Det fulla öset fortsätter och därför hinner jag inte med att uppdatera om det. Men ni kan se fram emot många bilder iaf! Vi måste passa på att njuta av sommaren när den visar sig från sin bästa sida!

Lilla lilla Sverige. Vi är inte många vi svenskar och vi är inte vare sig ett rikt land eller särskilt stort geografiskt. Dessutom talar vi svenska, som inte är så vitt känt utanför nordens gränser. Men trots detta gör vi avtryck och intryck på resten av världen. Då jag läst dövas historia så kan jag meddela att vi var först med att erkänna teckenspråket som ett språk, vi fick den förste professorn i teckenspråk i världen och den första döva som tog en universitetsexamen. Inte fy skam. Men nu är vi faktiskt uppmärksammade i USA för våra pappaledighet och inställning till denna. New York Times har skrivit en lång artikel om svensk föräldraledighet och jag tycker alltid det är jättekul att läsa/höra om hur någon utifrån ser på Sverige och svensk kultur osv. Så därför tänkte jag här länka till denna artikel som heter In Sweden, the Men Can Have It All, trevlig läsning!

Jag tycker dagarna går långsamt och vill gärna tro att det har gått längre än en vecka på sommarlovet. Idag började jag dagen kl 9, fast jag var ju vaken medan J var hemma och uppe så klart. Det blev frukost och till lunch blev det silad blåbärssoppa (får ju inte äta blåbären och så). Ingen höjdare men fick i mig nästan en hel portion iaf. Till lunchen såg jag på en film, så det kommer väl ett inlägg om det senare. På eftermiddagen stod plötsligt pappa i farstun och en stund senare droppade mamma in. De är så fina människor och vill bara kolla hur det är med mig. Efter en stund ute i solen på balkongen drog de sig tillbaka hemåt. J kom hem från jobbet och nu börjar det bli hög tid för middag. Jag är riktigt hungrig men vet inte vad jag vill ha. Imorgon är iaf lunchen spikad: välkokta (inget tuggmotstånd här inte) makaroner och ostsås. Åh vad det ska bli gott! Jag riktigt längtar!

Igår kom jag till palatset vid kl 10. Visste redan innan att det var dömt att misslyckas. Fanns självklart inga platser. J kom till stan och vi gick tillsammans till KTH. Irrade runt på Sophiahemmet och fann till slut Lill-Jans huset eller vad den hette en bit från området. Drog dock en nitlott och fick gå tillbaka. Köpte lunch och sedan satte jag mig på skolområdet och pluggade medan J var på redovisning. Nästan fyra timmar senare kom han tillbaka, och hade fått sommarlov. Vi slog följe till Sergels torg, där det var en enorm ansamling med stöddemonstranter för Ship of Gaza. Vi fotade dem och gick sedan vidare till telia. J har nu inhandlat en HTC Desire, en Android-telefon. Den mobilen kan han tom själv programmera saker till och använda i den. Lägga ut den så andra Android-telefonägare kan använda dem. Superroligt. En klasskamrat till honom hade gjort ett spel som låg på topp tre listan över gratisapplikationer. Inte illa. För mig känns det otroligt skönt. För nu har J äntligen skaffat telia. Min enskilt största utgiftspost på mobilräkningen har varit att ringa till J. Nu betalar jag enbart uppkopplingskostnaden! Så skönt! För honom blir det dyrare per månad då han ju har en ny mobil som avbetalning men hans dyraste utgiftspost (att ringa/smsa mig) försvinner åtminstone. Så särskilt mycket utöver den fasta kostnaden borde det inte bli.

I och med detta funderar jag starkt på att lägga ner min comviq i en låda. Ni gör alltså säkrast i att ringa till mitt 070-nummer, om ni inte vill att jag inte ska svara förstås men då kan ni lika gärna strunta i att ringa.

Något som inte fått någon direkt plats i bloggen denna vår är vår viktresa. Ni vet att jag gick ner massor efter operationen i höstas och bestämde mig för att strunta i vikten, även om siffrorna var ganska tilltalande. Jag gick upp i vikt, åt ordentligt så att kroppen skulle kunna återhämta sig, för att därefter på ett sundare sätt gå ner i vikt igen. För två månader sedan började J och jag. Han nådde sitt slutmål för ett par veckor sedan och har därför ätit mindre nyttigt än jag, för han får inte gå ner för mycket. Han håller sig nu på en stabil nivå. Kvinnor har ju svårare att gå ner i vikt, så jag skyller på det att han blev klar före mig (inte på att han har stenhård träning 3-5 dagar i veckan medan jag bara vardagsmotionerar i princip, även om jag utökat den). Idag nådde jag för första gången mitt delmål, som ligger nära slutmålet. Jag har varit så nära flera gånger men nu visade vågen rätt! Man blir verkligen taggad och glad över en sådan sak. Underbart!

