Idag tog Ingela bort mina stygn i handen. Men än verkar inte rörligheten vara helt i sin ordning. E är helt omöjligt att bokstavera på teckenspråk nu, D är rätt så svårt, J funkar bättre liksom A...
Jag kan helt enkelt inte sträcka tummen lika mycket rakt upp som innan, och som andra handen, och inte böja den så den ligger helt i handflatan. Det är lite stelt i innersta leden (kan det vara så den kallas? Den närmast handflatan), det är ömt i den i mitten, alltså den yttersta i tummens fall , så ömt att det gör ont att böja den och om man böjer ändå så tar det stopp alldeles för snart. Ja, och så drar det i skinnet på översidan av handen där nedanför tummen precis. Där jag skar mig. Så jag hoppas det mjukar upp sig snart, tur att jag har långt lov! Är ju liksom beroende av min tummes funktion i skolan... Men jag är kanske lite svullen fortfarande och det är ju fortfarande ett sår där jags kar mig såklart, så när de försvinner kanske det blir bättre? Och med lite övning? Eller? Shit hoppas jag inte blir så här för livet bara, vill bli som vanligt igen!

Kom ihåg, handdiskning är farligt! Var försiktig om du tvunget måste diska!
(Och just nu är vår nya diskmaskin igång, inget ont som inte för nå gott med sig...)