Skolsnack
Ber om ursäkt för de långa inläggen men det blir så när det gått så många dagar emellan...
För att skriva om något annat så är helgen till stor det ägnad åt att skriva ett PM (pro memoria). Mitt går ut på att läsa ett rättsfall och bena ut vem som tycker vad av parterna och vad domstolen slutligen säger. Typ. Har läst igenom det en gång nu men känner att jag behöver läsa om det innan jag har tillräcklig koll för att skriva om det. Det är ju tyvärr inte som i romaner och noveller där det rätt tydligt framgår vem som säger/tänker vad. Och det är väl därför man får en uppgift i att bena ut just det. Det är inte riktigt solklart. Fast det ska nog gå.
PMet ska vara inlämnat på onsdag så vore skönt om det var färdigt imorgon så kan jag läsa igenom det på tisdag när jag fått en liten andningspaus och ändra om något känns konstigt då.
Förutom PM-skrivande så ska jag försöka läsa lite mer i boken. Ja ni läste rätt. Boken. Endast ett stycke bok på denna fyra veckorskurs. En bok á 400 sidor. Jag har läst sisådär en tiondel. Sedan har vi en bok med lagtext att tillgå, och ett häfte med rättsfall som jag tyvärr inte hunnit köpa. Den fanns inte i bokhandeln när jag köpte litteraturen och enda gången jag var på universitetet var ju igår och jag tror bokhandeln stängde 15 och jag slutade 15. Innan lektionen visste jag inte om den så kunde inte köpa den då heller. Det blir måndagens inköp i alla fall.
J var på förmiddagsträning idag och kom hem för att snabbt duscha och stack sedan till sin skola för grupparbete. När han kommer hem blir det handling. Kvällens mat blir troligen pasta och currysås med kyckling. Är lite sugen på att baka kärleksmums men då tar jag ju onödig tid från studierna... Har ju redan missat 3-4 dagar pga operationen.
Dagens glädjebesked är att jag i natt klarade mig utan smärtstillande. Vaknade till men kunde somna om. Känns underbart. Hoppas jag kan lägga tabletterna på hyllan nu (talesätt, självklart ska man lämna överblivna tabletter till apoteket för hantering...).
För att skriva om något annat så är helgen till stor det ägnad åt att skriva ett PM (pro memoria). Mitt går ut på att läsa ett rättsfall och bena ut vem som tycker vad av parterna och vad domstolen slutligen säger. Typ. Har läst igenom det en gång nu men känner att jag behöver läsa om det innan jag har tillräcklig koll för att skriva om det. Det är ju tyvärr inte som i romaner och noveller där det rätt tydligt framgår vem som säger/tänker vad. Och det är väl därför man får en uppgift i att bena ut just det. Det är inte riktigt solklart. Fast det ska nog gå.
PMet ska vara inlämnat på onsdag så vore skönt om det var färdigt imorgon så kan jag läsa igenom det på tisdag när jag fått en liten andningspaus och ändra om något känns konstigt då.
Förutom PM-skrivande så ska jag försöka läsa lite mer i boken. Ja ni läste rätt. Boken. Endast ett stycke bok på denna fyra veckorskurs. En bok á 400 sidor. Jag har läst sisådär en tiondel. Sedan har vi en bok med lagtext att tillgå, och ett häfte med rättsfall som jag tyvärr inte hunnit köpa. Den fanns inte i bokhandeln när jag köpte litteraturen och enda gången jag var på universitetet var ju igår och jag tror bokhandeln stängde 15 och jag slutade 15. Innan lektionen visste jag inte om den så kunde inte köpa den då heller. Det blir måndagens inköp i alla fall.
J var på förmiddagsträning idag och kom hem för att snabbt duscha och stack sedan till sin skola för grupparbete. När han kommer hem blir det handling. Kvällens mat blir troligen pasta och currysås med kyckling. Är lite sugen på att baka kärleksmums men då tar jag ju onödig tid från studierna... Har ju redan missat 3-4 dagar pga operationen.
Dagens glädjebesked är att jag i natt klarade mig utan smärtstillande. Vaknade till men kunde somna om. Känns underbart. Hoppas jag kan lägga tabletterna på hyllan nu (talesätt, självklart ska man lämna överblivna tabletter till apoteket för hantering...).
När du fått klartecken, ange min blogg som källa.
Bättre och bättre dag för dag
(Ber om ursäkt för bristen på bilder, men de bilder jag har lämpar sig helt enkelt inte för känsliga läsare och varför skulle någon annan vilja se hur jag ser ut. Viktiga är väl att jag har dokumenterat för min skull? Vill ni ha bilder?)
Nu har det gått ytterligare några dagar. Jag började äta mjuk mat. Följde definitionen från Sahlgrenska. Så det blev bröd med ost, utan kanter. Sedan blev det pannbiffar, pannkakor och slutligen den efterlängtade pizzan, utan kanter.
På tisdagen tog jag emot besök utifrån för första gången sedan hemkosten. Det var först far som svängde förbi på dagen. Mor kom efter jobbet och handlade med sig lite varor som tagit slut för oss. Jag orkade ju bara gå nerför trappan långsamt, en handling var det inte tal om. J hade fullt upp i skolan och var där i 10 timmar flera dagar i streck, för att sedan komma hem och avlasta mig. När mor var på väg kom jag på att båda ändå får se "kaoset" (vi hade städat lite iaf) vi lever i så kan lika gärna erbjuda dem att stanna på middag. Sagt och gjort och de fick smaka på mina hemlagade pannbiffar med lök, potatismos (mjuk mat), lingonsylt, gräddsås och saltgurka. Far hade ätit lunch så sent så han tog bara lite. Till att börja med. Sedan tog han om. Gott betyg. Mamma berömde och frågade mer noga hur jag gjort. Idag när vi sågs berömde dem igen. Kul det.
Iaf så kom mor och hon ställde sig direkt och diskade. Diskade allt som stod i travar på köksbänken. Väldigt skönt att få det undanröjt, inte direkt något vi hade ork, tid eller lust till. Vi var väldigt tacksamma.
Far hade på dagen fixat avloppsbrunnen under vårt badkar (jag hade ju städat där men inte fått igen korken ordentligt) och så tog han vår pappersinsamling med sig och kastade den. Så skönt.
Vår diskmaskin är tyvärr inte vad den har varit, måste be svärfar kika på den och se om han kan fixa...
Jag la mig på soffan den sista stunden föräldrarna var här. Ville absolut inte att de skulle gå men jag behövde vila lite. Matlagning är en ganska jobbig sysselsättning...
På onsdagen kom mina föräldrar förbi efter jobbet igen. Denna gång på snabbvisit. Mamma städade lite till åt oss och lämnade oss sedan att rå om oss själva. Jag började få energi igen. Som om jag för ovanlighetens skull hade lite mer i mig än bara tillräckligt för att överleva. Jag blev stabilare och pratade lite mer.
På torsdagens morgon var det återbesök hos kirurgen. Far lovade köra in mig och tack gode gud för det. Jag försov mig nämligen och vaknade exakt 08.02 efter en mysko dröm om min kusin C och hennes man. Jag flög ur sängen och tackade mig själv för att dels ha duschat på kvällen och dels ha lagt fram kläder att ha på mig. Klädde mig, borstade tänderna och flög nerför trappan. Såg pappa stå utanför vår dörr med mobilen i händerna och jag slänger mig över min telefon och hinner ringa honom först. "Ska bara borsta håret så kommer jag sedan" säger jag och gör detta. Det var bilköer och klockan tickade. Vi hade kommit iväg lite för sent. Det fanns inga parkeringsplatser nära entrén så far släppte mig och jag gick så fort jag kunde till hissarna. Och jag hann. Med flera minuters marginal. Sedan var det bara till att vänta. Och vänta.
Kirurgen kikade i munnen och för första gången i mitt liv fick jag beröm för att jag gapade så bra. Jag, gapa bra? Alla läkare och tandläkare säger alltid "kan du gapa liite större" när mina mungipor redan spruckit. Min mun är minimal. Snart förstod jag dock vad han menade. Han höll ner min tunga längst bak i munnen med en sådan där metallplatta och både han och sköterskan var fascinerade. Detta var nämligen första gången någonsin som min kirurg kunde se lambån på en patient efter operation. Alla patienter får kräkreflexer när han försöker se så långt bak så det har helt enkelt inte gått. Men jag märkte ingenting. Jag brukar få kräkreflexer men inte denna gång.
Allt såg iaf fint ut. Inga infektioner eller så. Några stygn i halsen hade gått upp men det skulle läka ihop iaf. Jag har ju stygn mitt i gomen, i bakre gomen och i halsen.
Det enda som inte var bra är att jag fortfarande har så ont att jag måste ta smärtstillande. Men vad gör man åt det? Jag har ju inte haft feber så då var det ingen fara, förstod jag det som. Blev det inte bättre skulle jag ringa honom. Han funderade på återbesök men eftersom jag har så mycket i december bestämde vi att jag skulle höra av mig istället.
Jag skippade tabletterna inför middagen och det gick skapligt. Det var pizza och det slank ner. Jag försökte strunta i tabletterna under natten. Vaknade vid kl. 3 av smärtan men somnade om. Vaknade igen 4 och låg vaken och vred mig, oförmögen att finna en bekväm ställning, till 6. Då gav jag upp och tog två alvedon. Det hjälpte inte lika bra som när jag även tar voltaren men det gav effekt. Vid halv 7 hade jag troligen lyckats somna. Klockan ringde 8. Jag hade ju bestämt mig för att gå till skolan under fredagen. Men jag orkade bara inte. Det blev för mycket så jag ställde om klockan och sov vidare. Sedan begav jag mig till eftermiddagsföreläsningen och det var skönt att träffa folket igen. Mina pluggkamrater. Föreläsaren var rätt rolig också, aldrig haft någon som han förut, så det var ju lyckat. Det var jobbigt att åka tunnelbana, det rycker så i nacken när tåget startar och jag har ju nackspärr känns det som. "Nackspärr" och "halsfluss". Det var ovant att gå så långt och jag kände inte igen mina benrörelser. Jag gick långsamt och jag kände att hjärtat arbetade extra mycket. Men fram kom jag. Jag klarade föreläsningen, jag antecknade och hängde med. Skönt att jag hann gå på en föreläsning under veckan iaf.
