Busstrejken drabbar inte mig. I vanliga fall.
I vanliga fall hade jag nämligen som vanligt gått hemifrån  om 5 minuter, tagit tunnelbanan, tvärbanan och därefter skippat bussen och gått till jobbet i 15 minuter och efter jobbet tillbaka och åka spårtrafik hem.
Det blir alltså ingen skillnad för mig.
I vanliga fall.
Nu är det inte i vanliga fall. Jag hade väldigt ont igår i ryggen på jobbet och på vägen hem. När jag kom hem vilade jag en del, och det blev bättre. Under natten vaknade jag som vanligt till några gånger men kände bara av ryggen pyttelite.
När jag gick upp var det inte särskilt mycket det kändes där bak. Men nu när jag klätt på mig, ätit frukost och gått och suttit lite börjar det kännas igen. Ajdå.
I vanliga fall hade jag åkt till jobbet. I värsta fall får jag vända hem under dagen, ingen fara- det gick ju igår...
Men nu är det inte i vanliga fall, för det är busstrejk.
Med tanke på hur snabbt jag började känna av ryggen igen efter lite gående och sittande så tror jag inte jag klarar av den 15 minuters promenaden. Och vad gör jag då om smärtan återgår till den styrkan den hade igår? Tog en timme för smärtan igår att gå från 0 till max, det var inte skönt.
Så för att försöka ta hand om mig själv, och för att jag inte litar på att jag kan ta mig till jobbet utan att förvärra vad det nu är, så stannar jag hemma. En hel dags lön, men det struntar jag i. Jag vill inte få så där ont igen. Började ju nästan gråta av smärtan på jobbet, var bara att bita ihop.
Istället för att gå hemifrån nu halv, sitter jag kvar. Strax ska jag lägga mig och hitta en bra ställning. Så hoppas jag att det är smärtfritt imorgon.
Om 30 min ska jag ringa chefen.
Härligt värre.