Det enda som spökar i bakhuvudet är ju den andra operationen som ligger bara drygt två veckor fram i tiden. Förra gången gick jag ner nästan 5 kg på en vecka. Så mycket vill jag verkligen inte gå ner nu! Men jag har kommit på att jag borde kunna äta sådana där måltidsersättningsdrycker efteråt. Då lär jag iaf få i mig lite mer näring än bara några skedar soppa/youghurt då och då?

Fjortisbilder (men vad gör man om ingen kan fota?).

Mina nya shorts, ett linne från högstadiet i strl 34/36. Dock taget innan frukost. Har nog lite mer putmage på kvällarna. Men ni ser, mycket mer kan jag inte gå ner.

I natt såg jag Lehman Brothers sista dagar på svt-play. En oerhört bra skildring av hur en stor bank går i konkurs. Mycket välspelad och organiserad. J såg de sista tio minutrarna och tyckte också att den var välgjord. Rekommenderas för alla som är det minsta intresserade. En timme lång och med svensk text.

Idag är det den 13 maj. För två år sedan vaknade jag tidigt på morgonen av att min mobil ringde på våningen under. Inser direkt att det inte är någon felringning och att något har hänt. Rusar nerför trappan men hinner inte svara. Det var mamma som ringde. Ringde upp, beredd på de flesta besked.
"Jag har något tråkigt att berätta" sa mamma.
Ja, tänkte jag otåligt, det fattar jag men vilket av alla scenarier är det som slår in?!
"Mormor dog i natt".
Jag var verkligen inte beredd på det beskedet. Mormor?! Hur kan mormor ha dött?!
Så var det tydligen iaf. Även om jag inte förstått det ännu. Hur kan hon inte finnas bara så där?

Mormor ville inte ha någon gravsten. Hon ville inte att någon skulle känna sig tvungen att åka dit. Många av oss tycker nog att det var en löjlig tanke. Tvungen? Nej vi känner oss inte tvungna- vi vill. Så idag, årsdagen av hennes död, liksom på födelsedagen, möts vi i släkten som kan upp på Skogskyrkogården. Så går vi till minneslunden tillsammans och sätter i blommor och tänder ljus. Efteråt åker vi till morfar. Vi vill. Vi är inte tvungna.
Den 13 april, en söndag, för två år sedan firade jag min födelsedag i förskott. 20 årsdagen. Det var oklart om mormor och morfar kunde komma, för vi har ju så mycket trappor. Svärmor kom på en bra idé och de dök upp. När de sedan skulle åka hem tackade jag dem för att de kom. Mormors allra sista ord till mig var därför "Men Sara, det är klart vi kommer. Vi vill komma och kan vi, så gör vi det."

Jag vaknade en natt någon vecka efter dödsbeskedet och skrev ner denna dikt. Jag brukar fundera så. Jag städar när jag mår dåligt, eller bra. Jag skriver dikter när jag mår jättedåligt, eller jättebra.

Igår, lördag, blev det en betydligt lugnare dag. Dock hade vi planer inbokade även denna dag. Vi sov ut till halv 11 och jag tog det väldigt lugnt i flera timmar. Bara var framför datorn och tittade ut genom fönstret och liknande. Sådant man inte har tid eller ro till i vanliga fall. J spelade dataspel och pluggade under de timmarna istället.

