Kollektivtrafiken
Fader skulle skjutsa moder till alvik imorse, så jag hakade på. 6.30 hämtade de upp mig här hemma och eftersom tågen börjat rulla åter på delar av järnvägen, bland annat på min linje, så gick det nästan lika fort som vanligt. Fast klockan var runt 7 var det nästan tomt i vagnarna. Jag kom fram till universitetet halv 8, endast 1½ timme innan jag började...
Eftermiddagens föreläsning kändes dock halvt onödig så gick efter halva.

Gunnar
Nu är jag hemkommen och Gunnar, som låg i sängen, ville inte att jag skulle sluta klappa och gosa. Så ringde telefonen och vi båda rusade nerför trappan.

Det går himlans bra med Gunnar. Trodde aldrig det skulle gå så smidigt. Hon har börjat äta ordentligt nu. När det är dags för nästa måltid är skålen rensad, även om hon inte äter allt på en gång utan snarare hälften och sedan resten lite då och då. Lådan fann hon ju på en gång och den används flitigt. Insåg att med katt kommer soppåsen på toan behöva slängas bra mycket oftare än i vanliga fall. Även om den inte är full så börjar det lukta lite gödsel efter ett par tre dagar. I går natt sov hon i Js säng i princip hela natten, och J i min. Tur att hon fattade tycke för hans säng och täcke, eftersom min är så mycket skönare och sängen dessutom bredare. I natt vet jag inte var hon var, förutom att hon besökte lådan en gång (krafs, krafs, krafs). Imorgon kväll har vi haft henne en vecka och jag har då inte tröttat på katt än. Säger som J sa för någon dag sedan "nu är jag ännu mer sugen på katt".

Hon är utekatt men hon har inte varit ute än. För det första tror jag inte att hon vet var ytterdörren är (vi bor ju lite speciellt). Hon försökte hitta den en gång i början men insåg att "alla" dörrar leder till andra rum, inte ut! Sedan dess har hon inte visat det minsta tecken på att vilja gå ut. Men att sitta på matbordet och titta ut genom fönstret gillar hon.

Jag hoppas hon ser det lite som en semester eller sparesa. Jag menar att hon får mat och värme. Massa klappar och mys. Det är nästan alltid någon hemma, och bara ett par timmar som mest i rad hon är ensam. Hon blir i centrum minst sagt, vilket märks på hennes beteende då hon kommer fram och kräver att bli klappad. Hoppas hon tycker att det är lyxigt och mysigt att bo här. Fast katter ser väl hemmet som ett hotell? Människorna finns där för att behaga.
Hon bits eller rivs inget alls. Enda buset är ju när hon vässar klorna på fotöljen, men när vi ropar nej springer hon i väg och gömmer sig... Borde nog ha en klösbräda eftersom hon inte stöter på några träd här inne. Fast hon har fattat tycke för badrumsmattan och gillar att krafsa på den. Det är en billig ikeamatta för typ 10 kronor så mig gör det inget. Får fråga J vad han tycker...

Nej, dags för lunch? Ciao