Den här dagen har varit seeg. Visste ju om Js uppkörning, så klart, så när han stack i väg vid 12 för att värma upp med sin pappa (eller vad de nu gör de där timmarna innan uppkörningen) visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Kunde inte gå och träna för jag var för hungrig för det. Men egentligen inte hungrig nog för att äta. Så då satte jag igång med städandet och diskade massor (vårt kök är typ glänsande nu. Äntligen kan man förbereda maten där igen!). Är inne på dagens fjärde diskmaskin (kom ihåg, vi har en liten maskin). Nu börjar de tunna ut sig lite med saker att diska. Men skulle nog kunna ta någon maskin till när denna är klar. Vi hade typ tomt i skåpen innan. Nu har vi så fullt att vi inte har plats för fler vanliga mattallrikar.

Iaf. När jag gjort klart det kunde jag inte längre åka till gymmet för då var klockan för mycket. Alltså det var typ uppkörningstid för J. Om han skulle klara uppkörningen ville jag vara här och gratta honom när han ringde/kom hem. Om han inte klarat den vill jag vara här och trösta. Kul att inte klara och sedan komma hem till ett tomt hus, ringa sin fästmö som inte svarar (jag skulle ju vara på gymmet). Kul. Nej det kunde jag ju inte göra.
Så kom han hem, hemma i 20 min och sedan stack han till träningen. Då kunde inte jag sticka ju, för då var jag hungrig och behövde äta. Så lagar maten och sätter mig i soffan med den. Men har så jäkla tråkigt så fick bli till att se på Freaky Friday till det. När den var slut satte jag mig här och strax efter ringde jag J. Som precis kommit hem!
Då kunde jag ju inte gå för nu var han ju äntligen hemma. Kan jag inte lämna honom.

Allvarligt talat kan man tro att jag har ägglossning/pms/någonting men det har jag inte. Beter mig bara som det. Så när han kom hem efter träningen utbrister jag bland annat "meen varför kom du hem nu för?!" Han undrar om han skulle kommit tidigare. "Neej senare! Nu kan ju inte jag gå jag har ju saknat dig som en tok!" Och så börjar jag få tårögda ögon.
Så det blev ingen träning för mig idag. Men imorgon, då ska jag!

Tror jag var lite spänd inför hans uppkörning och sedan blev det någon konstig skruvning på det när jag blev lättnad. Ja, jag kan nog inte förklara varför tjejer är som de är. Det kan nog ingen. Men det kanske är lite av vår charm också...