Här sitter jag på golvet, eller rättare sagt mattan, med benen upp på sängkanten och ryggen mot en vägg, lyssnandes på musik från Spotify som spelas på nedervåningen. Ett fönster är öppet i badrummet och det fläktar skönt genom den öppna badrumsdörren. På min vänstra sida står en stor ryggsäck som snart är färdigpackad. Det mesta som ska i ligger däri nu. Till höger om benen står min lilla handväska, även den har i princip alla viktigheter i sig nu. Där bredvid ligger också cykelhjälmen, som ska i den stora väskan sist av allt.

Det största problemet är skofrågan. Jag har inte så många bra skor, längre. Jag har ett par hela gympadojjor, som är rätt rejäla och framför allt varma. Bra de där lite kyligare höst- och vårdagarna men kanske inte direkt om temperaturen stiger över 22 grader och jag ska cykla. Då återstår faktiskt bara ett par skor (de andra hela paren är vinterskor eller har höga klackar så de går helt bort). Det andra paret är ett par ballerinaskor. Jätteskönt när det är varmt och jag har redan cyklat några km i dem utan problem. Ballerinaskorna är självklara, de passar dessutom bra till när man ska vara något finare. Men det känns lite konstigt att inte ha med sig gympadojjor... Vädret där nere ska väl vara ungefär som i Sthlm de kommande dagarna, dvs mellan 20 och 30 grader och enda dagen det ska vara risk för nederbörd är på måndags morgon/förmiddag. Jag vet inte hur jag ska göra med gympadojjorna...

Woho! Visst är det underbart när man i flera veckor tänkt att "nu gör jag det" och så blir det ändå inte av av diverse dåliga anledningar och sedan bara bestämmer man sig för att "nu SKA det bli av, därmed basta!"- och så gör man det. Visst är det underbart?! Nå, nyss hemkommen från en joggingtur i skogen är jag! Äntligen tog jag mig i kragen och gav mig ut. Jag klarade av den på den tid jag tänkte att jag skulle klara den på och jag började inte gå en endaste gång. Det var väl bra jobbat när jag inte sprungit sedan förra sommaren (frånsett på fotbollsträningen den där gången men det var ju inga längre sträckor på det här sättet). När jag var klar med rundan och började gå kände jag den där typ blodsmaken i munnen och känslan i lungorna. Men nu efter en kvart ungefär känns det super och jag vill bara ut igen snart och göra om det- på en bättre tid än denna! Underbart att ha kommit ett steg närmare en nyttig vardag...

(I brist på bättre kategori hamnar denna under årets nyårslöfte, jogging och cykling är ju trots allt motionsrelaterat).

Jag går visst starkt ut nu när jag fyllt 22 år. Kanske är jag rädd att en dag vakna och vara en förslappad åldring?


Nå, efter gårdagens 1,1 mils promenad har jag idag tagit ut cykeln på årets premiär. Det blev en cykeltur till och från Palatset, vilket är sammanlagt exakt två mil. Sjukt jobbigt var det och det gick inte jättefort. Men jag skyller på backarna att det går långsamt. Det och att jag är så ovan man kan bli!

Var lite läskigt att cykla i stan faktiskt. Vid ett tillfälle vid Fridhemsplan försvann cykelbanan. Hittade bara en som gick åt andra hållet. Fattade ingenting. Men annars inga problem. Tills jag var på min egen gata. Möter då svågern som jag vinkar till och han vinkar tillbaka. "JAG KAN!" ropade jag till honom och släpper vägbanan med blicken i några sekunder. När jag sedan ser mot vägbanan igen är jag på väg rakt mot en parkerad bil. Stöter till bilen med mitt ben, bara lite grann, innan jag har koll på cykeln igen. Säger bara en sak: typiskt!

Bestämde mig för att inte plugga längre än till kl. 17 idag, då J slutade och vi kunde ta sällskap hem. Istället var jag färdigpluggad kl. 15. Efter att ha fått några grattis-samtal kunde jag packa ihop väskan kl. 15.30. Knackade på Ts rygg och pekade ut honom ur läsesalen. Ville ta kort på oss födelsedagsbarn tillsammans. T fyller nämligen 26 år idag (GRATTIS!).