Kom hem och sa till J att det känns som ett stygn gått upp i gomen. Han tittade och blev skräckslagen. Jag har ett mörkt hål mitt bland alla stygn. Ganska stort. Större än min fistel var. Men både mamma och svärmor (läkare) säger att det är för att det är självupplösande tråd och den kan släppa efter en dryg vecka. Det kommer växa igen. Ja, det hoppas jag verkligen!
Men annars blir det bättre och bättre dag för dag.
TLDR- Min utveckling efter operationen sedan jag skrev om mig själv sist. Föräldrarna på besök. Återbesök på sjukhuset där jag tog min kirurgs oskuld... (haha) och min första föreläsning i mitt nya liv.
Nu har det gått ytterligare några dagar. Jag började äta mjuk mat. Följde definitionen från Sahlgrenska. Så det blev bröd med ost, utan kanter. Sedan blev det pannbiffar, pannkakor och slutligen den efterlängtade pizzan, utan kanter.
På tisdagen tog jag emot besök utifrån för första gången sedan hemkosten. Det var först far som svängde förbi på dagen. Mor kom efter jobbet och handlade med sig lite varor som tagit slut för oss. Jag orkade ju bara gå nerför trappan långsamt, en handling var det inte tal om. J hade fullt upp i skolan och var där i 10 timmar flera dagar i streck, för att sedan komma hem och avlasta mig. När mor var på väg kom jag på att båda ändå får se "kaoset" (vi hade städat lite iaf) vi lever i så kan lika gärna erbjuda dem att stanna på middag. Sagt och gjort och de fick smaka på mina hemlagade pannbiffar med lök, potatismos (mjuk mat), lingonsylt, gräddsås och saltgurka. Far hade ätit lunch så sent så han tog bara lite. Till att börja med. Sedan tog han om. Gott betyg. Mamma berömde och frågade mer noga hur jag gjort. Idag när vi sågs berömde dem igen. Kul det.
Iaf så kom mor och hon ställde sig direkt och diskade. Diskade allt som stod i travar på köksbänken. Väldigt skönt att få det undanröjt, inte direkt något vi hade ork, tid eller lust till. Vi var väldigt tacksamma.
Far hade på dagen fixat avloppsbrunnen under vårt badkar (jag hade ju städat där men inte fått igen korken ordentligt) och så tog han vår pappersinsamling med sig och kastade den. Så skönt.
Vår diskmaskin är tyvärr inte vad den har varit, måste be svärfar kika på den och se om han kan fixa...
Jag la mig på soffan den sista stunden föräldrarna var här. Ville absolut inte att de skulle gå men jag behövde vila lite. Matlagning är en ganska jobbig sysselsättning...
På onsdagen kom mina föräldrar förbi efter jobbet igen. Denna gång på snabbvisit. Mamma städade lite till åt oss och lämnade oss sedan att rå om oss själva. Jag började få energi igen. Som om jag för ovanlighetens skull hade lite mer i mig än bara tillräckligt för att överleva. Jag blev stabilare och pratade lite mer.
På torsdagens morgon var det återbesök hos kirurgen. Far lovade köra in mig och tack gode gud för det. Jag försov mig nämligen och vaknade exakt 08.02 efter en mysko dröm om min kusin C och hennes man. Jag flög ur sängen och tackade mig själv för att dels ha duschat på kvällen och dels ha lagt fram kläder att ha på mig. Klädde mig, borstade tänderna och flög nerför trappan. Såg pappa stå utanför vår dörr med mobilen i händerna och jag slänger mig över min telefon och hinner ringa honom först. "Ska bara borsta håret så kommer jag sedan" säger jag och gör detta. Det var bilköer och klockan tickade. Vi hade kommit iväg lite för sent. Det fanns inga parkeringsplatser nära entrén så far släppte mig och jag gick så fort jag kunde till hissarna. Och jag hann. Med flera minuters marginal. Sedan var det bara till att vänta. Och vänta.
Kirurgen kikade i munnen och för första gången i mitt liv fick jag beröm för att jag gapade så bra. Jag, gapa bra? Alla läkare och tandläkare säger alltid "kan du gapa liite större" när mina mungipor redan spruckit. Min mun är minimal. Snart förstod jag dock vad han menade. Han höll ner min tunga längst bak i munnen med en sådan där metallplatta och både han och sköterskan var fascinerade. Detta var nämligen första gången någonsin som min kirurg kunde se lambån på en patient efter operation. Alla patienter får kräkreflexer när han försöker se så långt bak så det har helt enkelt inte gått. Men jag märkte ingenting. Jag brukar få kräkreflexer men inte denna gång.
Allt såg iaf fint ut. Inga infektioner eller så. Några stygn i halsen hade gått upp men det skulle läka ihop iaf. Jag har ju stygn mitt i gomen, i bakre gomen och i halsen.
Det enda som inte var bra är att jag fortfarande har så ont att jag måste ta smärtstillande. Men vad gör man åt det? Jag har ju inte haft feber så då var det ingen fara, förstod jag det som. Blev det inte bättre skulle jag ringa honom. Han funderade på återbesök men eftersom jag har så mycket i december bestämde vi att jag skulle höra av mig istället.
Jag skippade tabletterna inför middagen och det gick skapligt. Det var pizza och det slank ner. Jag försökte strunta i tabletterna under natten. Vaknade vid kl. 3 av smärtan men somnade om. Vaknade igen 4 och låg vaken och vred mig, oförmögen att finna en bekväm ställning, till 6. Då gav jag upp och tog två alvedon. Det hjälpte inte lika bra som när jag även tar voltaren men det gav effekt. Vid halv 7 hade jag troligen lyckats somna. Klockan ringde 8. Jag hade ju bestämt mig för att gå till skolan under fredagen. Men jag orkade bara inte. Det blev för mycket så jag ställde om klockan och sov vidare. Sedan begav jag mig till eftermiddagsföreläsningen och det var skönt att träffa folket igen. Mina pluggkamrater. Föreläsaren var rätt rolig också, aldrig haft någon som han förut, så det var ju lyckat. Det var jobbigt att åka tunnelbana, det rycker så i nacken när tåget startar och jag har ju nackspärr känns det som. "Nackspärr" och "halsfluss". Det var ovant att gå så långt och jag kände inte igen mina benrörelser. Jag gick långsamt och jag kände att hjärtat arbetade extra mycket. Men fram kom jag. Jag klarade föreläsningen, jag antecknade och hängde med. Skönt att jag hann gå på en föreläsning under veckan iaf.
Kom hem och sa till J att det känns som ett stygn gått upp i gomen. Han tittade och blev skräckslagen. Jag har ett mörkt hål mitt bland alla stygn. Ganska stort. Större än min fistel var. Men både mamma och svärmor (läkare) säger att det är för att det är självupplösande tråd och den kan släppa efter en dryg vecka. Det kommer växa igen. Ja, det hoppas jag verkligen!
Men annars blir det bättre och bättre dag för dag.
TLDR- Min utveckling efter operationen sedan jag skrev om mig själv sist. Föräldrarna på besök. Återbesök på sjukhuset där jag tog min kirurgs oskuld... (haha) och min första föreläsning i mitt nya liv.
När du fått klartecken, ange min blogg som källa.
En djup suck
Ibland undrar man... är det så svårt att underlätta för andra?
Jag fick höra när jag skulle åka hem att läkaren särskilt hade tryckt på att det var "fem dagar flytande mat och fem dagar mjuk mat". Ja, då är det väl fem dagar från då, eller hur? Hur ska man annars tolka det? Dessuom är det ju bättre att ta det säkra före det osäkra. Ikväll hade jag tänkt ge mig själv mjuk mat för första gången, hallelujha. Jag frågade vad som var mjuk mat, "mat du inte behöver tugga" var svaret.
Så vad är då mjuk mat? Vad kan jag festa loss på nu? Var går gränsen? Så jag googlade. Först på puré, och mat puré.
Sedan på "mjuk mat".
Min första träff var matråd från Sahlgrenska universitetetssjukhuset och jag klistrar in innehållet här nedan. Det feta är det jag tror berör min situation direkt. Länken finns här.
"SAHLGRENSKA UNIVERSITETSSJUKHUS PATIENTINFORMATION
Verksamheten för Plastikkirurgi
P10 05-04-15
MATRÅD VID OPERATIONER I MUNNEN
Bakgrund
En operation i munnen innebär ofta att vävnad flyttas för att sys ihop på ett annat ställe eller bara lyfts
på. För att möjliggöra bästa läkningsförhållande så att såret inte börjar blöda eller att stygnen går upp,
är det viktigt att undvika hårdare mat. Detta är anledningen till att matrestriktioner rekommenderas
efter läpp, -käk- och gomoperationer.
* Matråd efter gomplastik, restspaltsslutning, bentransplantation, svalglambåplastik eller
fistelslutning
Flytande kost i 5 dagar (operationsdagen räknas som dag 1) därefter mjuk mat i 5 dagar.
* Matråd efter läpplastik, sulcusplastik eller läppkorrektion
Mjuk mat i 5 dagar (operationsdagen räknas som dag1).
Flytande kost
Exempel på flytande kost är; vatten, saft, juice, nyponsoppa, varm soppa, yoghurt, filmjölk, glass,
välling, näringsdrycker och tunnflytande gröt. Amning och välling på flaska går bra. Tänk på att
flytande kost ej får innehålla bitar av frukt, grönsaker etc.
Mjuk mat
Exempel på mjuk mat är; potatismos, spagetti och köttfärssås, mosad potatis med sås, köttbullar, korv
och smörgås utan kanter.
