Jag är mer värd än Maja?
Som föredetta hörselskadad blir jag faktiskt förbannad när jag läser detta. Min hörselskada var inte medfödd och mina klasskamrater var inte tvungna att ha mikrofoner men min lärare var det!
Jag satt på första bänkraden alltid och hade läraren max 1½ meter ifrån mig och kunde inte höra vad hon sa fast båda hörapparaterna var uppskuvade på max. Hon var tvungen att ha på sig en liten "fluga", som mikrofonen kallas, för att jag skulle kunna ta till mig undervisningen. Jag var visserligen liten då, men jag har inga minnen av att det skulle vara några ekonomiska problem. Hörapparaterna fick jag låna fast jag fick välja färg på skalet själv (rosa) och jag provade ut dem i Alvik och valde att ha en liten färgglad sten mitt på den genomskinliga "luren". Jag fick låna en ljudförstärkare till tvn, så jag kunde vrida upp ljudet så mycket jag behövde för mig utan att alla andra i rummet behövde öronproppar eller utvecklade tinnitus.
Jag var med i Snäckan, en grupp ungdomar som var omkring min ålder som träffades en gång i månaden på dagtid och umgicks, under ledning av vuxna. Vi åkte taxi dit själva: jag, Alexander och Mårten. De bodde i närheten av mig men var båda ett par år äldre. Taxin behövde jag aldrig betala. Ganska ofta (för ofta) kom.. Guje, hur sjutton namnet nu stavas, och hälsade på mig i skolan för att se hur jag hade det. Vi kom inte bra överens. Gjorde klart att jag inte ville träffa henne igen (vi råkade in i ett stort bråk en gång) och jag hoppade av Snäckan, där jag för övrigt lärde mig teckenspråk första gången. Gillade inte den gruppen.
Förutom detta var jag på läkarbesök varje tisdagskväll under åratal, som barn är det ju gratis.
Jag har mycket att tacka landstinget för men så sitter jag också här idag.
Hörande.
Studerande.
Med goda betyg och gott uppförande.
Jag kommer att betala tillbaka det jag har fått i framtiden genom skatter.
Vem vet var jag varit idag om landstinget inte gett mig hjälpmedlen? Om jag inte fått min utbildning? Om jag inte fått chansen att hänga med från början utan direkt hamna på efterkälken? Kanske hade jag varit en bidragstagare? Varit så hörselskadad att jag fått handikappsersättning?
Jag vet inte. Men jag vet att de har haft en roll i att jag idag är den jag är, och det är jag tacksam för.
Glad att den politik som fördes under mina uppväxt år gynnade mig så oerhört. Glad att jag inte är barn idag.
Jag har blivit en bra vuxen samhällsmedborgare, trots att jag krävde lite extra landstingspengar.
Så, varför får inte Maja samma chans?
Döv föreläsare
Idag hade jag en föreläsning, 17-19. Tänkte att då lär det iaf vara lugnt på tbanan. Tji fick jag. När jag bytte linje i t-centralen fick jag veta att det var signalfel på röda linjen och att det var 18 minuter till nästa tåg. Istället för att vara på plats i föreläsningssalen kvart i 5, kom jag tre minuter över. Lite surt.
Föreläsaren var en ung man som var döv. Så där sattes jag på prov. Hur mycket av teckenspråket minns jag nu då? I början berättade han om sig själv och forskning och sådant och tolkar översatte det han sa. Men tolkarna är alltid lite efter och jag hängde med bra utan dem. När de översatte något blev det mer "jaja, jag vet".
Sedan var det dags att fortsätta mer övergripande om föreläsningsämnet som dagen till ära var diskriminering. Då hade de en annan metod. Nämligen så att R, föreläsare, hade skrivit ner ett manus på svenska som en av tolkarna läste högt för oss och när R ville lägga till något gjorde han det. Annars stod de där rakt upp och ner och läste innantill. Från sådär 17.20-18.30. Hela tiden innantill och utan rast. Snark. Det BLIR tråkigt. Det blir det!
