Nostaligtripp

Igår skulle jag jobba, därför väckte klockan mig "för tidigt med Bollnäs-Martin". Rösten fortsatte ur radion "klockan är 6.31och.." Då hörs ett stön från min vänstra sida. Johan säger "Varför väcker klockan dig 6.31?!".
Dock trodde Johan att klockan var normaltid, typ 8 och vaknade till så pass att han steg upp 20 över 7 utan att behöva.
Själv var jag ovanligt smidig för jag fick gå och vänta här, färdig, i ca 5 minuter innan mamma ringde och jag skulle bege mig mot tunnelbanan.
Jobbandet gick bra som vanligt. Började med hela världen.

När det var hemdags gick jag och mor till Liljeholmen och tog oss varsin glass. Sedan bar det av till Vällingby där vi handlade lite mysning och sedan hemåt. Pappa blev jätteglad att få se mig igen, var ju ett tag sen, så jag togs emot med öppna armar.

Så här glad var min pappa för att jag kom hem!
Vad fint de bor egentligen. Blommor, gröna buskar och träd som blommar. Det gula huset i solen och den underbara verandan och tomten som är helt perfekt på sommardagar. Och även vintern när jag var yngre. Jag gillar det verkligen.

Skulle leta reda på ett par gamla skor som jag använde för några år sedan, men hittade dem inte. Kastade? *snyft*
Gick upp på vinden och letade. Det var många år sedan jag var där! Och där fanns allt. Utom just de skorna.
Jag hittade gamla kassettband, varav en film jag tog med mig hem (Grinchen). Jag måste ju ha alla band som fanns med Djungelboken! Gud vad många varianter. Och vad roligt jag minns att jag tyckte det var. Och massa gamla skor, tavlor, sovsäckar, böcker och tidningar. Och gamla skolarbeten. Där fastnade jag. Satte mig där bland sakerna från årskurs 8. Ångmaskinen, sexualundervisningen (inget snusk! Bara historier om Ragna och Sören går till barnmorskan...), Josef Stalin, Franska revolutionen, matteuppgifter, engelskaberättelser, svensk grammatik, tyska uppgifter... Och loggboken. Som vi nästan varje vecka skulle skriva utvärdering i. Både om skolan och om privatlivet. Och en förälder skulle skriva under, varje vecka. "Du hör extremt dåligt!" Hade min mentor skrivit vid ett tillfälle. Jo, tack. Jag vet det! Men det var bara tillfälligt i några veckor och om inte densamma, vid varje tillfälle hon skulle säga något viktigt, hade sänkt rösten, hade jag också fått den viktiga informationen. För så var det.
Jag satt längst fram och hon någon meter bara framför. Så sa hon i normal samtalston "Och därför.." och sänkte rösten och viskade fortsättningen, så alla skulle lyssna ordentligt. Upp med handen. "Vad sa du? Jag hör ju inte, det har jag ju sagt". Efter att behöva påpeka det gång på gång på gång. Så sket jag i det. Är det så j*vla viktigt så skulle hon väl komma ihåg att jag inte hörde. Så jag lutade mig tillbaka och ritade på bordet, pappret eller tittade ut genom fönstret. Inte lyssnade jag iaf, för det var ingen vits.

Sedan kom Johan och vi åt middag samlade runt bordet. Räkmackor (precis som jag beställt). Mumsfilibaba! Yummie!
Och vi såg på Postkodlotteriet och Talang. Christian åkte ju tyvärr ut. Jag fattar inte att juryn valde dem att gå vidare? Iaf tur att tittarna röstade vidare hon pianospelaren. För hon och Christian tycker jag skulle gått vidare.
Sedan såg vi på lite olika program. Det var mysigt. Var hemma igen vid 10 i 2 och jag kom i säng halv 3. Johan gick och la sig straxt efter men gick upp vid 8. Vilken människa? "Du måste ju kunna hålla dig vaken ikväll" påminde jag. Men det skulle inte vara några problem. Jag gick upp runt 10.  Och idag har jag en röd klänning på mig.

Picknick om dryga timmen, och fest ikväll.
Hoppas det blir skoj!

Knackat på porten har

Skriv i slottsdammet här:

Går under vilket namn?:
Är du viktig?

Kontaktadress: (publiceras ej)

Blogg/hemsida?:

Värt att nedtecknas är:

Trackback
RSS 2.0