Fick detta mail på min privata "duktiga flickan"-mail (dvs den jag söker jobb från, har kontakt med skola osv, istället för den egocentriska jag skaffade som 13-14 åring och som jag har till msn och andra internetsidor), har märkt att det ofta skickas fel till min adress, finns väl flera liknande...:

Hejsan!
Nu har skorna kommit! Hämtas i receptionen mån-tors 17.30-20.00, eller i samband med gruppträningspass!

Mvh
TC

Är sugen på att svara:

Fel mail! Jag har icke beställt några skor på träningscentret! Tack ändå för erbjudandet av de skor som icke är mina! Var det redan betalda också? Snygga? Kanske borde ta dem ändå. Kan du skriva en avhämtningsadress så ska jag försöka komma förbi?!

Mvh
Mailinnehavaren.

Fast det blir nog bara de första två meningarna... Mottagaren kanske inte har humor...

(Ursäkta den dåliga ordvitsen i rubriken)
Hade ett missat samtal förra veckan från ett nummer som ej fanns att finna på Hitta och Eniro. Idag ringde numret igen, jag var nästan hemma på gatan utanför och det var ganska många bilar som svishade förbi. Så här löd samtalet:
J-jag, D-dem

J-Hallå?
D-Ja, hej är det Sara jag talar med?
*röst av en ung kille*
J-Jo.
D-Ja, jaha vad bra! Jag ringer från Viasat.
J-åh suck
D-Jo... ehm är du nöjd med ditt tvutbud idag?
J-*suck*Ja, det är tillräckligt.
D-Ursäkta, sa du att tv är äckligt?
J-HAHA NEJ vi har tillräckligt.
D-Jasså, är det du som är distribitören?
J-Ehm, jo, alltså, eh?
D-Du sa tillräckligt? Vad är tillräckligt menar du?
J-Jag har de kanaler jag behöver.
D-VIlka har du nu då?
J-Jag har standardkanalerna bara.
D-Vad sa du?
J-Jag har standardkanalerna, de som alla har.
D-HAHA är det sant?!
J-ja.
D-Men vad gör du istället då?
J-Ja, jag har bättre saker för mig än att se på tv...
D-Haha, ja that's good enough for me! Hoppas du har en bra kväll Sara! Hejdå.
J-Hejhej...

Jag bara kände hur han vände sig till sina kollegor och ropade "haha vet ni, jag stötte på en här som bara har skogstv! hahaha". Jaja, jag har iaf ett liv istället, framför datorn...

Jag och J bestämde oss för att köpa hem pizza till middag. Från Islandstorget. De har de godaste pizzorna vi har ätit. På den gamla goda tiden var pizzorna billiga och gigantiska. En normal vuxen karl orkade knappt hela, de flesta bara halva. Detta uppmärksammades av pizzabagarna som nu har minskat pizzorna till en mer ätbar storlek. Priset har däremot inte sänkts...
Det finns egentligen bara en nackdel med den pizzerian, och det är att de inte tar kort. Bara kontanter och rikskuponger. Detta innebär att vi ofta måste gå till Preem tvärs över vägen, eller någon liten (dyr) affär i närheten, och köpa en läsk där och samtidigt ta ut pengar. Så blev det också denna gång. Vi gick till Preem, gick rätt fram till läsken och gick till kassan med ett stycke Coca Cola i famnen.
Då säger den anställde mannen i kassan:
"Blir det pizza ikväll?"
"Jasså, du har varit med förr?" Säger J.
"Jodå, förstår bara inte varför de inte skaffar kortläsare. Men jag ska ju inte klaga, jag får ju sälja iaf. Det är bara jobbigt på söndagar. Alla verkar äta pizza på söndagar..."

Mitt internet har varit vajsing hela eftermiddagen/kvällen. Tror genomsnittet antal gånger man måste klicka för att lyckas öppna en sida helt är 3 ggr. "Sidan kan inte visas", "Session timed out". SUCK. Nåväl, till saken;

Idag fyller min tredje yngste kusin år. Och jag är helt paff för jag har kommit på att hon fyller 12 år. TOLV år! Vart tog tiden vägen? Det är ju galet. Jag hänger inte alls med. Snart är hon tonåring. Den där lilla söta tjejen med bruna håret, är 12 år idag. Jag fattar verkligen ingenting.

Men även om jag inte alls förstår hur detta har gått till (snart ser jag nog mig själv i spegeln och ser grått hår och rynkor) ska jag givetvis gratulera henne.

Så grattis än en gång Frida på din födelsedag!
Hipp hipp hurra, hurra, hurra, hurraaa!

(Nix inget foto. Med tanke på att tösen inte har några kort på facebook vågar jag inte lägga ut bilder på henne).

Då var det dags för kvällens andra asgarv med tårar rinnande nerför kinderna. J ska strax till träning, först passar han på att gå in på Aftonbladets hemsida för att kolla om något nytt hänt i världen. Brevid står jag, som stöd ifall något hemskt har inträffat sedan vi kollade nyheterna senast. Som den goda fästmö jag är.

J tittar bort samtidigt som Aftonbladets "framsida" dyker upp på skärmen. Jag läser snabbt rubriken och drar hastigt in luft i lungorna med ett "huuh"-ljud som följd. Samtidigt pekar jag med hela armen på skärmen och utbrister: "Gud vad hemskt!"
J tittar dit, och ser inte lika förskräckt ut som jag känner mig. Jag pekar fortfarande på skärmen och tycker att det är fasansfullt. Verkligen. Fruktansvärt.