Sedan bar det av till minishopping igen. Hade fått presentcheck från ett smyckesföretag som födelsedagspresent. 30% på allting, ordinarie priser. Checken gick ut 1 maj. För bra för att inte utnyttjas. Åkte dit i jakt på vardagssmycken. Främst var jag ute efter små silverpärlor. Tycker de är diskreta, vardagliga men ändå fina. Det fanns inga sådana. Men så fann jag likadana örhängen jag hade jämt i 15-16 årsåldern. Tyvärr har jag hemma bara udda par så det fick bli ett par av dem nu. De är sköna att sova med också, så nu kan ingen ta miste på att jag har hål i öronen! Hittade även ett finare par, oplanerat inköp men ändå. Jag blev nöjd!
Sedan for vi och hälsade på farmor som flyttat till äldreboende. Är man 93 år så är man. Fast fysiskt ska hon enligt läkarkontrollerna vara blott 70 år, och det märks när hon sätter fart med rullatorn! Knappt jag hinner med i normal gångtakt! Tyvärr har hon taskig hörsel och dålig syn. Ibland blir hon lite förvirrad men oftast, iaf när vi ses, har hon koll på läget. Hennes kusin D, som är 95 år tror jag, bor två hus bort i samma område. Farmor hade följt med D hem idag efter lunch och hittade sedan inte hem (förstår henne, allting så ju likadant ut!, som på ett hotell). Tur att J och jag var på väg dit!

Vi var där i ett par timmar och det var så roligt att träffa henne. Hon verkade, trots att hon klagade ibland, lyckligare än på länge. Hon hade glimten i ögat och skojade. Hon viftade inte bort våra skämt och hon var resonlig. Vi pratade om allt från nutid till gamla minnen. Hon sa, som alltid, att hon velat att farfar levt längre. Denna gång sa hon de endast med tårar i ögonen. Hon fick låna min digitalkamera och ta kort på mig och J. Det var, enligt henne, första gången hon fotade med en sådan modern kamera. Tycker hon lyckades bra!

Sedan åkte vi hem till mor och far och åt supergod middag där. Vid 21.30 satte jag och mor på filmen Julie och Julia (besviken på slutet), och killarna lämnade vardagsrummet. Sedan blev det att ta sig hem och ladda batterierna. Idag är det söndag, och vi har lite planer också idag...

Vissa dagar gör man ingenting. Andra dagar gör man ALLT. Detta är en redogörelse för min fredag/valborg. Observera att det var min första HELT pluggfria dag (utan att ens behöva tänka på plugg) sedan typ september.

Jag la mig vid halv 1 natten till fredagen. Alldeles för sent. Wake up-lighten var ställd på klockan 7 och jag vaknade till av ljuset en minut i. Skönt det, gillar inte att vakna av signal. Det var bara att studsa upp och klä på sig acceptabla kläder som man kan visa sig bland folk i, samtidigt som man kan röra sig fritt i dem. Först blev det lite frukost och lite chatt med de fåtal andra som var inloggade på facebook denna tidpunkt, på SVT 2 fanns det inget att se.

Sedan körde vi igång, båda två. Vårstädning blev det. Som tur var var disken redan fixad och borden relativt rensade. Vi torkade av alla ytor, fixade tvätt, bäddade, dammsög, sopade och till och med putsade fönstren.
Det första jag gjorde var att diska en sax. Fick inte riktigt bort allting med borsten och skulle bara gnugga lite med tumnageln. Slinter med saxen och skär mig på insidan av högra tummen. Det blev inte djupt, men långt och det blödde mycket. Suck. Tur att det bara var saxen som skulle diskas! Övergick sedan till fönsterputsningen. Redan på den andra rutan var olyckan framme och jag råkar spruta fönsterputs rätt i ögonen på mig själv. Jag slänger mig över handfatet i badrummet och kastar in kallvatten i ögonen. Efter en stund kollar jag flaskan och det står mycket riktigt att man måste genast spola ögonen med mycket vatten. Det stod inget om att kontakta läkare så jag sköljde vidare ett tag till. Sedan gick det relativt smärtfritt resten av städandet.


Klockan var 12.01 när jag och J satt i bilen. Vi var lite sena, trots att vi inte haft en lugn stund sedan frukost. Vi for till Vby city och slängde oss in på Dressmann. J är i akut behov av nya jeans. Han testade en fyra par eller så och jag sprang mellan omklädningsrummet och jeanshögarna för att hitta rätt storlek åt honom. Han har ju gått ner en del i vikt. Ett par jeans som skrek J, 12 par strumpor samt 3 par kalsonger blev resultatet. Vi halvt springer till grillen på torget och beställer varsin 150g hamburgare. Kassören håller på att glömma ge mig växel, men mig kan man inte lura på pengar! Vi tar burgarna och slänger oss in i bilen.
Nästa stopp, klockan hade hunnit bli 12.45, var hos min bror M som flyttar. Vi lekte flyttgubbar alltså. De var nästan klara med första lasset och vi lassade in lite i vår bil också innan vi åkte till deras nya bostadsrätt. Lassade in allting. M och fästmön A och hennes pappa L samt deras kompisar A och M käkade snabbmat till lunch därefter och vi slängde oss sedan in i bilen för att åka tillbaka till gamla lägenheten. Nu var det bråttom. Återvinningscentralen stängde en timme senare och de hade några stora grejer som skulle dit. Lasta ut soffa och andra tunga saker. Just det, de bodde på tredje våningen utan hiss! Jag och J verkar ha bra kondition iaf. Vi tyckte inte alls det var jobbigt att springa upp och ner för trapporna hela tiden.