UNDVIK HÅRD MAT OCH MAT MED HÅRDA KANTER (t.ex. knäckebröd, chips, äpple,
morot, pizzakanter, stekt kött, popcorn osv.)"
Så. Sahlgrenska har med andra ord lyckats med något Karolinska inte lyckas med. Det har 1, klargjort från vilken dag "dieten" ska börja gälla (operationsdagen, ej hemresa) och 2, exemplifiera mat som är ok att äta i de olika stadierna samt tydligt markera vad som verkligen inte är okej.
Är det så svårt? Kunde inte KS ha skickat med en sådan här med mig så jag vetat vad som gällt. Vad jag kunde äta och inte? När och hur?
Nå, nu har jag ju inte börjat blöda och stygnen tycker jag sitter som de ska. Så ingen fara på färden. Men oj vad de kunde ha underlättat för mig. Och vem vet, kanske hade jag vägt ett kg mer nu om jag hade vetat att jag fick äta mjuk mat igår!
Ja, det här ska jag försöka komma ihåg att säga till om så de ordnar till framtida patienter. Det tycker jag var dåligt faktiskt. Så lite jobb, så mycket hjälp.
Jag fick höra när jag skulle åka hem att läkaren särskilt hade tryckt på att det var "fem dagar flytande mat och fem dagar mjuk mat". Ja, då är det väl fem dagar från då, eller hur? Hur ska man annars tolka det? Dessuom är det ju bättre att ta det säkra före det osäkra. Ikväll hade jag tänkt ge mig själv mjuk mat för första gången, hallelujha. Jag frågade vad som var mjuk mat, "mat du inte behöver tugga" var svaret.
Så vad är då mjuk mat? Vad kan jag festa loss på nu? Var går gränsen? Så jag googlade. Först på puré, och mat puré.
Sedan på "mjuk mat".
Min första träff var matråd från Sahlgrenska universitetetssjukhuset och jag klistrar in innehållet här nedan. Det feta är det jag tror berör min situation direkt. Länken finns här.
"SAHLGRENSKA UNIVERSITETSSJUKHUS PATIENTINFORMATION
Verksamheten för Plastikkirurgi
P10 05-04-15
MATRÅD VID OPERATIONER I MUNNEN
Bakgrund
En operation i munnen innebär ofta att vävnad flyttas för att sys ihop på ett annat ställe eller bara lyfts
på. För att möjliggöra bästa läkningsförhållande så att såret inte börjar blöda eller att stygnen går upp,
är det viktigt att undvika hårdare mat. Detta är anledningen till att matrestriktioner rekommenderas
efter läpp, -käk- och gomoperationer.
* Matråd efter gomplastik, restspaltsslutning, bentransplantation, svalglambåplastik eller
fistelslutning
Flytande kost i 5 dagar (operationsdagen räknas som dag 1) därefter mjuk mat i 5 dagar.
* Matråd efter läpplastik, sulcusplastik eller läppkorrektion
Mjuk mat i 5 dagar (operationsdagen räknas som dag1).
Flytande kost
Exempel på flytande kost är; vatten, saft, juice, nyponsoppa, varm soppa, yoghurt, filmjölk, glass,
välling, näringsdrycker och tunnflytande gröt. Amning och välling på flaska går bra. Tänk på att
flytande kost ej får innehålla bitar av frukt, grönsaker etc.
Mjuk mat
Exempel på mjuk mat är; potatismos, spagetti och köttfärssås, mosad potatis med sås, köttbullar, korv
och smörgås utan kanter.
UNDVIK HÅRD MAT OCH MAT MED HÅRDA KANTER (t.ex. knäckebröd, chips, äpple,
morot, pizzakanter, stekt kött, popcorn osv.)"
Så. Sahlgrenska har med andra ord lyckats med något Karolinska inte lyckas med. Det har 1, klargjort från vilken dag "dieten" ska börja gälla (operationsdagen, ej hemresa) och 2, exemplifiera mat som är ok att äta i de olika stadierna samt tydligt markera vad som verkligen inte är okej.
Är det så svårt? Kunde inte KS ha skickat med en sådan här med mig så jag vetat vad som gällt. Vad jag kunde äta och inte? När och hur?
Nå, nu har jag ju inte börjat blöda och stygnen tycker jag sitter som de ska. Så ingen fara på färden. Men oj vad de kunde ha underlättat för mig. Och vem vet, kanske hade jag vägt ett kg mer nu om jag hade vetat att jag fick äta mjuk mat igår!
Ja, det här ska jag försöka komma ihåg att säga till om så de ordnar till framtida patienter. Det tycker jag var dåligt faktiskt. Så lite jobb, så mycket hjälp.
När du fått klartecken, ange min blogg som källa.
Viktnedgång
Det var ju i mellandagarna 2007 som jag vägde mig och sedan tänkte jag att de där siffrorna ska inte avgöra hur jag känner för mig själv. Så jag slutade väga mig. Men sedan kom ju dilemmat inför operationen. Ska jag väga mig eller låta dem väga mig och be dem inte säga vad jag ligger på?
Jag bestämde mig för att väga mig. Då vägde jag ungefär 3 kg mindre än jag gjorde mellandagarna 2007. Mentalt trodde jag mig ha gått upp 3 kg, så det blev en mental viktminskning på 6 kg där. Men tre kg minus alltså.
Sedan vägde jag mig i tisdags kväll. Dagen innan operation, efter middagen. Låg på ungefär samma, några gram mer.
Så nu vägde jag mig igen. Det har gått 7 dagar sedan vägningen och ingen tvivlar väl på att jag äter för dåligt? Nej, tänkte väl det. Iaf, idag efter middagen vägde jag 3.3 kg mindre än för 7 dagar sedan.
Det är ju sjukt. Och ja, jag kommer äta upp mig så snart jag får. Herre min jesus. Visst att jag kan tänka mig väga så här i fortsättningen men det ska vara en sund viktnedgång, inte sviter efter en operation. Kroppen behöver all energi den kan få nu.
Om någon tänker testa denna "diet" jag är påtvingad nu pga viktnedgången så ber jag den idioten att tänka om. Det är verkligen inte värt det.
Jag bestämde mig för att väga mig. Då vägde jag ungefär 3 kg mindre än jag gjorde mellandagarna 2007. Mentalt trodde jag mig ha gått upp 3 kg, så det blev en mental viktminskning på 6 kg där. Men tre kg minus alltså.
Sedan vägde jag mig i tisdags kväll. Dagen innan operation, efter middagen. Låg på ungefär samma, några gram mer.
Så nu vägde jag mig igen. Det har gått 7 dagar sedan vägningen och ingen tvivlar väl på att jag äter för dåligt? Nej, tänkte väl det. Iaf, idag efter middagen vägde jag 3.3 kg mindre än för 7 dagar sedan.
Det är ju sjukt. Och ja, jag kommer äta upp mig så snart jag får. Herre min jesus. Visst att jag kan tänka mig väga så här i fortsättningen men det ska vara en sund viktnedgång, inte sviter efter en operation. Kroppen behöver all energi den kan få nu.
Om någon tänker testa denna "diet" jag är påtvingad nu pga viktnedgången så ber jag den idioten att tänka om. Det är verkligen inte värt det.
När du fått klartecken, ange min blogg som källa.
Drömmer mig bort
Ni vet det där att man aldrig kan hålla tankarna ifrån det man borde? "Tänk inte på en rosa elefant" och så gör man det bara för det. Jag borde ju inte tänka på mat. Om jag har räknat rätt så är det på tisdag (kväll) jag får börja äta mjuk mat. Dvs mat som inte är flytande men heller inte behöver tuggas. Jag får inte tugga. Stackars tänder. De känner sig nog ganska överflödiga för tillfället. Mjuk mat ska förtäras i fem dagar, men på torsdags morgon ska jag på återbesök hos kirurgen så vi får se vad han säger då. Jag hoppas så att få äta vanlig mat nästa helg.
Mat jag är lite extra sugen på är:
Pizza, åååh ljuvlig pizza.
Varma mackor. Det är ju ganska mjukt ju! :-/
Kycklingcurrygryta med ris a la mors recept. Yummie. Ganska tuggvänligt det med.
Wraps med rostbiff och currydressing (receptet på det finns i spalten till vänster, längst ner). Ljuvligt.
Det är nog det. Tänk att få sätta tänderna i det. Att få känna smaken. Åååh vad jag vill.
Hemma hos mig och J då vi hade B på besök
och gjorde Wraps med rostbiff och currydressing.
Mat jag är lite extra sugen på är:
Pizza, åååh ljuvlig pizza.
Varma mackor. Det är ju ganska mjukt ju! :-/
Kycklingcurrygryta med ris a la mors recept. Yummie. Ganska tuggvänligt det med.
Wraps med rostbiff och currydressing (receptet på det finns i spalten till vänster, längst ner). Ljuvligt.
Det är nog det. Tänk att få sätta tänderna i det. Att få känna smaken. Åååh vad jag vill.
Hemma hos mig och J då vi hade B på besök
och gjorde Wraps med rostbiff och currydressing.
När du fått klartecken, ange min blogg som källa.
Min vardag
Tänkte jag skulle skriva något annat så ni inte tröttnar. Dock ganska svårt eftersom min vardag i stora drag är rätt enformig. J föreslog igår att jag skulle skriva vad jag gör om dagarna. Han började diktera "jag sov. Vaknade till och tog tabletter. Sov vidare. Åt pyttelite mat. Sov. Satt lite vid datorn. Drack lite vatten. Sov. Åt pyttelite mat. Satt vi datorn. Smsade. Läste tidningen. Sov..."
Låter inte särskilt intressant va?
Men i fredags gick jag ner till vardagsrummet och såg på tv mellan klockan 20-24. Jag låg ner och det var nog därför jag bräckte torsdagens rekord på 20 minuters tvtittande med så stor marginal.
