Var hos mormor idag och hälsade på. Mor var där också och innan vi gick upp skulle vi gå och köpa tidningar och bröd till mormor. Så vi köpte tidningarna i en kiosk och gick in på ett bageri. Stopp, för där var brödet slut. Så då fick vi gå till ICA, men vi hade ju redan köpt tidningar så en fick stanna utanför. Jag stannade och satte mig på en bänk vid kassorna. Efter en stund kommer det två tanter som ska plocka om sina kassar. Den ena tanten frågar den andra:
- Vill du sitta?
- Va? Nej nej nej.
Den första tanten sätter sig brevid mig, bänken är nu full. De börjar med en del möda att plocka om varorna. Väldigt snart efter att tant Ett satt sig vänder hon sig till mig och säger anklagande:
- Kan inte du flytta dig så tanten får sitta, du som är ung och frisk.

Snäll som jag är flyttade jag mig utan vare sig blick eller kommentar, men inom mig blev jag fruktansvärt irriterad.
För det första sa tanten att hon inte ville sitta, annars hade det varit en annan sak. Och för det andra, vad vet tanten om mitt sjukdomstillstånd? Kanske finns det en anledning till att en ung människa sitter ner och väntar utanför affären, kanske är det något som inte stämmer fysiskt som gör att hon inte orkar gå i en affär. Hon vet ju verkligen inte att jag är frisk. Det stör mig. Hade hon frågat "Skulle inte du kunna flytta dig så att hon kan få sitta?" lite vänligt hade det varit en helt annan sak. Men när hon utger sig för att vara expert på mitt tillstånd både fysiskt och psykiskt blir jag irriterad. Måste hon vara så anklagande också?

Aja...
I efterhand kom jag på att det hade varit riktigt kul om jag hade börjat tecknat tillbaka till henne och låtsas varit döv. Tihi! Men det var ju i efterhand så...

Är jag gnällig, eller var det lite fräckt av tanten?