Efter lite struntprat hann klockan bli 16 och jag tömde min väska på böcker innan jag begav mig ut i solen. Har bestämt mig för att premiärcykelturen blir imorgon. Pga enkelriktade vägar i innerstan ville jag gå ett par stationer hemåt för att se hur cykelvägarna ligger. Gillar att förbereda mig... Så jag knatade på. Fick några fler grattis-samtal så var nästan en timmes mobilsnackande under promenaden. Jag går vidare. Vid Stora mossen bestämmer jag mig för att räkna cyklister.

När jag väl kom hem hade jag gått 1,1 mil med en hastighet av 9.33 minuter per kilometer. Helt okej alltså.
Nu ska jag fortsätta fira min födelsedag. Tack för gratulationerna!

Det finns faktiskt något som hindrar mig från att cykla (förutom allt detta grus!) ännu. Eller iaf om det ska vara efter solens nedgång. Jag äger ingen cykellampa. Så, då får man köpa en då. Det är väl därför jag tar studiemedel, eller? Så jag googlade på cykellampor och fann en hel, oupptäckt värld där ute. Det finns tydligen cykellampor med blinkers, med LED-lampor, diodlampor, ecolampor som får ström genom att hjulen snurrar med flera. Detta säger mig ungefär 2% av det jag tydligen behöver veta. "Jag ba w00t?". Förutom lampvalen så kan man välja mellan att montera fast dem på cykeln eller ha avtagbara som jag kan ta med mig frånm cykeln. Valen är onödigt många tycker jag. Så nu vill jag att ni berättar vad för cykellampa som är bra att ha, för jag har då ingen koll... Tack på förhand.

Blivande 22 åring köper hjälm.
Ja, reaktionerna har varit lite blandade. Det har varit de som tyckt att det varit bra, andra att "ja, man borde ha det men det är ju en töntstämpel på det" och de som tycker det är totalt onödigt. Sedan finns det de som tycker att hjälm är för dyrt.

Till att börja med så känner jag mig själv alltför väl. De gånger jag inte har tillgång till papper, då spiller jag (gärna rejält). De gånger jag har nya, vita kläder på mig, kommer jag spilla choklad på dem. Och så vidare.
De gånger jag har med mig papper att torka med eller inte bär nya, vita kläder så är det aldrig något problem. Jag har en del otur helt enkelt. Så genom att ha hjälm på mig hoppas jag undvika den där cykelkraschen jag säkerligen annars skulle hamna i... Då har jag iaf gjort vad jag kan.

Men det är inte bara det. Hjälmen är ett bra skydd. Inte hundraprocentigt men det ökar chanserna att hjärnan inte tar skada vid en olycka jämfört med om jag inte har hjälm. Hjärnan är extremt viktig, och jag vill då inte vara vare sig död eller hjärndöd, eller skadad på något sätt. Finns det något jag kan göra för att skydda den är det klart jag gör det. Hjälm är bra i förebyggande syfte, precis som man gör andra saker i förebyggande syfte. Det är i min värld helt självklart värt de där hundralapparna. Mitt liv är mer värt än så (worst case-scenario är alltså att jag dör i en cykelolycka utan hjälm).

Att jag har hjälm innebär inte att jag kommer cykla som en rallyförare och ta onödiga risker. Hjälmen gör mig inte odödlig den bara skydda lite extra.

Summa summarum blir: hellre töntig än död. Och min hjälm är faktiskt snygg!

Ska bara inflika att jag köpt en cykelhjälm nu! Enligt J tog det 40 minuter och när jag väl bestämt mig fanns ju inte den hjälmen i den färgen, mörk, utan bara i rosa. Slutade med att jag köpte visningsexemplaret och fick 50 kronors rabatt på priset. Köpte hjälmen på klassiska Sigge Sport som tidigare legat i Vby centrum, först där Intersport idag ligger och sedan på andra sidan vid bussarna (halvtaskigt läge). Sedan fick de flytta när Vby expanderade (och blev "city") och nu ligger den vid Johannelund. Men den ligger bredvid en Coop stormarknad så vi veckohandlade på en gång. Känner att jag vill sponsra dem lite framför Intersport och Stadium.
Så nu kan jag cykla ut och slira när jag vill!