På lördagen samlade jag krafter. Vi skulle ju försöka ta oss till mina föräldrar. Så det var till att gå ut till bilen och sitta i bilen medan J handlade upp ett lager för kommande dagarnas måltider. Massa sorter eftrsom jag snabbt tröttnar trots att jag inte äter mycket. Enligt J har jag ätit en halvliter youghurt sedan jag kom hem, sammanlagt. Fast jag har ju druckit vatten, ätit lite chokladmilkshake och lite soppa också. Inga jättemängder då förstås men...
Sedan for vi vidare till föräldrarna. J tyckte jag såg sur ut, men jag bara ansträngde mig för att inte må dåligt. Det var jobbigt att åka bil och jag kan inte göra det leende då...
Mamma och pappa blev nog lite förvånade över hur tyst jag är. Jag som gärna pratar i ett och inte har något emot att tala lite högre för att bli hörd. Men jag ska ju inte prata för mycket så... är hellre tyst än behöva upprepa mig 4 gånger för att ingen hör vad jag säger.
Jag blev serverad kycklingsoppa (faktiskt rätt god fast det knappt syntes att jag ätit) och apelsinjuice. De andra åt lax och stuvad potatis. Toppenbra, slapp jag bli avundsjuk. Jag är grymt sugen på pizza.
J skulle se på ett program som började 22.45 så då gick jag och la mig i pappas säng och mamma låg brevid. Vi pratade lite och sedan somnade vi. J väckte mig vid 2 och då åkte vi hem. Jag somnade direkt och vaknade halv 7 och hade riktigt ont. Tände lampan och tog mina tre smärtstillande tabletter. Somnade efter ett tag igen.
När jag vakande gjorde det mindre ont än det gjort hittills. Fantastiskt. Det känns bara lite nu. Har ätit nästan en hel kopp med yoghurt idag och det gick bra. Dessutom har jag beställt en personlig almanacka. Ta en titt på det. Jätteroligt att själv kunna bestämma hur almanackan ska se ut och vad den ska innehålla. Ska bara komma ihåg att betala den också...
J är på grupparbete i skolan.
Jag har inget mer att göra nu. Hm, vad göra?
Låter inte särskilt intressant va?
Men i fredags gick jag ner till vardagsrummet och såg på tv mellan klockan 20-24. Jag låg ner och det var nog därför jag bräckte torsdagens rekord på 20 minuters tvtittande med så stor marginal.
På lördagen samlade jag krafter. Vi skulle ju försöka ta oss till mina föräldrar. Så det var till att gå ut till bilen och sitta i bilen medan J handlade upp ett lager för kommande dagarnas måltider. Massa sorter eftrsom jag snabbt tröttnar trots att jag inte äter mycket. Enligt J har jag ätit en halvliter youghurt sedan jag kom hem, sammanlagt. Fast jag har ju druckit vatten, ätit lite chokladmilkshake och lite soppa också. Inga jättemängder då förstås men...
Sedan for vi vidare till föräldrarna. J tyckte jag såg sur ut, men jag bara ansträngde mig för att inte må dåligt. Det var jobbigt att åka bil och jag kan inte göra det leende då...
Mamma och pappa blev nog lite förvånade över hur tyst jag är. Jag som gärna pratar i ett och inte har något emot att tala lite högre för att bli hörd. Men jag ska ju inte prata för mycket så... är hellre tyst än behöva upprepa mig 4 gånger för att ingen hör vad jag säger.
Jag blev serverad kycklingsoppa (faktiskt rätt god fast det knappt syntes att jag ätit) och apelsinjuice. De andra åt lax och stuvad potatis. Toppenbra, slapp jag bli avundsjuk. Jag är grymt sugen på pizza.
J skulle se på ett program som började 22.45 så då gick jag och la mig i pappas säng och mamma låg brevid. Vi pratade lite och sedan somnade vi. J väckte mig vid 2 och då åkte vi hem. Jag somnade direkt och vaknade halv 7 och hade riktigt ont. Tände lampan och tog mina tre smärtstillande tabletter. Somnade efter ett tag igen.
När jag vakande gjorde det mindre ont än det gjort hittills. Fantastiskt. Det känns bara lite nu. Har ätit nästan en hel kopp med yoghurt idag och det gick bra. Dessutom har jag beställt en personlig almanacka. Ta en titt på det. Jätteroligt att själv kunna bestämma hur almanackan ska se ut och vad den ska innehålla. Ska bara komma ihåg att betala den också...
J är på grupparbete i skolan.
Jag har inget mer att göra nu. Hm, vad göra?
När du fått klartecken, ange min blogg som källa.
Svensk sjukvård
Svensk sjukvård är ju inget direkt nytt för mig. Men så långt tillbaka jag själv har klara minnen har jag haft bra vård. Det finns några saker jag varit missnöjd med som jag själv minns. Som när jag skulle opereras i 11 årsåldern och det var fullt i salarna så en sköterska bad mig byta om till sjukhusskjortan i korridoren. Det var inte särskilt roligt och precis efter kom en annan sköterska som sa "nejnej, här kan du ju inte byta om. Du är ju en stor tjej. Vi hittar ett rum åt dig" och sedan fick jag ett ensamrum att byta om i och även bo i efter opererationen.
Mitt intryck är också att personalen på operation och uppvaket är mycket snällare och mer empatiska än de på avdelningen.
Problem jag inte minns själv, mer än att jag väntat länge i väntrum, är att min öronläkare (som med åren kom att bli professor) sällan hade tid att ta mig som patient. Det var ofta andra läkare utan någon koll på mig och mina öron som fick behandla mig. Vården jag fick var otillräcklig. Efter ett tag frågade mamma var B-S var någonstans och fick veta att han bytt till det privata sjukhuset Sophia Hemmet och endast utför operationer på KS. Mamma ringde och frågade om jag fick komma dit och B-S hade blivit väldigt glad över frågan och sagt att han gärna fortsatte ha mig som patient. Sedan dess fick jag varje gång träffa min läkare och få den bästa vården som jag möjligen kunde få. Det krävdes privatisering för detta och det är tråkigt tycker jag. Jag borde kunnat bli hörande och slippa öronvärk utan att behöva lämna KS.
Iaf tänkte jag skriva om 3 under-/sjuksköterskor som jag träffade på avdelningen denna gång. De var nämligen lite olika och på något sätt typiska för min bild av svensk sjukvård.
Först har vi I. I stötte mamma och jag på kvällen innan när jag skulle ta min blodförtunnande spruta. Redan då insåg vi att hon var bottennapp. Hon missförstod något som jag inte begriper att man kan missförstå. Hon försökte lägga in oss för natten fast vi sa att jag skulle hem.
Tyvärr jobbade I under min efterbehandlingstid. Det sades två citat som är klassiska redan.
Det första var när jag ville ta bort smärtstillande vid namn Citodon. Den gjorde nämnligen knappt någon skillnad smärtmässigt men jag blev väldigt trött och slö i huvudet av den. Jag mådde sämre helt enkelt.
I la huvudet på sne åt höger, såg på mig med sina medgivande ögon och sa "aa du har ooont?"
NEJ, det är inte det som är problemet... suck. En annan sköterska fick komma och Citodonen togs bort medan två alvedon sattes in i kombination med ett stycke voltaren.
Det andra var när den tredje patienten rullade in i sängen brevid mig och I drog lite i drapperiet mellan våra sängar. I såg på mig och frågade "Du har varit här förut?"
Jag hade svårt att förstå frågan. Vad menade hon? Vi sågs på tisdags kvällen, onsdags morgonen, onsdag dag, torsdags morgonen och nu även torsdag dag. Undrar hon om jag opererats och legat där förut?
"Va?" frågade jag förvirrat tillbaka.
"Ja, har du varit här förut?"
"eehm, ja?"
"Jag tyckte du såg bekant ut!"
Åh vad bra då..?
Sedan har vi B. Hon är en ung blond tjej som har koll på läget. Hon gör det som ska göras. Hon växlar en del. Ibland är hon precis den man behöver. Tar tag i saker och ser till att det blir gjort. Hon förstår vad man menar.
Ibland är hon dock hård. För hård för mitt tycke.
Exempel på det är lunchen i torsdags. Den bestod av en stort glas ärtsoppa eller ett stort glas nyponsoppa. Lunchen serverades halv 12 och jag blev ganska paff över den tidiga timmen. Hade ju nyss ätit frukost! Var inte ett dugg hungrig faktiskt. Min frukost bestod av två rätt stora glas nyponsoppa.
Så jag hade en valmöjlighet mellan ärtsoppa (inte en chans) och en dubbel frukost (inte så lockande).
Jag valde att somna om helt enkelt. När jag vaknade insåg jag att jag måste äta. Det finns nämligen ofta två kriterier man ska uppfylla för att få åka hem: det första att man kan äta och det andra att man kan röra på sig, tex genom att gå lite i korridoren.
Har man opererat mun och hals ät nog ätmomentet ännu viktigare. Jag försökte ta nyponsoppa (ärtsoppan hade ju dessuom kallnat vid det här laget) men det tog tvärstopp. Jag kunde inte mer än sippa lite så trött var jag på det.
B kom in och såg att jag knappt rört maten.
"Har du inte ätit?" frågade hon oroligt.
"jag är inte hungrig" svarade jag.
"Du måste äta"
"Jag vill inte ha de där"
"Ta nyponsoppan åtminstone" sa hon och vände på klacken. Inga diskussioner om den saken. Jag skulle dricka nyponsoppan. Och jag försökte. Gud (om den finns) vet att jag försökte. Jag svalde två stora alvedontabletter. Inte sjutton är det fel på min sväljmekanism iaf. Jag är fysiskt kapabel till att äta jag vill bara inte äta det där. Eller vill och vill. Jag ville äta men jag kunde inte pga av någon psykisk spärr.
Det var första gången jag grät där. Det blev en sådan stor psykisk påfrestning att jag inte klarade av att hålla tillbaka tårarna. Jag försökte och försökte. Smsade med J och mamma och de försökte heja på. Gav olika tips och ideer på vad jag kan göra och säga.
