Drömde konstigt inatt. Var i Bulgarien med J, mor och far. Det såg inte alls ut som när jag och J var där 2005. Förra årets jordbävningar hade fått många hus att ryka med. Stora delar av landet lag i ruiner och många var extremt fattiga, då de tillgångar de haft gått förlorade. Det såg ut som ruinerna efter Pompeij.

De som tagit makten efter att landet gått omkull var värre än man kan tänka sig. Plötsligt var inte J med, utan bara mor och far. Mamma ville hjälpa till lokalinvånarna att störta regeringen. Så här kan de inte ha det, ansåg hon. Pappa sa nej, det var för farligt. Stridsvagnar rullade redan på gatorna på jakt efter oliksinnade. Jag höll med mamma, så här kan de inte ha det. Jag övertalade pappa att vi skulle åka till Grekland och fortsätta semestern där. Mamma skulle stanna kvar.

Innan vi reste vidare fick jag i uppgift att hämta en sak i en plastpåse utanför byggnaden. Ingen fick se mig göra det, för då var det kört. Jag väntade på att gatan utanför skulle bli tom. Hade datorn på och kunde se om det var några som snart skulle komma fram till mig genom ett program kopplat till en satellit. Tog miste en gång och sprang nästan ut i famnen på en stridsvagn. Stor och vit med flaggan målad på sidan. Jag ångrade att jag ställt mig på mammas sida. Tänk om något hände henne? Hon hade väl inget med den här striden att göra? Åh dumma mig att inse att pappa hade rätt, alldeles för sent. Lyckades hämta upp den där saken utanför och komma tillbaka igen utan att bli sedd. Lämnade av den på avtalad plats och sedan åkte jag och pappa till planet som skulle ta oss till Grekland.

På vägen till planet försökte jag komma på hur jag skulle få med mamma också. Jag fann henne och försökte få henne att följa med oss. Men hon visste redan för mycket och hon ville verkligen slåss för bulgarierna. Regeringen var ju helgalen. Jo, visst. Men låt FN ta fighten, ansåg jag.

Sedan vaknade jag. Undrade hur sjutton jag fått Bulgarien i sådan dager? Nåja, det var ju bara en dröm...