Några åkte till tippen medan vi andra lastade ut så mycket vi hann på gården. Den stora skåpbilen återvände och vi proppade den full. A är landskapsarkitekt och har mycket stora fina växter- som dock är tunga att flytta med all sin jord! Vi lastade på vår bil med fler saker och for igen till nya lägenheten. Där gick det undan att plocka in, och tur var det för det började småregna. Klockan var nu 17.30 och vi var tvungna att bryta upp. De andra fick fortsätta utan oss (de var nog runt 7 personer kvar).

Vi for hemåt och slängde oss in i duschen. Borsta håret, klä och sminka sig... Börja göra sallad och andra småsaker vi inte hunnit med på förmiddagen. Strax efter klockan 19 kom hela gänget. Sex personer. Sa och F, Su och Jo, Je och Ji. Det blev värsta pargrejen, även om det inte var tänkt så från början. Grillarna hade vi inte hunnit tända på så det fick göras och jag och J hade inget hemma att dricka (utom vatten, mjölk och saft) så J stack iväg för att köpa läsk åt oss. Har innan denna kväll druckit kanske fyra glas läsk de senaste 6-7 veckorna. Nu blev det tre-fyra glas till! Sa konstaterade att jag blivit smalare, och så är fallet. Nästan nere på samma vikt som efter operationen, men på ett mer hälsosamt sätt!

Jag kollade till grillarna och behöver flytta på grillgallret lite. I brist på någon grillvante flyttar jag grillgallret (som låg på den varma grillen) med fingrarna. Dum idé!. Jag brände mig rejält på vänster tumme och pekfinger. Stod och sköljde kallvatten på fingrarna en stund.

F kommer från Östersund och jag själv härstammar från Jämtland. F hade fortfarande lite jämtska i sig, även om han inte bräkte på rejält som man gör där uppe. Lite senare på balkongen konstaterades det att jag pratade konstigt. Tacka för det, jag tar efter jämtska hur lätt som helst utan att tänka på det! Ja så ä dä.

Så blev det äntligen dags att äta. Alla tog med egen mat och dryck och vi stod för sallad och bröd. Jag såg då att jag hade fått ett konstigt sår rätt i vänster handflata. Var kom det ifrån? Efter maten blev det Guitar hero, Singstar (jag suger på det i vanliga fall men ännu hårdare nu när jag har hålet i gommen som läcker hela tiden!) och Dansmatta. Jag var, konstigt nog, helt grym på dansmatta!
De sista gick en kvart i 1 natten till lördagen. Det var helt perfekt. Jag la mig och tittade på ett avsnitt på tv3 play innan jag klockan 01.45 släckte lampan och sov ut.

Så här hemsk ser jag ut efter en fem timmars tenta:


Men inte gav jag upp för det! Jag for till Liljeholmen och mötte upp mor min. Käkade lunch (klockan var närmare 15) och sedan bar det av till blomsteraffären. 18 pelagonier och en lerkruka med fat senare väntade vi på tåget. Tur att vi bara skulle en station...


Vi planterade in 8 stycken i mina balkonglådor:



Sedan planterade vi en att ha på bordet.


Därefter planterade vi om mina tre krukväxter som just nu står inomhus. De kommer må så bra med lite mer utrymme!
Tack så jättemycket moder för hjälpen!

Nu ni kära vänner. Nu ska jag göra exakt följande:

• Göra dagens träningar (och några till då jag är efter).
• Byta glödlampan i Wake up-lighen.
• Tappa upp ett skumbad.
• Ställa ut en stol brevid badkaret där jag kan ha min bärbara dator och se på streamade amerikanska tvserier.
• Tvätta håret och göra en hårinpackning.
• Lägga en ansiktsmask.
• Skrubba kroppen från hals till tå med någon av alla mina väldoftande och mjukgörande shower gel/body wash (you name it).
• NJUTA!

