bilder.

"Ja bah döör" som en fjortis skulle säga.

Min hjärna har verkligen svårt att förstå att det är fredag imorgon. Helg. Fredag. Nix. Får inte in det.

Idag hade jag en föreläsning, 17-19. Tänkte att då lär det iaf vara lugnt på tbanan. Tji fick jag. När jag bytte linje i t-centralen fick jag veta att det var signalfel på röda linjen och att det var 18 minuter till nästa tåg. Istället för att vara på plats i föreläsningssalen kvart i 5, kom jag tre minuter över. Lite surt.

Föreläsaren var en ung man som var döv. Så där sattes jag på prov. Hur mycket av teckenspråket minns jag nu då? I början berättade han om sig själv och forskning och sådant och tolkar översatte det han sa. Men tolkarna är alltid lite efter och jag hängde med bra utan dem. När de översatte något blev det mer "jaja, jag vet".

Sedan var det dags att fortsätta mer övergripande om föreläsningsämnet som dagen till ära var diskriminering. Då hade de en annan metod. Nämligen så att R, föreläsare, hade skrivit ner ett manus på svenska som en av tolkarna läste högt för oss och när R ville lägga till något gjorde han det. Annars stod de där rakt upp och ner och läste innantill. Från sådär 17.20-18.30. Hela tiden innantill och utan rast. Snark. Det BLIR tråkigt. Det blir det!

Jag är intresserad av sådana här saker, men denna föreläsning hade jag faktiskt inte förlorat så mycket på att skippa. Det som handlade om döva, det visste jag redan från min teckenspråksutbildning där vi hade historik och realia på schemat. Den juridiska biten hade jag snappat upp under förra terminen under civilrättskursen.
Det var med andra ord inte så mycket nytt för mig. Men däremot så fick jag bekräftelse på att jag fortfarande har teckenspråket i mig och jag fortfarande förstår. Denna R var tydlig i sitt tecknande även om själva tecknen var lite slarvigt gjorda. Hängde med bra med tanke på att jag inte tecknat på över ett år.
Det var det mest givande under föreläsningen, jag fick bekräftat att jag fortfarande kan!

Om jag gav mig till känna? Jag tänkte göra det men det var så många andra som stannade kvar och ställde frågor att jag inte orkade. Isf ville jag att det skulle bli spontant!
Lämnade iaf min mailadress för hans lärare i Örebro ville ställa frågor till oss och höra vad vi tyckte om upplägget. Och jag har ju en del åsikter och har varit med förr på föreläsningar med döva så jag vet exakt vad jag tycker funkar bäst...

Imorgon har jag:
Gruppövning 10-11.45 med en kvarts rast mitt i.
Föreläsning 12-13.45 med en kvarts rast mitt i.
Seminarie 14-15.15 med en kvarts rast mitt i.
Har precis gjort mig en ost- och gurkbaugette att klämma i mig där på någon 15-minuters rast.

Imorgon är det fredag. Andra skolveckan till ända.
Jösses.

Men vänta lite... är det torsdag imorgon? Då är det ju snart fredag! Yeey. Vilket geni jag är ibland.

Sov dåligt två nätter och igår kväll fick jag huvudvärk. Uteslöt att det var pga mat-/vätskebrist då jag ju ätit och druckit bra igår. Sömnbrist då kanske? Jag skippade massa nyttiga och roliga saker och la mig tidigt till sängs. Somnade rätt fort i min relativt nybäddade säng (detta var natt två sedan jag bytt lakan) men drömde att jag sov över hos Sa i hennes enkelsäng. Trångt var det och vi låg väldigt tätt därför (gissar att J la sig i min del av sängen i natt...). Iaf så drömde jag om huvudvärken och att Sa försökte få mig att ta alvedon mot den. "Det hjälper!" sa hon, men jag ville inte. "Bara en då? En alvedon?" försökte hon lirka, men icke. "Ville inte" mumlade jag, "vill inte ha alvedon".
När jag vaknade av klockradion 8 imorse var huvudvärken värre än den var igår. Men hade en föreläsning, kl. 10-12, och en gruppövning, kl 12-14, så ville gå. Gjorde mig en baugette att ha som lunch där på femton-minuters-rasten, åt frukost och stack iväg. Försenad, och fick rusa till tbanan. Arma huvud.

Skoldagen gick och vid 12-tiden försvann huvudvärken. Vid 14-tiden tillkom en annan värk- i ryggen. Den sitter fortfarande i. Men jag kan iaf tänka nu, och röra mig, utan att det blir värre...

Tankar kring sömn:
Jag funderar på att införskaffa mig en ack så dyr Wake-up light (kostar sådär 700-2000kr-någonting). Ni vet en lampa som väcker en genom att det ljusnar. Den simulerar en soluppgång. Jag tycker det är jobbigt att vakna på vinterhalvåret och märker verkligen hur lätt det är att stiga upp när solen skiner bakom rullgardinen på sommaren (ibland för tidigt). Så kanske är värt att investera i en sådan, alternativt önska sig det i julklapp eller så...
Någon som har eller känner någon som har en?
Är den så bra som den verkar?
Hur funkar den när man är två, måste båda vakna samma tid alltså?

För att fortsätta temat med konstiga frågor så uppmanar jag er att svara på vilket håll hon snurrar åt.

Titta en stund så ni verkligen är säkra.

 

"Hur du uppfattar att figuren snurrar ska visa
vilken hjärnhalva som är dominant:
Motsols / moturs står för din vänstra hjärnhalva.
Medsols / medurs står för din högra hjärnhalva.
Omväxlande så är ingen hjärnhalva direkt dominant."

---

På samma sida som länken ovan går till framgår det också att

de som placerar höger tumme överst i förra testet (förra inlägget) styrs mest av vänster hjärnhalva.

De som la vänster tumme överst styrs mest av höger hjärnhalva.

 

Undrar varför så många styrs mer av höger hjärnhalva... Har läst någonstans att detta är medfött, hur man placerar tummarna och armarna (står nedan här).

---

"Det påstås även att:
- den som har dominant höger hjärnhalva...
...helst sitter på vänster sida i en föreläsningssal
...lägger ramen först vid pusselläggning
- den som har dominant vänster hjärnhalva...
...helst sitter på höger sida i en föreläsningssal
...lägger pusslet bit för bit
- den som använder båda hjärnhalvorna lika mycket...
...helst sitter i mitten av en föreläsningssal
...brukar titta rakt fram på den han / hon talar med"

---

Nu ska jag gå och sätta mig i mitten på föreläsningssalen (där jag för övrigt alltid försöker sitta!). Och jag försöker alltid titta rakt på den jag talar med. Ibland lite till vänster om den personen...
Vilka resultat fick ni?!
Tycker ni att de stämmer?