Efter någon timme samlade jag mig och bestämde mig för att ta tjuren vid hornen. Jag ringde på larmklockan för att fråga om det möjligen inte finns någonting annat...
Då kom Ä. Ä som i Ängel. Precis den jag ville skulle komma. Tydligen hade de haft personalbyte medan jag låg och grät och jag blev lättad över att det varken var I eller B som kom. Jag pekade på maten och frågade om det fanns något annat.
"Gillar du det inte?" Frågade hon med ett snett leende.
"Nä" sa jag och tårarna kom igen.
"Lilla gumman då. Har du inte sagt till någon att du inte gillar det?"
"Nä" svarade jag. Osäker på om jag ljög eller talade sanning.
Ä kom närmare. Kramade om mig och la kinden mot min kind.
"Få se vad vi har för annat då..." sa hon när hon släppt mig igen. "Vi har Calshake. Gillar du det?"
"Vet inte vad det är" svarade jag och torkade tårarna. Allt vore bättre än detta.
"Det är som milkshake fast gjord på mjölk istället för glass. Låter det bra?"
Jag log från öra till öra "aa!"
"Vill du ha is till?"
"Vet inte..."
"Det ser finare ut med is. Jag kan lägga upp lite på sidan så kan du göra som du vill sedan."
Ängeln tog min bricka med äckliga lunchen och återkom med en annan. Det var ett litermått och ett stort glas. Det var rätt likt milkshake utseendemässigt och hon hade valt smaken CHOKLAD.
Isen var dock slut men det var ätbart ändå. Det visade sig vara måltidsersättning och var ljusår godare än den första erbjudna lunchen. Ängeln förklarade att det även fanns jordgubbssmak, så om jag ville ha den skulle jag bara säga till sedan.
Hon anar inte hur tacksam jag var. Jag sa till henne vid ett tillfälle "Du är en ängel". Hon log bara som svar.
Det var dessutom Ängeln som framförde min önskan att få åka hem redan på torsdagskvällen till min ansvarige läkare. Innan jag åkte bad hon mig säga till när jag gick. Vi kramades om och jag **** ** *******. Censur på det. Hon undrade om jag behövde hjälp ner till huvudentrén där skjutsen väntade men jag svarade nej. Säkert? Säkert.
TLDR- Först en sammanfattning av min uppfattning av svensk sjukvård hittills i livet. Sedan berättelser om tre under-/sjuksköterskor som jag stött på under min vårdtid och hur deras bemötande berörde mig på olika sätt.
Mitt intryck är också att personalen på operation och uppvaket är mycket snällare och mer empatiska än de på avdelningen.
Problem jag inte minns själv, mer än att jag väntat länge i väntrum, är att min öronläkare (som med åren kom att bli professor) sällan hade tid att ta mig som patient. Det var ofta andra läkare utan någon koll på mig och mina öron som fick behandla mig. Vården jag fick var otillräcklig. Efter ett tag frågade mamma var B-S var någonstans och fick veta att han bytt till det privata sjukhuset Sophia Hemmet och endast utför operationer på KS. Mamma ringde och frågade om jag fick komma dit och B-S hade blivit väldigt glad över frågan och sagt att han gärna fortsatte ha mig som patient. Sedan dess fick jag varje gång träffa min läkare och få den bästa vården som jag möjligen kunde få. Det krävdes privatisering för detta och det är tråkigt tycker jag. Jag borde kunnat bli hörande och slippa öronvärk utan att behöva lämna KS.
Iaf tänkte jag skriva om 3 under-/sjuksköterskor som jag träffade på avdelningen denna gång. De var nämligen lite olika och på något sätt typiska för min bild av svensk sjukvård.
Först har vi I. I stötte mamma och jag på kvällen innan när jag skulle ta min blodförtunnande spruta. Redan då insåg vi att hon var bottennapp. Hon missförstod något som jag inte begriper att man kan missförstå. Hon försökte lägga in oss för natten fast vi sa att jag skulle hem.
Tyvärr jobbade I under min efterbehandlingstid. Det sades två citat som är klassiska redan.
Det första var när jag ville ta bort smärtstillande vid namn Citodon. Den gjorde nämnligen knappt någon skillnad smärtmässigt men jag blev väldigt trött och slö i huvudet av den. Jag mådde sämre helt enkelt.
I la huvudet på sne åt höger, såg på mig med sina medgivande ögon och sa "aa du har ooont?"
NEJ, det är inte det som är problemet... suck. En annan sköterska fick komma och Citodonen togs bort medan två alvedon sattes in i kombination med ett stycke voltaren.
Det andra var när den tredje patienten rullade in i sängen brevid mig och I drog lite i drapperiet mellan våra sängar. I såg på mig och frågade "Du har varit här förut?"
Jag hade svårt att förstå frågan. Vad menade hon? Vi sågs på tisdags kvällen, onsdags morgonen, onsdag dag, torsdags morgonen och nu även torsdag dag. Undrar hon om jag opererats och legat där förut?
"Va?" frågade jag förvirrat tillbaka.
"Ja, har du varit här förut?"
"eehm, ja?"
"Jag tyckte du såg bekant ut!"
Åh vad bra då..?
Sedan har vi B. Hon är en ung blond tjej som har koll på läget. Hon gör det som ska göras. Hon växlar en del. Ibland är hon precis den man behöver. Tar tag i saker och ser till att det blir gjort. Hon förstår vad man menar.
Ibland är hon dock hård. För hård för mitt tycke.
Exempel på det är lunchen i torsdags. Den bestod av en stort glas ärtsoppa eller ett stort glas nyponsoppa. Lunchen serverades halv 12 och jag blev ganska paff över den tidiga timmen. Hade ju nyss ätit frukost! Var inte ett dugg hungrig faktiskt. Min frukost bestod av två rätt stora glas nyponsoppa.
Så jag hade en valmöjlighet mellan ärtsoppa (inte en chans) och en dubbel frukost (inte så lockande).
Jag valde att somna om helt enkelt. När jag vaknade insåg jag att jag måste äta. Det finns nämligen ofta två kriterier man ska uppfylla för att få åka hem: det första att man kan äta och det andra att man kan röra på sig, tex genom att gå lite i korridoren.
Har man opererat mun och hals ät nog ätmomentet ännu viktigare. Jag försökte ta nyponsoppa (ärtsoppan hade ju dessuom kallnat vid det här laget) men det tog tvärstopp. Jag kunde inte mer än sippa lite så trött var jag på det.
B kom in och såg att jag knappt rört maten.
"Har du inte ätit?" frågade hon oroligt.
"jag är inte hungrig" svarade jag.
"Du måste äta"
"Jag vill inte ha de där"
"Ta nyponsoppan åtminstone" sa hon och vände på klacken. Inga diskussioner om den saken. Jag skulle dricka nyponsoppan. Och jag försökte. Gud (om den finns) vet att jag försökte. Jag svalde två stora alvedontabletter. Inte sjutton är det fel på min sväljmekanism iaf. Jag är fysiskt kapabel till att äta jag vill bara inte äta det där. Eller vill och vill. Jag ville äta men jag kunde inte pga av någon psykisk spärr.
Det var första gången jag grät där. Det blev en sådan stor psykisk påfrestning att jag inte klarade av att hålla tillbaka tårarna. Jag försökte och försökte. Smsade med J och mamma och de försökte heja på. Gav olika tips och ideer på vad jag kan göra och säga.
Efter någon timme samlade jag mig och bestämde mig för att ta tjuren vid hornen. Jag ringde på larmklockan för att fråga om det möjligen inte finns någonting annat...
Då kom Ä. Ä som i Ängel. Precis den jag ville skulle komma. Tydligen hade de haft personalbyte medan jag låg och grät och jag blev lättad över att det varken var I eller B som kom. Jag pekade på maten och frågade om det fanns något annat.
"Gillar du det inte?" Frågade hon med ett snett leende.
"Nä" sa jag och tårarna kom igen.
"Lilla gumman då. Har du inte sagt till någon att du inte gillar det?"
"Nä" svarade jag. Osäker på om jag ljög eller talade sanning.
Ä kom närmare. Kramade om mig och la kinden mot min kind.
"Få se vad vi har för annat då..." sa hon när hon släppt mig igen. "Vi har Calshake. Gillar du det?"
"Vet inte vad det är" svarade jag och torkade tårarna. Allt vore bättre än detta.
"Det är som milkshake fast gjord på mjölk istället för glass. Låter det bra?"
Jag log från öra till öra "aa!"
"Vill du ha is till?"
"Vet inte..."
"Det ser finare ut med is. Jag kan lägga upp lite på sidan så kan du göra som du vill sedan."
Ängeln tog min bricka med äckliga lunchen och återkom med en annan. Det var ett litermått och ett stort glas. Det var rätt likt milkshake utseendemässigt och hon hade valt smaken CHOKLAD.
Isen var dock slut men det var ätbart ändå. Det visade sig vara måltidsersättning och var ljusår godare än den första erbjudna lunchen. Ängeln förklarade att det även fanns jordgubbssmak, så om jag ville ha den skulle jag bara säga till sedan.
Hon anar inte hur tacksam jag var. Jag sa till henne vid ett tillfälle "Du är en ängel". Hon log bara som svar.
Det var dessutom Ängeln som framförde min önskan att få åka hem redan på torsdagskvällen till min ansvarige läkare. Innan jag åkte bad hon mig säga till när jag gick. Vi kramades om och jag **** ** *******. Censur på det. Hon undrade om jag behövde hjälp ner till huvudentrén där skjutsen väntade men jag svarade nej. Säkert? Säkert.
TLDR- Först en sammanfattning av min uppfattning av svensk sjukvård hittills i livet. Sedan berättelser om tre under-/sjuksköterskor som jag stött på under min vårdtid och hur deras bemötande berörde mig på olika sätt.