När jag läser rubriken igen inser jag att det står "granar" och inte "grannar"...

---

Jag läste fel på en löpsedel en gång och det kommer jag ofta att tänka på i sådana här sammanhang. Löpsedeln löd "Planet störtade mitt i byn"
Hemskt va?
Jag tyckte dock att det borde stå överallt, en tidning räcker inte. Det borde stå på alla tidningars löpsedlar och framsidor, visas på tv i alla kanaler och bli uttjatat i radio. Jag menar, hur ofta störtar en himlakropp, i form av en planet, mitt i en by?

Efter mycket om och men lägger jag mig på soffan, slänger på en handduk som filt och gosar ner mig. Så märker jag att vår golvlampa lyser jättestarkt rakt i ögonen på mig, och jag som låg så skönt! Hur löser man det problemet? Jag ger upp ett bebisvrål som heter duga och frågar om inte J kan tänka sig släcka lampan åt mig. Som den gode fästman han är gör han det. Han som för övrigt håller på att laga middag till oss båda, helt utan gnäll på något sätt. Verkligen helt underbar. Så kommer jag plötsligt att tänka på något jag såg på t-banan på hemvägen och ropar till J från där jag ligger i soffan:

-ÅH Älskling! Vet du?! Jag såg en JÄTTESÖT kille på tunnelbanan!
-ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHHHH, hör jag ett vrål från köket som svar.
När jag inser vad jag sagt börjar jag asgarva. Faktiskt så mycket att tårarna börjar rinna nerför mina kinder. När jag samlat mig nog för att kunna sätta ihop en hel mening utan att staka mig säger jag till J:
-Han var typ TRE år!


Ser ni tåren på min vänstra kind, höger i bild?

Jag tränade styrka, det gick bra och jag ökade lite igen på några maskiner. Måste ha lite utmaning ju!
När jag och mor gick därifrån mötte vi Sa som skulle träffa Su och fika. Ville jag haka på? Ja, varför inte- en snabbis! Plugget kallar.

Vi tre hamnar på ett café och börjar prata om dittan och dattan. Sa fick höra ifrån flera killkompisar och ex och föredetta på -g:are under Alla hjärtans dag. Vi kommer in på ett närliggande tema och talar i ordalag som bara vi förstår. Tur det, för det var rätt många andra på cafét just då. Ja, tills Su glömmer bort sig vill säga, börjar vifta med ena handens fingrar och utbrister:

-Men Sandra, man kan faktiskt nå g-punkten med fingrarna också!

-Ja, instämmer Sa.
-Jo, det är ju så det går för det flesta, fyller jag i strax efter yttrande.

Så blir Su plötsligt illröd i ansiktet och börjar asgarva, samtidigt märker både jag och Sa att några vid närliggande bord tittar åt vårt håll. Hoppsan, det var inte så diskret, kommer vi då på och börjar asgarva vi med.
Su ville fly fältet direkt men jag och Sa fick henne att stanna och vi började tala om andra saker för att släta över det nyss sagda. Jag bara undrar vad de andra gästerna sa när vi väl gick därifrån...

Så här trött kände jag mig igår efter lunch, då drömde jag mig bort till ett land där siestan härskar efter lunchen, fy farao vad skönt.

Om att inte dra jämnt Ica,
Norrfjärden

En kvinna ~55 står i kassan och ska betala tuggummi.
Kassörskan ~20: Det bli 20 kronor.
Kvinnan tar fram pengarna och ger till kassörskan.
Kvinnan: Och så vill jag gärna ha min växel.
Kassörskan: Men, det blir ingen växel.
Kvinnan (surt): Men ge mig min växel då.
Kassörskan: Du betalade jämna pengar, varan kostade 20 och du betalde 20.
Kvinnan tittar bak och ser att kön blir allt längre.
Kvinnan: Men ge mig växeln nu då, du drar ut på tiden. Jag har bråttom förstår du.
Kassörskan (argt): Men det blir ju ingen växel.
Kvinnan (tittar länge på kassörskan och börjar sedan le): Oj då, jag menar kvittot.
Kassörskan (muttrande): Du har det i din högra hand.
Kvinnan (tittar först i sin västra hand och sen i sin högra): Och jag tackar dig hjärtligt.

Det sista citatet i min almenacka är för nästa vecka och det (kom ihåg: måste köpa ny) tycker jag är roligt:

Om jag någon gång se en leende joggare ska jag överväga saken.
- Joan Rivers

Jag gillar iofs att jogga men inte sjutton ler jag för det!

Tänkte kolla symmetrin i mitt ansikte. Alltså ta en bild på mig, dela bilden i två på mitten. Ta vänster del och sätta ihop den med en spegelvänd vänsterdel och ta en höger och sätta ihop med en spegelvänd högersida. Dock hittade jag ingen bild där jag är precis rätt fram, utan jag är alltid något vriden.
Det närmaste och nyaste jag hittade var denna:


Behöver jag säga något mer? Jag och J fick ett gott skratt iaf. Så det bjuder jag på. Tror jag måste hitta en bild där jag är verkligen helt rakt fram för att verkligen se hur symmetrin än. Annars är mina ansiktshalvor mer olika än jag trodde...
Dessutom är det roligt att jag bara ler med ena mungipan (det gör jag ofta) och därför blir det på ena bilden en sur min och på den andra ett leende *skratt*
Och jag är tacksam för att jag tydligen inte är helt symmetrisk. Jag är så mycket finare som osymmetrisk!