Det var en som köpte den som tänkte ha den på en bröllopsfest i sommar. Måste nästan fråga brudparet på den bröllopsfest jag ska på om det är okej med svart. Den var verkligen superfin i mina ögon. Fanns i persika också, men den var tydligen väldigt mörk i färgen och passade inte till kommentatorns ljusa hår... Och så fastnade jag mer för den svarta.

källa

Nu: återgå till att laga middag!

Större delen av veckan har J varit riktigt förkyld. Igår kväll började jag känna av det och när jag vaknade imorse var det ett faktum. Ännu inte lika illa som J varit (han är fortfarande inte riktigt frisk) men så blev det bara värre för varje dag för honom. Såg inte fram emot imorgon. Detta är helt underbart. Utbildningens största kurs vars tenta är fem dagar bort. Jag har redan dåligt samvete för att jag inte suttit 12 timmar om dagen denna vecka (som alla andra verkar göra..?). Idag har jag suttit kanske en halvtimme. Tappar koncentrationen efter typ tre minuter. Huvudet hänger inte alls med och jag fattar inte ens att jag tittar på en text ibland. Så vad gör man då? Vad kan man göra? Vi bestämde att vi tyvärr absolut inte kunde hälsa på släkten idag som planerat. De hade tänkt bjuda på grillat.

Förmiddagen spenderades mest med att slappa på soffan. Halvt sova. När jag gett upp plugget för tillfället. Försökte mig på lite mer plugg vid lunch men icke fungerade det. Skrev istället en veckohandlingslista, med ett samvete tyngre än bly, och jag och J for iväg till stormarknaden. Gjorde en av våra dyraste handlingar hittills. Dels för att vi behövde en del basvaror (typ toapapper som vi köper storpack av). Men också för att vi fick smak på grillning och bestämde oss för att grilla själva ikväll. I vanliga fall lånar vi grill av Js familj men nu var det fina medlemspriser på grillar. Så vi slog till och köpte en grill. Så köpte vi grillverktyg, tre säckar kol, rengöringsverktyg och tändvätska också. Så ikväll blir det invigning av vår nya grill! Flintastek med potatissallad och färsk grönsallad blir det till middag. Ska se på film samtidigt som vi äter. Fick bli en ineffektiv pluggdag med inslag av mys. Mår bättre på kvällen än på dagen också. Kanske slipper jag det värsta?

Fredag
Jag och J åkte in till stan tillsammans och satte oss på respektive plats för att studera. Klockan 18 kom J till palatset och lämnade sin matlåda i mitt skåp. Vi ville ha fria händer under kvällen så klart. Sedan gick vi längsmed Drottninggatan till Sergel där vi hämtade ut våra biljetter till Alice i Underlandet 3D (klart sevärd). Vi har fått pippi på 3D. Sedan gick vi till vår gamla goding till restaurang. Jag tog en rätt från menyn och J tog buffé. Vi satt länge. Var en barnfamilj i närheten som inte bad sin lilla att inte ropa så högt, så det blev rätt störande efter ett tag... Visst får "bebisar" vara glada, men att ropa EEEEIII så högt de kan med ett stort leende funkar bara en gång sedan är det störande. Vi delade sedan på efterrätten, friterad banan och glass. Jag säger bara som så att denna kväll sedan påminde väldigt mycket om Alla hjärtans dag 2005. Det är allt ni behöver veta. Till bion åt vi 70%-ig choklad.
Tack så mycket för kvällen, världens bästa!


Lördag
Åkte in till stan för att plugga några timmar och drog sedan till föräldrarna. De har hjälpt mig att ordna så jag kan ha lite födelsedagsfirande, vilket jag inte kände att jag hade tid med annars. Vi bjöd på kyckling-, ost- och skinka- och vegetariska sallader. Sedan hade mamma bakat massor under veckan och min favorittårta ställdes fram. Så mycket goda saker! Tack alla ni som kom!

Presenter:
En turkos, lång, tröja.
Ett turkost halsband.
En svart, lång, kofta.
Ett svart/vitt, långt, halsband med blommor på.
Sex stycken champagneglas av den sort jag samlar på.
En tratt.
Fyra stycken tallriksunderlägg.
Presentkort på H&M.
Pengar till en ny handväska.
En Trisslott (ingen vinst).
Ett lottosystem med sex lotter (kostar 100 kr) med en vinst på 10 kr.
Två svarta blockljus med underlägg.
En bok: Tårtgeneralen.
Söta rosa blommor.
Under veckan fick jag även ett grattis-kort ifrån Tyskland.
Hoppas inte jag glömt något nu, tror det var allt. Tack för presenterna!