När du fått klartecken, ange min blogg som källa.
Saker som gör mig glad
Jag har fått mer sms de senaste dagarna än jag fått på hela året tror jag. Tur att mobilen är rätt ny oich har mycket plats i inkorgen. Alla sms glädjer mig. Men när jag fick ett i den här stilen vid 21-tiden i onsdags blir man ju lite extra glad och stolt, eller?
"Herregud sara-att du fortf tänker på mig o mitt PM! När det är DU som precis ändå genomgått en operation! D visar sin STORA PERSONLIGHET, OMTÄNKSAMHET, OSJÄLVISKHET OCH styrka du har! Tack för att du är så mån och omtänksam! Va bra att operationen gick så bra! Vila nu och hoppas du snart återfår ditt skarpa sinne! (Att slöheten avlägsnar sig så småningom!) Kram"
Men om jag ska vara lite egoistisk nu då så är jag lite hungig och hoppas att J vill komma hem snart (han hade ett obligatoriskt moment i skolan idag så han fick åka dit för det) så han kan ge mig mer youghurt. Jag vågar inte ge mig av nerför trappan ännu. Känner mig inte riktigt så stabil.
Svullnaden i tungan har minskats kraftigt. Försökte fota gomen igår men det syntes bara en rejäl tunga. Idag kan man faktiskt se lite mer. Himla skönt. Men jag har inte haft några som helst problem att andas. Min röst låter mindre mörk idag än igår enligt mor och J men det låter fortfarande som jag. De är nyfikna på hur mitt framtida jag kommer låta.
Oj, nu gäspade jag precis för första gången efter operationen. Jag kan inte öppna munnen så mycket så det var nog inte någon gäspning att skryta med. Oj, där kom en till.
"Herregud sara-att du fortf tänker på mig o mitt PM! När det är DU som precis ändå genomgått en operation! D visar sin STORA PERSONLIGHET, OMTÄNKSAMHET, OSJÄLVISKHET OCH styrka du har! Tack för att du är så mån och omtänksam! Va bra att operationen gick så bra! Vila nu och hoppas du snart återfår ditt skarpa sinne! (Att slöheten avlägsnar sig så småningom!) Kram"
Men om jag ska vara lite egoistisk nu då så är jag lite hungig och hoppas att J vill komma hem snart (han hade ett obligatoriskt moment i skolan idag så han fick åka dit för det) så han kan ge mig mer youghurt. Jag vågar inte ge mig av nerför trappan ännu. Känner mig inte riktigt så stabil.
Svullnaden i tungan har minskats kraftigt. Försökte fota gomen igår men det syntes bara en rejäl tunga. Idag kan man faktiskt se lite mer. Himla skönt. Men jag har inte haft några som helst problem att andas. Min röst låter mindre mörk idag än igår enligt mor och J men det låter fortfarande som jag. De är nyfikna på hur mitt framtida jag kommer låta.
Oj, nu gäspade jag precis för första gången efter operationen. Jag kan inte öppna munnen så mycket så det var nog inte någon gäspning att skryta med. Oj, där kom en till.
När du fått klartecken, ange min blogg som källa.
Hemma igen
Kom hem igår kväll. Gick från avd. till hissen, åkte ner och gick till huvudentren. Vilade på en bänk. Gick till apoteket med J och mor som sällskap. Vilade på en stol medan mor hämtade ut mina mediciner. Gick till bilen och blev körd till dörren. Gick in. Satte mig på ett trappsteg inne i lägenheten.
Spydde. Spydde upp allt jag ätit på hela dagen och säkert mer därtill. Det var riktigt jobbigt att åka hem för kroppen, och ändå var jag mest bara där utan att vara aktiv.
Fick hjälp upp till sängen och sov. När jag vaknade borstade jag tänderna och åt lite youghurt och drack vatten. Sov vidare. Åt och drack, sov osv. Sov väldigt bra i natt. Drömde tom. Vaknade till en gång men somnade direkt om. Insåg igår kväll att jag inte skulle orka med Fastreg-stresen så bad St välja grupp åt mig. Det hade gått bra. Skönt att slippa tänka på sådant.
J gav mig frukost, vatten och youghurt. Nu har jag precis fått min favoritsoppa. Enda jobbiga är att det är massa mjuka grönsaksbitar i och jag vet inte om det är ok att jag äter det egentligen. Flytande föda i 5 dagar, mjuk mat i 5 dagar därefter, tryckte de särskilt på. Du får inte tugga de kommande tio dagarna helt enkelt. Hm. Men jag tuggar ju inte soppan, men det är ju bitar. Kanske kan fastna? Typiskt att man ska bli sugen på pizza nu då.
Jag äter så lite att det är läskigt. Trodde inte man kunde överleva på så lite mat. Men jag äter. Jag kan äta. Jag kan bara inte äta så mycket i taget. Är ganska nöjd med mitt intag av mat idag. Fast skulle jag säga mängden skulle era magar kurra och be om mer. Det gör inte min.
Förresten så klarade jag mig utan alvedon i natt. Tog två på morgonen men de hjälper ju knappt. Smärtan är hanterbar så jag kan lika gärna gå utan. Men jag tar om det känns lite mer än det gör i vanliga fall. Himla duktig med att ta smärtstillande. Tror inte kroppen klarar det riktigt bara. Jag som helst inte tar över huvud taget...
Har jag sagt att jag inte får skrika på några veckor, eller på annat sätt överanstränga mig?
Läste igenom mitt sjukintyg nyss. Det står att jag har helt nedsatt arbetsförmåga mellan 10 november och 26 november. Och då tar han hänsyn till att jag är studerande. Hur var det här med att jag skulle kunna vara tillbaka vid skolbänken efter en vecka egentligen? Stämmer ju inte riktigt...
"Kan resor till och från arbetet med annat färdsätt än det patienten normalt använder göra det möjligt för patienten att återgå i arbete?" "Ja". Vad innebär det då?
Ledsen för ett blandat inlägg men det är väl ungefär så här jag är för tillfället. Här coh där och ingenstans.
Vi hörs.
Spydde. Spydde upp allt jag ätit på hela dagen och säkert mer därtill. Det var riktigt jobbigt att åka hem för kroppen, och ändå var jag mest bara där utan att vara aktiv.
Fick hjälp upp till sängen och sov. När jag vaknade borstade jag tänderna och åt lite youghurt och drack vatten. Sov vidare. Åt och drack, sov osv. Sov väldigt bra i natt. Drömde tom. Vaknade till en gång men somnade direkt om. Insåg igår kväll att jag inte skulle orka med Fastreg-stresen så bad St välja grupp åt mig. Det hade gått bra. Skönt att slippa tänka på sådant.
J gav mig frukost, vatten och youghurt. Nu har jag precis fått min favoritsoppa. Enda jobbiga är att det är massa mjuka grönsaksbitar i och jag vet inte om det är ok att jag äter det egentligen. Flytande föda i 5 dagar, mjuk mat i 5 dagar därefter, tryckte de särskilt på. Du får inte tugga de kommande tio dagarna helt enkelt. Hm. Men jag tuggar ju inte soppan, men det är ju bitar. Kanske kan fastna? Typiskt att man ska bli sugen på pizza nu då.
Jag äter så lite att det är läskigt. Trodde inte man kunde överleva på så lite mat. Men jag äter. Jag kan äta. Jag kan bara inte äta så mycket i taget. Är ganska nöjd med mitt intag av mat idag. Fast skulle jag säga mängden skulle era magar kurra och be om mer. Det gör inte min.
Förresten så klarade jag mig utan alvedon i natt. Tog två på morgonen men de hjälper ju knappt. Smärtan är hanterbar så jag kan lika gärna gå utan. Men jag tar om det känns lite mer än det gör i vanliga fall. Himla duktig med att ta smärtstillande. Tror inte kroppen klarar det riktigt bara. Jag som helst inte tar över huvud taget...
Har jag sagt att jag inte får skrika på några veckor, eller på annat sätt överanstränga mig?
Läste igenom mitt sjukintyg nyss. Det står att jag har helt nedsatt arbetsförmåga mellan 10 november och 26 november. Och då tar han hänsyn till att jag är studerande. Hur var det här med att jag skulle kunna vara tillbaka vid skolbänken efter en vecka egentligen? Stämmer ju inte riktigt...
"Kan resor till och från arbetet med annat färdsätt än det patienten normalt använder göra det möjligt för patienten att återgå i arbete?" "Ja". Vad innebär det då?
Ledsen för ett blandat inlägg men det är väl ungefär så här jag är för tillfället. Här coh där och ingenstans.
Vi hörs.
När du fått klartecken, ange min blogg som källa.
Detaljer
Svårt att veta vad man ska skriva. En del klarar inte av att läsa något, andra vill veta varje detalj. Jag vet varje detalj varesig jag vill det eller inte. Men just nu och de senaste timmarna känns det som när man är sjuk och har jätteont i halsen. Ont att svälja, kraxar lite när man pratar osv. Nacken känns konstig om jag böjer huvudet bakåt så det undviker jag. Huvudet är slött, trött och segt men helt okej iaf.
Operationen ska ha gått bra. Fick morfin efteråt men nu kör jag på smärtstillande i brustablettsform. Fick en plastmugg halvfull med vatten och brus och jag fick i mig det på ca 20 minuter. Det går inte fort att dricka. Jag skulle nog kunna ta mer i taget men det känns som att jag skulle få upp det igen då så känns dumt att chans. Bättre att ta tid på sig och få i sig allt, tycker jag iaf. Sköterskorna har inget sagt. Personalen är iaf vänlig nu, även surkvinnan från igår. Hade en ST-läkare som hette Thomas på operation som var väldigt hjälpsam och vänlig. Ville mitt bästa i alla lägen. Han skulle sätta dropp och jag frågade på skoj om han gjort det förut. "Nej, inte direkt" svarade han och såg allvarlig ut. "Ojdå" sa jag. "Jo det har jag så klart, massor av gånger" sa han sedan och log. Puh.