Jag är intresserad av sådana här saker, men denna föreläsning hade jag faktiskt inte förlorat så mycket på att skippa. Det som handlade om döva, det visste jag redan från min teckenspråksutbildning där vi hade historik och realia på schemat. Den juridiska biten hade jag snappat upp under förra terminen under civilrättskursen.
Det var med andra ord inte så mycket nytt för mig. Men däremot så fick jag bekräftelse på att jag fortfarande har teckenspråket i mig och jag fortfarande förstår. Denna R var tydlig i sitt tecknande även om själva tecknen var lite slarvigt gjorda. Hängde med bra med tanke på att jag inte tecknat på över ett år.
Det var det mest givande under föreläsningen, jag fick bekräftat att jag fortfarande kan!
Om jag gav mig till känna? Jag tänkte göra det men det var så många andra som stannade kvar och ställde frågor att jag inte orkade. Isf ville jag att det skulle bli spontant!
Lämnade iaf min mailadress för hans lärare i Örebro ville ställa frågor till oss och höra vad vi tyckte om upplägget. Och jag har ju en del åsikter och har varit med förr på föreläsningar med döva så jag vet exakt vad jag tycker funkar bäst...
Imorgon har jag:
Gruppövning 10-11.45 med en kvarts rast mitt i.
Föreläsning 12-13.45 med en kvarts rast mitt i.
Seminarie 14-15.15 med en kvarts rast mitt i.
Har precis gjort mig en ost- och gurkbaugette att klämma i mig där på någon 15-minuters rast.
Imorgon är det fredag. Andra skolveckan till ända.
Jösses.
Teckenspråkets dag idag
Detta firar vi med lite gamla klipp där jag tecknar på teckenspråk. Jag är definitivt inte professionell.
Berättar en tjuvlyssning för en som övar på att ge respons, en av de få gångerna vi inte måste titta rätt in i kameran:
Tjuvlyssningen:
Subway, matställe, Sundsvall.
En flicka ungefär 5 år och hennes pappa äter.
Flickan - Pappa, är jag tjock?
Pappan - Nej, du är inte tjock. Pappa är tjock. Mamma är tjock.
Flickan, jätteglad - Är mamma tjock? JÄTTETJOCK!
Pappan - Nej, mamma är INTE tjock.
Flickan - MAMMA ÄR JÄTTETJOCK!
Pappan - Tyst. Här, drick fanta.
Berättar om bävrar, lite mer seriös än den ovan då:
Hörselskadades dag närmar sig
Järfälla-Upplands Bro:
18 oktober, kl 11-14: Kopparvägen 17 i Kallhäll, Järfälla
Inför hörselskadades dag planeras gratis hörselprov till personer som inte testat sin hörsel tidigare och en utställning av hörseltekniska hjälpmedel. Deltagarna bjuds på soppa.
För mer information kontakta Sören Arvetun eller ring 08- 581 725 32.
Så hör du dåligt, missuppfattar du ofta eller har någon sagt att du borde kolla din hörsel?
Passa på att åka och testa hörseln.
Det behöver inte vara så jobbigt, det finns hjälp och du behöver inte skämmas.
Vad som händer på andra orter i Sverige kan du se här.
Öronbekymmer
Då jag haft problem med öronen stor del av livet har jag haft lite begränsningar på vad jag får göra: inte bada (ens badkar) utan fetvadd och badmössa, inte dyka för djupt pga trycket, inte flyga utan att spruta nässprej i näsan och tugga tuggummi då jag inte kan tryckutjämna.
Numera, och sedan några år, får jag bada hur jag vill (kommer ihåg känslan då jag för första gången kunde känna mitt blöta hår på ryggen när jag simmade- en sådan känsla!) men jag vågar inte riskera något när jag flyger.
Min professor säger att jag kan göra allt som alla andra kan, men för säkerhetsskull tar jag nässprej och tuggummi och undviker att dyka djupt med tuber.
Så blev lite nervös att jag skulle få utmana ödet och resa utan nässprej denna gång, men icke! Sprejen jag köpte till Bulgarienresan stod i badrumsskåpet och håller till 2010- så det är fritt fram! Härligt!
Teckenspråkets dag, idag
Var i skolan idag, hade bara 2 timmars undervisning. Sedan spelade jag in en läxa. Sedan åkte jag hem till mor och far.
