Caesar är 25% Maine Coon, vilka är kända för att vara lika hundar i sitt beteende. När han gör sådana här saker så märks det verkligen. Huvudpersonen ligger just nu på min nacke, trots att jag sitter och skriver vid matbordet. Ber på förhand om ursäkt för vår trunk med tvättade kläder mitt på golvet.

Shit... J och jag är helt sålda. Ceasar har tagit våra hjärtan med storm. Ikväll har vi suttit på golvet mitt emot varandra och bollat den rosa bollen mellan oss. Ceasar står emellan och fångar bollen. Han är helt grym på detta. Oavsett hur hårt eller högt vi studsar bollen fångar han den oftast, eller åtminstone tar ner den på marken för att sedan fånga den. Väl nere på marken har han dock inte lika god koll på var bollen är. Flera gånger har han bokstavligt talat stått på bollen och tittar sig omkring för att försöka se vart den tog vägen. När bollen kommer för långt bort för oss att nå den hämtar han den. På riktigt alltså. En gång åkte bollen in genom ett litet hål mellan en möbel, elementrör och väggen. Då klämde han ihop sitt redan lilla jag och kröp in där. Sedan kröp han ut. Var är bollen undrade vi? Det undrade han med. Han var på väg in i hålet på nytt när vi såg att bollen låg under hans baktassar. Ceasar, sa vi för att uppmärksamma honom på att han inte behövde krypa in igen. Då såg han bollen också och puttade den åt vårt håll. Det låter för bra för att vara sant säkert, men det är lika imponerande som det låter. Vi har värsta superkissen.

Snön vräker ner utanför fönstret, men det är ju inget nytt. Det har ju snöat en del de senaste dagarna. Idag börjar jag klockan 13 och går till klockan 18.

Förlåt, men Ceasar är ju så otroligt söt. Han är så liten och har inte riktigt koll på hur han fungerar tror jag så han kan inte riktigt hoppa upp på saker själv. Igår lyckades han hoppa upp i fotöljen en gång av fyra... Men nu tog han sig upp på en stol vid matbordet för första gången och sitter nu i fönstret och tittar på snön som yr där ute. Vi har bestämt att han får sitta på matbordet eftersom det är enda platsen som är vid ett fönster där han kan sitta och titta ut. Vi äter inte så ofta vid matbordet heller... Han verkar iaf fattat grejen nu. Bord-stol-golv-stol-bord-fönster hoppade han nu. Kul att han hittat fönstret!

Skulle försöka skriva ett inlägg utan Ceasar, men se den gubben gick inte!

Idag har jag och Ceasar fått besök av Sa. Modigt av henne att åka hit med tanke på att hon är beräknad att föda imorgon! Men jag har tippat på att lilla-Sa kommer ut på lördag och det står jag fast vid. Vi åt äppelkaka med vaniljglass och Sa fick träffa den lilla lilla Ceasar. Vilka framsteg han har gjort idag alltså! Han tom gick upp på övervåningen själv nu ikväll, två gånger! Ner tordes han dock inte så efter ett bra tag fick jag bära ner honom. Nu har vi kallat lite på J att han ska hem. Vi saknar J!

Jag är en dålig förebild. Skäms på mig. Ja, jag stannade hemma idag istället för att gå på föreläsning. Men det är ju frivilligt om man vill gå på föreläsningarna och jag har nyss läst det kapitlet i boken... Och så är det bra för Ceasar att inte vara själv första dygnet. Tror jag iaf. Han har verkligen tuffat på sig under förmiddagen. Jag har fått nospussar och han har klivit över mitt knä och lagt sig vid mitt ansikte i 10 sekunder. Han har gått ner för hela nedertrappan och upp igen. Han tar för sig mer med sin rosa favoritboll, hoppar och skuttar och kliver på kuddarna på golvet. Han har gått in i en papperspåse (med bortklippta handtag). Han försökte gå in i städskåpet men det klirrade så det var lite otäckt, men det är bara bra om han inte går in där (går inte att stänga dörren helt). Äter och dricker gör han och jag har plockat ur hans sandlåda två gånger idag. Igår tyckte han det var läskigt om bollen kom nära oss men nu har han bara ögon för bollen när han leker och struntar i om de ligger vid mina fötter. Nu gick han in i papperspåsen igen och kikar ut.

Vi ska få lite fikasällskap om en stund. En helt ny människa. Ska vi se hur han reagerar på detta.

Nu har lillkillen fått ett namn: Ceasar. Han har varit jättefeg hela dagen. Helst suttit under saker, som matbordet. Men han börjar alltid spinna och verka glad när vi klappar honom. Så vågade han sig på att äta lite och sedan kände jag att stackaren måste verkligen på toa (hård mage). Visade igen var toan var och efter en kort stund gick han dit själv och gjorde både ettan och tvåan. Sedan lossnade det lite mer. Han ville fortfarande inte komma fram och socialisera sig själv men vi lät honom vara så han skulle vänja sig vid oss och miljön. Sedan tog jag fram en rosa mjuk boll och böjade bolla med mig själv mot väggen. Han såg ut som han aldrig sett en boll. Mycket nyfiken var han och närmade sig sakta och osäkert bollen. Till slut gav han sig på den och puffade lite. Puffade lite till. Sedan fattade han grejen och lekte oavbrutet med den i minst en kvart. Första gången bollen hamnade vid köket vågade han inte hämta den men andra gången den var på väg dit tog han den i munnen och bar iväg den för att leka vidare på ett bättre ställe.

Dessutom älskar han transportlådan och mysa i den. Vi har tagit bort taket så det blir som en korg. Trappan vågar han sig inte riktigt på. Han har gått som mest fyra trappsteg sedan vänder han tillbaka. Just nu håller J på att busa med honom.