Ej för superkänsliga:
Nu var jag inte så himla lätt att sätta dropp på. Jag berättade att jag fått dropp innan operation förut i vänster armväck och sedan vaknat med plåster där, plåster på höger handrygg och droppet i vänster handrygg. Jag föreslog alltså att ta det i vänster handrygg på en gång.
Men det gör tydligen ondare där och dessutom fanns det inga vener att sätta i. Efter efterforskning och diskussion med en erfaren stick-kollega bestämdes det att den skulle sättas i vänster armveck. Nålen gick i men gav ingen respons. Det funkade alltså inte. Det fanns bara ett ställe som funkade och det var vänster armled, ni vet den stora venen som syns på undersidan. Det ställe som gör ondast enligt dem. Så där fick jag dropp.
Innan sövning sa Thomas att jag skulle få droppet flyttat när jag var sövd för de skulle ta blodprover och sådant och det funkar inte att ta där. Så när jag vaknade hade jag droppet i foten.
De skulle just då flytta droppet till höger armveck och jag hörde bara ett "ajdå" och det blev med ens ett spring. Jag började blöda som tusan därifrån.
Jag somnade om och när jag vaknade hade jag droppet i vänster handrygg, som jag velat från början. Där sitter det än. Jag såg min säng när jag gick på toa på uppvaket och det var en stor blodpöl där min höger armbåge legat. Mysigt. 5 droppställen när de kunde lyssnat på mig från början, hihi.
Operationen ska ha gått bra. Fick morfin efteråt men nu kör jag på smärtstillande i brustablettsform. Fick en plastmugg halvfull med vatten och brus och jag fick i mig det på ca 20 minuter. Det går inte fort att dricka. Jag skulle nog kunna ta mer i taget men det känns som att jag skulle få upp det igen då så känns dumt att chans. Bättre att ta tid på sig och få i sig allt, tycker jag iaf. Sköterskorna har inget sagt. Personalen är iaf vänlig nu, även surkvinnan från igår. Hade en ST-läkare som hette Thomas på operation som var väldigt hjälpsam och vänlig. Ville mitt bästa i alla lägen. Han skulle sätta dropp och jag frågade på skoj om han gjort det förut. "Nej, inte direkt" svarade han och såg allvarlig ut. "Ojdå" sa jag. "Jo det har jag så klart, massor av gånger" sa han sedan och log. Puh.
Ej för superkänsliga:
Nu var jag inte så himla lätt att sätta dropp på. Jag berättade att jag fått dropp innan operation förut i vänster armväck och sedan vaknat med plåster där, plåster på höger handrygg och droppet i vänster handrygg. Jag föreslog alltså att ta det i vänster handrygg på en gång.
Men det gör tydligen ondare där och dessutom fanns det inga vener att sätta i. Efter efterforskning och diskussion med en erfaren stick-kollega bestämdes det att den skulle sättas i vänster armveck. Nålen gick i men gav ingen respons. Det funkade alltså inte. Det fanns bara ett ställe som funkade och det var vänster armled, ni vet den stora venen som syns på undersidan. Det ställe som gör ondast enligt dem. Så där fick jag dropp.
Innan sövning sa Thomas att jag skulle få droppet flyttat när jag var sövd för de skulle ta blodprover och sådant och det funkar inte att ta där. Så när jag vaknade hade jag droppet i foten.
De skulle just då flytta droppet till höger armveck och jag hörde bara ett "ajdå" och det blev med ens ett spring. Jag började blöda som tusan därifrån.
Jag somnade om och när jag vaknade hade jag droppet i vänster handrygg, som jag velat från början. Där sitter det än. Jag såg min säng när jag gick på toa på uppvaket och det var en stor blodpöl där min höger armbåge legat. Mysigt. 5 droppställen när de kunde lyssnat på mig från början, hihi.
När du fått klartecken, ange min blogg som källa.
uppdatering
Jag lever.
När du fått klartecken, ange min blogg som källa.
Dagen före operation
Tiden idag har bra runnit iväg. Började dagen med att diska och greja. Känns som diskmaskinen diskar sämre och är rädd för att något inte är som det ska med den. All disk ser inte ren ut efteråt och det känns surt. Handdiskade också.
Sedan hann jag inte göra så mycket mer innan jag skulle iväg på frågestund för torsdagens tenta. Fick ut lite men blev ändå glad över att jag inte ska skriva den än. Jag är verkligen inte redo (fast om jag skulle ha skrivit den hade jag nog pluggat bättre iofs).
Var en stund med St och sedan drog vi vidare till Studentpalatset. Där gjorde jag inget annat än att snacka skit med en liten släng av vettigt pluggsnack. Sedan var det dags att dra sig till sjukhuset.
Kom till avd E13 och mor som följt med mig berättade vårt ärende för den första sköterskan. Hon missuppfattade totalt och av någon korkad anledning trodde hon att både jag och mamma skulle läggas in under natten. När det var uträtt att så verkligen inte var fallet fick vi vänta i dagrummet. Kvinnan var verkligen inte på sitt bästa humör (hoppas jag iaf) och jag fick lite ångest. Ska jag ligga här med personal som är så otrevlig och ohjälpsam? Som inte förstår och som man måste förklara flera gånger en sådan enkel sak? Hur ska jag orka när jag är nyopererad?
Klockan tickade på och när det gått 25-30 minuter hände det äntligen något. En sjuksköterska kallade på mig. Tog i hand och presenterade sig vid namn. Frågade om det var blodförtunnande spruta jag skulle ta och visade in mig i ett rum. Hon log och var pedagogisk. Jag kände mig med ens vara i tryggare händer. Vi kom överens om att jag skulle sitta upp och till vänster, i min synvinkel, om naveln, lite nedanför vid byxlinningen, satte hon sprutan. Det kittlades och sved men det sa hon att det var normalt.
Sedan bad hon mig vänta så skulle hon se efter när jag ska vara på plats imorgon. Snart kom hon tillbaka och sa att jag ska vara på avdelningen klockan 7 imorgon bitti så blir jag dagens första operation. Kommer rullas iväg vid 7.40 till operation. Jag frågade om jag kunde få ta med mig dator och mobilt internet och hon log och sa att det gick bra. Så när jag mår bra nog hör ni av mig igen.
Nu ska jag packa ner sakerna jag behöver. Bädda rent och duscha med speciella medel. Imorgon vid 5 går jag upp och duschar och tvättar mig med speciella medel igen. Pappa hämtar upp mig vid kvart över 6 och kör mig till KS. Jag kommer vara fastande från midnatt.
Nu lite vettig info ifall någon vill hälsa på:
På onsdagen får jag ej ta emot besök.
På torsdagen är det besökstid 13-19.
Jag är på KS i Solna på avdelningen E13.
Blommor får ej medtagas pga allergi.
Jag kan inte äta så kom inte med godis.
Jag har mobilen med 070-numret med mig så ni kan smsa den om ni vill underhålla mig lite.
Jag hoppas bli utskriven på fredagen så då behöver jag inga gäster på sjukhuset iaf. Men hur det blir blir ni nog uppdaterade om här på internet.
Ingen måste komma och hälsa på. Vill bara förenkla för den som vill det genom att skriva reglerna här. Men jag blir självklart jätteglad för alla som på något sätt hör av sig och är trevliga.
Det var väl det...
Nu måste jag packa. Vi hörs!
Sedan hann jag inte göra så mycket mer innan jag skulle iväg på frågestund för torsdagens tenta. Fick ut lite men blev ändå glad över att jag inte ska skriva den än. Jag är verkligen inte redo (fast om jag skulle ha skrivit den hade jag nog pluggat bättre iofs).
Var en stund med St och sedan drog vi vidare till Studentpalatset. Där gjorde jag inget annat än att snacka skit med en liten släng av vettigt pluggsnack. Sedan var det dags att dra sig till sjukhuset.
Kom till avd E13 och mor som följt med mig berättade vårt ärende för den första sköterskan. Hon missuppfattade totalt och av någon korkad anledning trodde hon att både jag och mamma skulle läggas in under natten. När det var uträtt att så verkligen inte var fallet fick vi vänta i dagrummet. Kvinnan var verkligen inte på sitt bästa humör (hoppas jag iaf) och jag fick lite ångest. Ska jag ligga här med personal som är så otrevlig och ohjälpsam? Som inte förstår och som man måste förklara flera gånger en sådan enkel sak? Hur ska jag orka när jag är nyopererad?
Klockan tickade på och när det gått 25-30 minuter hände det äntligen något. En sjuksköterska kallade på mig. Tog i hand och presenterade sig vid namn. Frågade om det var blodförtunnande spruta jag skulle ta och visade in mig i ett rum. Hon log och var pedagogisk. Jag kände mig med ens vara i tryggare händer. Vi kom överens om att jag skulle sitta upp och till vänster, i min synvinkel, om naveln, lite nedanför vid byxlinningen, satte hon sprutan. Det kittlades och sved men det sa hon att det var normalt.
Sedan bad hon mig vänta så skulle hon se efter när jag ska vara på plats imorgon. Snart kom hon tillbaka och sa att jag ska vara på avdelningen klockan 7 imorgon bitti så blir jag dagens första operation. Kommer rullas iväg vid 7.40 till operation. Jag frågade om jag kunde få ta med mig dator och mobilt internet och hon log och sa att det gick bra. Så när jag mår bra nog hör ni av mig igen.
Nu ska jag packa ner sakerna jag behöver. Bädda rent och duscha med speciella medel. Imorgon vid 5 går jag upp och duschar och tvättar mig med speciella medel igen. Pappa hämtar upp mig vid kvart över 6 och kör mig till KS. Jag kommer vara fastande från midnatt.
Nu lite vettig info ifall någon vill hälsa på:
På onsdagen får jag ej ta emot besök.
På torsdagen är det besökstid 13-19.
Jag är på KS i Solna på avdelningen E13.
Blommor får ej medtagas pga allergi.