Därefter tog mor och jag sällskap. Jag skulle hem, hon skulle till morfar och ta itu med mormors kläder...
Har varit hemma sedan dess. Angående tsp:s dag så har de firande på Dövas hus ikväll. Jag vill gå. Men jag orkar inte. Har några klasskamrater som är där nu, men har ingen lust att komma in senare, själv. Hade någon annan åkt in så de kom dit samtidigt skulle jag också göra det. Men jag känner inte att jag har den lusten ensam...
Det här räcker. Vet inte vad jag ska skriva, är nog första gången jag får skrivtorka på bloggen...
De kommande dagarna är det plugg som gäller, ska försöka. Idag har det inte blitt nå alls. Finns viktigare saker, eller hur?
CI: cochlea implantat, döva, hörselskadade
Jag åkte och handlade idag, mötte mor och hon insisterade på att betala. Det blev väldigt mycket så kändes inte helt bra men hon vann, hon fick betala.
Annars inte hänt så himla mycket, såg avsnitt 4 i Gilmore innan handlingen.
Usch, tur att skolan börjar på måndag så jag kanske har något vettigt att komma med här i bloggen.
Apropå skolan, och för mig då döva, såg jag barnsjukhuset. Där var det en flicka på 1½ år som de upptäckt var döv och hon fick CI (Cochlea Implantat ) som hjälpte henne att höra igen. Det där är något som rör upp många känslor i dövvärlden och när jag såg det här inslaget förstår jag lite mer varför, för ingen gång under inslaget nämndes teckenspråk som komplement, utan bara att hon skulle få höra (som en hörselskadad) och bli mer social och träna på att uppfatta tal osv. Inget om tsp (teckenspråk). Så när CI tas ur vid bad, läggdags, när det är för bullrigt tex i bilen, tunnelbanan, på torg, café osv då kommer hon inte att höra alls för de klarar inte att uppfatta tal när det är så mycket ljud. Så i sådana situationer har hon inget språk. Hon kan inte kommunicera med sina föräldrar, eventuella syskon och kompisar. Det är väl inte riktigt schysst? Dessutom drar CI otroligt mycket batterier, man behöver byta en gång om dagen i CI på båda öronen, så om och när batterierna tar slut vid ett opassande tillfälle, tex när man är på landet och det drog fler batterier än planerat, så kan de inte kommunicera. Jag tycker inte att det är rättvist. Om jag fick ett dövt barn om 9 månader skulle jag antagligen sätta in CI och sedan sätta ungen på en förskola för döva. Johan, barnets mor- och farföräldrar skulle få lära sig lättare tsp för att kunna kommunicera även på stranden och tunnelbanan. Jag vet hur det är att vara hörselskadad, så inte vill jag utsätta mitt barn för den kampen för resten av dess liv. Inte när den har möjlighet till en värld som förstår den. Det ska inte få bli något mellanting endast för mitt barn, utan så mycket som möjligt av två världar, det tror jag blir bäst. Barnet får inte bli en dålig kopia av ett hörande ideal, inget CI i denna värld nu kan ge ett dövt barn en normal hörsel, inget. Därför behövs teckenspråket.
Jag kallar mig hörande, men faktiskt är jag inte riktigt där utan ganska precis under det normala. Förrförra gången min hörsel testades hörde jag 98% av en normalhörande. Senast fick jag ingen procentsats men jag fick värdet 18 på vänster öra, 0 är idealet och vid 20 sätter man in en utredning för vad man ska göra åt det. Minns inte vad jag fick på höger men tror det var mellan 5-10. Så jag missar en del information, vilket oftast märks när det dras ett skämt. Ofta missar jag poängen (genom att inte höra den) och hur kul är det att be om upprepning när alla andra tycker det är jättekul, känns lite som en glädjedödare. Men ändå, jag är nöjd med mitt liv och att jag hör så här bra det trodde nog ingen från början! Min doktor är jättestolt över resultatet, och jag med. Jag har ett bra liv, även om jag troligen aldrig kommer kunna höra 100% normalt. Inte utan hörselhjälpmedel iaf, och det behöver jag inte. De är mer besvär och jobb än hjälp så.. :-)
