Jo igår var Johan trött och vi la oss redan klockan 23. Innan jag hade borstat tänderna färdigt så hade han somnat. Han hade dock sagt att det var ok att jag läste en stund. Boken är så bra så jag låg och läste i två timmar. Är nästan klar men bestämde mig för att inte läsa ut den då. Somnade ganska fort sedan. Båda vaknade vid 8 någonting och Johan frågade om jag skulle följa med upp varpå jag svarade "du har sovit 9½timme, jag har sovit 7½. Nej jag stannar en stund till". Egentligen hade jag ju kunnat gå upp, var inte såå trött. Men lat. Mindre jobbigt att ligga kvar än att gå upp.
Gick upp 2 timmar efter honom dvs 10 någonting.

Sa till Johan "Grannarna bygger om källaren. De ska ha inneboende där."
"Sant?"
"Nä, jag drömde det."

Sedan började vi snacka om barn som gömmer sig. Och föräldrar som vet var de är men går omkring och letar och ropar och frågar varandra "Har du sett ***?" bara för att roa barnet.
Jag gömde mig alltid under köksbordet och var verkligen helt säker på att mina föräldrar inte visste att jag var där. Att de var så dumma att de inte förstod att det var där jag var. Jag gömde mig också bakom kabinen, ja när den var avslagen då såklart. Var väl de ställen som jag varierade mellan. Tänk att mina föräldrar aldrig hittade mig med en gång. Trögisar, hihi.
Ja, sedan några år senare fick jag veta att de hela tiden visste att jag varit där men bara låtsas leta efter mig. Åh så besviken jag blev. Här hade jag bästa gömstället och så visste de om det hela tiden! Jättebesviken...