Var sak har sin plats, så alla saker är placerade där de ska vara.
Därför blir det bara kort på två av presenterna:

Nu är det äntligen officiellt. Både efter års funderande och månaders planerande! Hemligheten var pappas present, som kanske någon misstänkte? Vill ju inte råka förstöra överraskningen genom att skriva om det här i förskott. Det finns nämligen en "hobby" som pappa har som räddat oss varje jul och födelsedag när presentidéerna är som bortblåsta. Andra världskriget. Tack och lov för alla böcker kring det temat (förra året gav jag en bok om Eva Braun tex). Även Stalin och Mao Zedong är intressant ifall det känns uttjatat. Pappa älskar att lära sig om det temat. Han slukar böckerna så snabbt han kan, och ser fimerna så fort han får möjlighet. När han fyllde 60 år bjöd jag och bröderna P och M honom på middag och bio då Undergången visades. Det var succé.

Men i slutet på sommaren 2009 bestämde vi oss för att göra slag i saken och uppfylla våra funderingar sedan länge. Presenten till pappa blev en resa till Krakow, Polen, och en dagstur till Auschwitz. Presenten är från farmor, mamma, mina bröder P och M, A och mig. Och samtliga nämnda frånsett farmor följer med pappa på resan. Behöver jag ens nämna att det blev succé? Jag filmade som tur var när vi gav presenten, men pappa är så skeptisk till att vara på internet så jag knappt får publicera bilder på honom. Men när han fattade att han fick en resa till Polen i sommar blev han väldigt glad. När han fattade att målet med resan var att besöka Auschwitz blev han ofantligt superduper glad. Han har ju aldrig varit varesig där eller i Polen. Ja, det blev succé och äntligen kan man säga att jag ska resa till Polen i sommar när någon frågar efter mina semesterplaner i pappas närhet!

Idag sov jag ut. Det var välbehövt. Vid ett tillfälle i natt kom Gunnar och jamade. Jag klappade på sängkanten brevid mig och hon hoppade upp. Så låg jag och klappade henne en stund medan hon spann. Sedan somnade jag om och en stund senare kände jag hur hon hoppade upp i sängen på Js sida istället. Vaknade när hon gick på toa. Och när J vaknade och gick upp. Och när Gunnar hörde att J var uppe och kom upp och ropade "maaaat maaat" fast på kattspråk då. Men annars sov jag helt ostörd.

Idag ska jag åka och veckohandla med J. Tycker det är en mysig sysselsättning på lördagen. Sedan fixa till mig lite så jag ser skaplig ut innan jag åker till mor och far för att fira mor. Ska bli kul att se om hon gillar presenten hon ska få. Musikalen var ju bara en bonus. Såg att biljetterna kostade 615 kronor styck, och vi var där heeelt gratis. Det är sjukt vilken tur man har. Gillar ni musikaler tipsar jag om denna! Jag gick därifrån med ett leende bredare än en sopkvast och en man på trottoaren på väg därifrån började helt plötsligt vissla "I'm sinigin' in the rain, just singin' in the rain...". Musikaler gör folk glada.

Lustigt det där att jag är helsåld på musikaler när jag inte är särskilt såld på varesig teater eller musik för sig. Men det blir jackpott tillsammans antar jag.

Nej nu ska jag se till att göra affären osäker. Vi höres!

Jag minns inte längre detaljerna, därför har jag dragit mig för att skriva historien om Gunnars namn. Hur kommer det sig att en honkatt heter Gunnar?

Självklart är det så att de trodde att det var en hane vid namngivningen. Familjen som hade Gunnar först hade också en annan hona. De kan ha varit syskon..? Iaf så bodde de på... samma gata som några andra kända personer hade bott på. Eller så var gatan uppkallad efter det kända paret. Ja ni märker att detaljerna inte är de bästa.
Dessa var iaf Gunnar och Alva Myrdal. Känner ni till dem? Googla på dem annars. Honan fick namnet Alva och hanen namnet Gunnar. När Gunnar sedan visade sig vara en hona var hon ju redan van vid namnet och det fanns väl registrerat över allt. Namnet fick bestå.

Senare övertogs båda katterna av en arbetskamrat, som i sin tur är min svärmors bästa kompis. Alva har tyvärr sprungit bort eller liknande och det är bara Gunnar kvar.