Tidigare idag såg jag Klass 9A, sedan började jag kolla andra klipp (mest från skolavärlden) från svt. Intressant. Skolan är ju en fråga som jag tycker är viktig politskt. Den ligger mig nära i tiden och jag har bara under min skolgång upptäckt brister, en del riktigt grova. Jag har också sett hur en bra lärare agerar och hur lärare absolut inte ska vara. Jag har alltid varit en ambitiös elev och därför försökt oavsett hur bra läraren är, men många elever ger bara en chans och sedan skiter dem i det. Fångar inte läraren in eleverna och deras uppmärksamhet och lyckas behålla den kommer många elever utanför nätet. De orkar inte, det är tråkigt, läraren är dålig, finns bättre saker att göra, trött, måste plugga för ett annat ämne.... Det finns många ganska dåliga skäl till varför elever ska strunta i skolan. Det är dåliga ursäkter, men så länge elever tycker att de är ett bättre alternativ än att gå i skolan är de tillräckligt bra och skolan för dålig och ointressant.

Jag började gymnasiet i en väl ansedd skola. Höga intagningspoäng och motiverade lärare. Det funkade inte för mig. Själv hade jag både höga poäng och var motiverad men det gick ändå inte. Jag var inte ensam om det heller. Istället började jag på ett gymnasium med så mycket lägre nivå intagningsmässigt. Motivationen och intresset hos eleverna så låga att det är en skrämmande skillnad. Grannskolor, bara 8 minuter med tunnelbanan dem emellan. Men det var så mycket mer än den lilla biten som skiljde dem åt.

Ofta när jag berättar vilket gymnasium jag gick i frågar folk "var det inte där någon blev skjuten?". Jo, det är sant. Jag visste det inte när jag började där men visst stämmer det. Det var många många år sedan. Precis i början på 2000-talet och det hade ingenting med skolan att göra. Det kunde lika gärna varit Östra Real. Personen de var ute efter bara befann sig på min skola, det behöver inte betyda något. Skandaler som denna fanns det fler av. Men det ger inte alltid en rättvis bild av skolan.
Skolledningen ville bryta trenden och har börjat få upp skolan lite på olika listor och omdömen. Men skolstyrelsen fanns inte där för mig när jag som mest behövde dem.

En del lärare var bra, andra var okej och ytterliggare var horribla. Det var väl framför allt 2 lärare jag hade som det inte gick bra med. Jag skulle beskriva mig själv som en elev på följande sätt: ambitiös, vill lära sig, höga mål, alltid där och i tid (bortsett från i 2an då jag brukade komma 5 min försent typ hälften av morgonlektionerna...), vågar inte alltid räcka upp handen för att fråga, prestationsångest, lätt att lära men är sällan nöjd med resultatet (får man inte mvg/alla rätt finns det ju något att förbättra...). Detta var alltså innan universitetsstudierna.
Jag tycker inte själv att jag är någon jobbig elev, självgående i princip.
Så när jag faktiskt tröttnade så pass mycket på en lärare och dess lektioner att jag i slutet på 1an bestämde mig tillsammans med en kompis för att skolka för första gången har den läraren verkligen inte vägt upp till mina förväntningar. Jag fick MVG i det ämnet det året, jag gjorde prov och läxor bra och var allra allra oftast där. Men jag tyckte inte att läraren var bra. Det blev trist, och en håltimme satte stopp för mig. Jag ville hem och jag gick hem. För första gången.

Den andra läraren är värre. Så   otroligt    mycket sämre. Jag längtade ända från 8an till 3an att få ha detta ämnet och han tog nästan död på hela min passion. Orsaken till att eleverna ens var kvar i klassrummet var för att var man inte där hade man verkligen noll chans att klara sig. En lektion missad och det var mycket jobb att ta igen. Ändå tror jag inte att någon av oss elever ville sitta där. Läraren skrek, läraren hotade, läraren såg ner på oss elever, kränkte elever, var mycket falsk. Jag har aldrig haft så svårt för en lärare. Jag ville inte vara där. Jag ville skolka varje lektion. Jag gjorde det inte- men gud vet att jag ville. Jag mådde jättedåligt av hans närvaro. Även om jag och han inte hade något större personligt problem gick inte kemin ihop mellan vare sig mig och han eller han och resten av klassen. Det var obehagligt, stressande och psykiskt jobbigt. Det är antagligen orsaken till att jag inte mådde så bra i slutet av gymnasiet. Jag mår ju toppen nu.
Vi klagade för ledningen, vi skrev ett brev till ledningen, gav exempel på det vi klagade på. Det verkade som att han inte skulle få vara kvar efter jul. Men vi kom efter jullovet och visst var det han som satt där bakom katetern ändå.