Jag kan inte äta så kom inte med godis.
Jag har mobilen med 070-numret med mig så ni kan smsa den om ni vill underhålla mig lite.
Jag hoppas bli utskriven på fredagen så då behöver jag inga gäster på sjukhuset iaf. Men hur det blir blir ni nog uppdaterade om här på internet.
Ingen måste komma och hälsa på. Vill bara förenkla för den som vill det genom att skriva reglerna här. Men jag blir självklart jätteglad för alla som på något sätt hör av sig och är trevliga.
Det var väl det...
Nu måste jag packa. Vi hörs!
När du fått klartecken, ange min blogg som källa.
Dan före dan före doppardan
Eller det kanske är en missvisande rubrik? Nå i övermorgon smäller det. Inte lång tid kvar nu. J har tvättat sängkläder och badrock åt mig. Sängkläderna för att jag måste sova i rena sängkläder sista natten hemma, badrock för att ha den att gå omkring med i korridorerna.
Men det blir nog mer om det där imorgon.
Idag var jag dels och hämtade ut tentaoriginalet. Sparar ju på dem även om jag inte har C1an sparad. De lär väl inte ha kvar den nu...
Efter det tittade jag förbi Juristernas bokhandel där jag ju lämnat in lite gamla böcker (de flesta köpa på second (eller tom third) hand redan då) från förra terminen för second hand-försäljning. Det visade sig att alla hade blivit sålda och jag fick kassera ut pengar. Välbehövda slantar. Kanske lite onödigt stor sedel men jag vet fakiskt inte om jag har haft en sådan sedel i min ägo förut. Det händer sannerligen inte ofta så kan lika gärna njuta av den. Hellre i denna valör än låta böckerna samla damm i bokhyllan
Ser ni hur mycket pengar jag tjänat idag?
Men det blir nog mer om det där imorgon.
Idag var jag dels och hämtade ut tentaoriginalet. Sparar ju på dem även om jag inte har C1an sparad. De lär väl inte ha kvar den nu...
Efter det tittade jag förbi Juristernas bokhandel där jag ju lämnat in lite gamla böcker (de flesta köpa på second (eller tom third) hand redan då) från förra terminen för second hand-försäljning. Det visade sig att alla hade blivit sålda och jag fick kassera ut pengar. Välbehövda slantar. Kanske lite onödigt stor sedel men jag vet fakiskt inte om jag har haft en sådan sedel i min ägo förut. Det händer sannerligen inte ofta så kan lika gärna njuta av den. Hellre i denna valör än låta böckerna samla damm i bokhyllan
Ser ni hur mycket pengar jag tjänat idag?
När du fått klartecken, ange min blogg som källa.
Sista helgen i mitt gamla liv
Jag är ibland ganska dramatisk av mig. Iaf i mitt tal- och skrivspråk. Operationen är på onsdag och det kommer vara lite annorlunda efter det. Därför kallar jag den precis gångna helgen för Den sista helgen i mitt gamla liv. Dramatisk? Sa ju det.
Det har varit en jättebra helg som ju började med det glada betygsbeskedet. Sedan hängde jag och St med hem till T och var där några timmar. Alltid kul att se hur folk bor. Sedan blev det 00-talsfest och även om det blev tidig hemgång och nykter tillställning var det en väldigt skön och trevlig kväll.
På lördagen vaknade jag och förkylningen hade flygit sin kos. Jag drog en lättnadens suck. Jag och J var extra mysiga mot varandra då det ju var femårsjubileum. Det blev en tur till stan som inte slutade som tänkt men var himla mysig ändå. På kvällen gick vi på China Wang, som traditionen bjuder även om vi av olika anledningar inte varit där på drygt ett år (brukade gå dit 3 gånger om året annars).
J tog Buffé och jag Cashewkyckling i vanlig ordning.
Efter maten gick vi och så UP på bio. En rolig, avslappnad film som definitivt är sevärd. Vi såg den med engelsk tal utan text och 3D. Har ni inte sett 3D så får ni se till att göra det. Det var riktigt häftigt. Vi fick svarta glasögonen att ha på oss och jag var glad att jag hade linserna i.
Inne i biosalongen innan reklamen börjat.
De hade först vanlig bioreklam och sedan 3Dreklam. Jag satt och "åååh"- och "aah"- och "wooow"ade mig under reklamen för filmen Avatar. Tittar på J och ser att han har glasögonen på huvudet och sätter på honom dem och viskar "det är 3D!". Ett vapen stack ut ur skärmen över halva biopubliken och jag sa igen "wooow". J viskar att det inte är 3D. Nästa reklamfilm började han också säga "wow" för då såg han 3D effekterna.
När vi sedan kom hem googlade J på 3D och efter en stund sa han
"Du hade rätt. Avatar var 3D."
"Jag sa ju det! Jag såg det ju!"
"Jag var så säker på att det inte var 3D så jag såg ingen skillnad" säger han.
"Där ser man vad mental inställning kan göra." konstaterar jag.
På söndagen gick J upp före mig och när jag vaknade kom han precis upp för att se om jag var vaken. Jag började berätta om min dröm och det var först då som jag kom på hur komisk den varit. Jag började skratta så jag tjöt och tårarna rann. Länge låg jag där i sängen och vred mig av skratt. J skrattade också. Troligen till en början åt drömmen men i slutet åt mig. Det är jag van vid.
Som vanligt när jag skrattar så fick jag frågan "du är väl glad? Du gråter väl inte?" och jag måste bekräfta att jag stortjuter av skratt och inget annat.
Jag pluggade lite grann men det är fantastiskt vad andra saker lockar när man borde tentaplugga (som jag borde just nu exempelvis). J var borta och jag kom att tänka på listan med saker som måste göras och som jag skulle beta av en per helg. Val av aktivitet gick fort och vips låg jag på knä halvt under badkaret och rensade brunnen. Det var inte mysigt. Inte det minsta. Jag avslutade det hela med att skura badrumsgolvet så nu är det minsann mycket rent och fint i fiskhöjd. J blev väldigt glad. Tyckte det var en jättebra överraskning.
Sedan åkte jag till en affär och köpte en väluttänkt fars dag-present till pappa. Åkte hem till föräldrarna och åt middag där. Mer än så förtäljer inte denna historia.
TLDR: Min sista helg i mitt gamla liv. Vad gjorde jag av den?
Det har varit en jättebra helg som ju började med det glada betygsbeskedet. Sedan hängde jag och St med hem till T och var där några timmar. Alltid kul att se hur folk bor. Sedan blev det 00-talsfest och även om det blev tidig hemgång och nykter tillställning var det en väldigt skön och trevlig kväll.
På lördagen vaknade jag och förkylningen hade flygit sin kos. Jag drog en lättnadens suck. Jag och J var extra mysiga mot varandra då det ju var femårsjubileum. Det blev en tur till stan som inte slutade som tänkt men var himla mysig ändå. På kvällen gick vi på China Wang, som traditionen bjuder även om vi av olika anledningar inte varit där på drygt ett år (brukade gå dit 3 gånger om året annars).
J tog Buffé och jag Cashewkyckling i vanlig ordning.
Inne i biosalongen innan reklamen börjat.
När vi sedan kom hem googlade J på 3D och efter en stund sa han
"Du hade rätt. Avatar var 3D."
"Jag sa ju det! Jag såg det ju!"
"Jag var så säker på att det inte var 3D så jag såg ingen skillnad" säger han.
"Där ser man vad mental inställning kan göra." konstaterar jag.
På söndagen gick J upp före mig och när jag vaknade kom han precis upp för att se om jag var vaken. Jag började berätta om min dröm och det var först då som jag kom på hur komisk den varit. Jag började skratta så jag tjöt och tårarna rann. Länge låg jag där i sängen och vred mig av skratt. J skrattade också. Troligen till en början åt drömmen men i slutet åt mig. Det är jag van vid.
Som vanligt när jag skrattar så fick jag frågan "du är väl glad? Du gråter väl inte?" och jag måste bekräfta att jag stortjuter av skratt och inget annat.
Jag pluggade lite grann men det är fantastiskt vad andra saker lockar när man borde tentaplugga (som jag borde just nu exempelvis). J var borta och jag kom att tänka på listan med saker som måste göras och som jag skulle beta av en per helg. Val av aktivitet gick fort och vips låg jag på knä halvt under badkaret och rensade brunnen. Det var inte mysigt. Inte det minsta. Jag avslutade det hela med att skura badrumsgolvet så nu är det minsann mycket rent och fint i fiskhöjd. J blev väldigt glad. Tyckte det var en jättebra överraskning.
Sedan åkte jag till en affär och köpte en väluttänkt fars dag-present till pappa. Åkte hem till föräldrarna och åt middag där. Mer än så förtäljer inte denna historia.
TLDR: Min sista helg i mitt gamla liv. Vad gjorde jag av den?
När du fått klartecken, ange min blogg som källa.
Min första Award
Jag har fått min första award, yeey. Den kommer från Jayne. Tack så mycket!
Jag ska skriva 10 saker om mig själv och skicka awarden vidare till 3 personer, de 3 är Viktoria, Maddo och Agneta.
TIO saker om mig:
1, Jag älskar att studera.
2, Om jag blev ekonomiskt oberoende skulle jag plugga i många år.
3, Jag känner mig naken utan armbandsur.
4, Jag är endast lillasyster, och dessutom sladdis.
5, Jag är faster men nåde det brorsbarn som kallar mig "Faster Sara".
6, Jag älskar katter och har haft två fina killar. Kommer definitivt finnas en kissekatt i mitt hem i framtiden.
7, Vill gifta mig med J och få sisådär fyra barn.
8, Skulle vilja bo utomlands något år.
9, Skulle vilja ge mina barn två eller tre språk att växa upp med.
10, Vill inte byta ut någon av mina familjemedlemmar även om jag såklart inte alltid är tillfreds med dem.
När du fått klartecken, ange min blogg som källa.