Ledningen gjorde inte vad som krävdes för att eleverna skulle må bra. Lärare som stjälper eleverna istället för att hjälpa dem. Det är den sämsta sortens skola. Finns bra lärare och ledningar, självklart. Men det räcker med en enda dålig för att helhetsintrycket ska bli sämre. Det räcker inte med en enda bra för att det ska bli bättre.

Dagen högstadie- och gymnasieskolor har svåra problem. Elever som kommer dit med otillräckliga kunskaper som ska fyllas igen samtidigt som de ska komma i fas till nästa steg. Det är svårt, inte omöjligt, men svårt.
Själv läste jag tyska 6-9 med 4 olika lärare. I 6an var vi en alldeles för stor klass och läraren hade absolut inte tid eller kraft att lära oss tillräckligt. Började 7an och fick en ny lärare. Hon var riktigt bra. Hon lyckades få oss, som var i mycket mindre grupper, att ta igen det vi missade och hinna ikapp. Jag lärde mig så mycket. Men hon blev gravid och vi fick en ny lärare i 8an. Under hela året gick vi igenom de tre första kapitlen i boken, mycket grundligt. Sen hann vi inte längre. Till 9an fick vi vår fjärde tysklärare på lika många år som var mycket bra. Vi tog vid i 8ans bok och gjorde klart den, hann klart även med 9ans bok- med nöd och näppe. Vi lyckades ta igen det allra mesta som vi missade i 8an, men inte riktigt allt. Mycket korvstoppning men ändå så pass goda kunskaper att läraren med glädje och stolthet kunde släppa oss vidare till eventuella fortsatta tyskstudier på gymnaiet. Jag vågade inte ta det steget, kände att 2 års ordentliga kunskapinhämtningar och 2 års mycket halvdana inte var tillräckligt för att börja steg 3 (eller är det 4?) på gymnasiet där det krävs 4 års tidigare erfarenhet. Jag vågade inte och så är det bara.

Detta visar iaf att det går att vända, en bra lärare kan få elever att uppta de kunskaper som krävs. Svenska skolan ligger inte längre bra till i jämförelse med andra länders skolor.
Det är inte aga, börja skolan från 6 års ålder, gå i skola på lördagar, ha kortare lov, betyg från årskurs 1, auktoritära lärare osv som krävs. Vi måste inte gå tillbaka till hur det var på 50-talet för att reda upp skolsituationen.
En viktig del för att göra det bättre är däremot:
-Skolledningar som tar sitt ansvar, vågar och tycker det är roligt med skola.
-Bättre lärarutbildningar. Lärarna måste kunna sitt ämne, måste kunna lära ut, måste tycka det är kul, måste ha tränat på den praktiska delen mer under utbildningen och måste våga.

De bästa lärararna jag har haft har en sak gemensamt: de vågar gå utanför ramarna, ta till det lilla extra i undervisningen och lyckas göra det både roligt och intressant. Även matte, som många tycker är tråkigt, kan göras roligare. Man måste inte alltid räkna i en och samma bok.

Grundskola och gymnasiet har jag passerat, men när det är dags för mina barn om 20-30 år att börja högstadiet och gymnasiet vill jag inte att det går i den värld jag gick i. Min skolgång har haft sina bra stunder- de får barnen gärna ta del av- men de dåliga stunderna måste motverkas.
Det är inga omöjliga krav jag ställer, skolan måste bli bättre och kan bli det.
Jag är glad att det inte är jag eller mitt barn som går i högstadiet nu och ska välja gymnasium. Det skiljer fem år mellan mig och 9onde klassarna, jag tycker det verkar skilja så mycket mer än så.

Klass 9A, SVTs satsning för att skapa skoldebatt, är ett intressant inslag. Det visar det jag misstänkt, det går utför med svenska skolan. Men jag hoppas att i slutet på serien ska det visa sig att det inte är försent att ändra på det, det går att ta en vanlig 9onde klass, i en dålig skola, och göra eleverna bättre kunskapsmässigt.
Så länge det finns liv finns det hopp, som man säger.
Eller kanske passar en rad ur Cornelis Vreeswijk - Turistens klagan bättre in:
Så länge det finns ungar så finns det hopp.

Inlägget tillängnas Robert Stoilov.
Adjökens.