Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge 2
Efter den rasten befann jag mig på Öron, Näsa, Hals-avdelningen. Där känner jag mig mer hemma än på "mag och tarm-röntgen" som jag var på först. Slutade med att rasen blev 1½ timme lång.
Medan jag satt i väntrummet bevittnade jag något rätt roligt. En kvinna läste tidningar och en äldre man satt någon meter bort i samma soffa (mitt emot mig) och hon tittade på honom, höll ut ena tidningen och sa:
-Jag har läst klart den här om du vill ha den?
-Nej, jag ser så dåligt så jag kan inte läsa, svarade mannen.
-Oj, vad synd. Men du vet att du är på öron nu och inte ögon?
Mannen skrattade och sa
-Ja, det vet jag. Jag är här för öronen också.
Sedan snackade de vidare en stund om öron och ögon och tekniska hjälpmedel osv.
För övrigt kostade det här besöket 300 kronor till (500 kronor för en dag alltså, och då ska ni tänka på att jag träffade en kirurg för några veckor sedan som också kostade 300 kronor). Som tur var gick högkostnadskyddet in så nu behöver jag inte betala något förrän 24 november igen. Men ändå. Svindyrt! Hade jag inte räknat med direkt.
Så blir jag inropad till slut då. Logopeden, röntgenkvinnan och ST-läkaren var där. Dessutom var det en man där, läkare av något slag. De hade tittat på röntgenfilmerna och lyssnat på mig.
Nu var det dags att göra undersökning två. "Det här har du gjort förut" sa mannen självsäkert. "Nej, aldrig" svarade jag och han tittade på mig konstigt.
Då sa logopeden "om jag har förstått det rätt i journalen så har Sara aldrig velat opereras och då har de inte gått vidare med undersökning, stämmer inte det?"
-Jo visst, sa jag. Jag har aldrig tyckt att det har varit värt en operation.
-Jaha okej, sa mannen då.
Han visade mig en lång svart slang där det längst ut lyste en liten lampa. Det var en kamera som skulle filma i mörka utrymmen... I stil med denna egenhändigt ritade kamera. Den tunnare sladden i mitten då, med lampan längst ut, den stoppar man alltså in i olika delar av kroppen.
Medan jag satt i väntrummet bevittnade jag något rätt roligt. En kvinna läste tidningar och en äldre man satt någon meter bort i samma soffa (mitt emot mig) och hon tittade på honom, höll ut ena tidningen och sa:
-Jag har läst klart den här om du vill ha den?
-Nej, jag ser så dåligt så jag kan inte läsa, svarade mannen.
-Oj, vad synd. Men du vet att du är på öron nu och inte ögon?
Mannen skrattade och sa
-Ja, det vet jag. Jag är här för öronen också.
Sedan snackade de vidare en stund om öron och ögon och tekniska hjälpmedel osv.
I stil med denna man. Denna man har inget att göra med texten och källa finns angiven HÄR.
För övrigt kostade det här besöket 300 kronor till (500 kronor för en dag alltså, och då ska ni tänka på att jag träffade en kirurg för några veckor sedan som också kostade 300 kronor). Som tur var gick högkostnadskyddet in så nu behöver jag inte betala något förrän 24 november igen. Men ändå. Svindyrt! Hade jag inte räknat med direkt.
Så blir jag inropad till slut då. Logopeden, röntgenkvinnan och ST-läkaren var där. Dessutom var det en man där, läkare av något slag. De hade tittat på röntgenfilmerna och lyssnat på mig.
Nu var det dags att göra undersökning två. "Det här har du gjort förut" sa mannen självsäkert. "Nej, aldrig" svarade jag och han tittade på mig konstigt.
Då sa logopeden "om jag har förstått det rätt i journalen så har Sara aldrig velat opereras och då har de inte gått vidare med undersökning, stämmer inte det?"
-Jo visst, sa jag. Jag har aldrig tyckt att det har varit värt en operation.
-Jaha okej, sa mannen då.
Han visade mig en lång svart slang där det längst ut lyste en liten lampa. Det var en kamera som skulle filma i mörka utrymmen... I stil med denna egenhändigt ritade kamera. Den tunnare sladden i mitten då, med lampan längst ut, den stoppar man alltså in i olika delar av kroppen.
I mitt fall började de med att filma i munnen. Jag skulle göra olika ljud och blåsningar (med stängd mun) samtidigt som de filmade hålet och resten av gomen. Inte alltid särskilt lätt. Alla fyra stod och hängde över skärmen och jag fick nästan andnöd. Slutade med det jag skulle för att andas och frågade med stängd mun:
-Ska jag fortsätta?
-Ja, ja fortsätt, fortsätt.
*puh* jobbigt!
De såg iaf hur det bubblade till i hålet ibland.
Sedan fick jag bedövning i näsan (båda mina näsgångar såg bra ut för övrigt). Upp med den där kameran i näsan och nu skulle jag återigen blåsa ut "ljusen" och säga mamama, tititi, kikiki, fififi osv och Pippi åker polisbil osv. Och de var helt inne i skärmen. Själv kunde jag inte se då jag satt brevid skärmen men de såg riktigt intresserade ut alla fyra.
Så fick jag göra lite andra saker och visst kunde de se att hålet bubblade till och alltså var hålet genomgående. Detta har det tvistas om hela mitt liv och olika läkare har sagt olika saker. Nu är det bevisat. Hålet existerar och det släpper igenom. Dock är det så litet att problemet mestadels inte sitter däri utan längre bak.
När de filmat klart i näsan fick jag också se filmen iaf delar av den. Nu har jag också förstått bättre vad som är problemet.
Så här är det. När vi talar regleras det genom att luft passerar ett hål (hyfsat stort) och hålet sluts till av muskler som stänger till luftpassagen. Därav de olika ljud vi kan forma.
Här har jag gjort en ritning som jag hoppas är pedagogisk:
-Ska jag fortsätta?
-Ja, ja fortsätt, fortsätt.
*puh* jobbigt!
De såg iaf hur det bubblade till i hålet ibland.
Sedan fick jag bedövning i näsan (båda mina näsgångar såg bra ut för övrigt). Upp med den där kameran i näsan och nu skulle jag återigen blåsa ut "ljusen" och säga mamama, tititi, kikiki, fififi osv och Pippi åker polisbil osv. Och de var helt inne i skärmen. Själv kunde jag inte se då jag satt brevid skärmen men de såg riktigt intresserade ut alla fyra.
Så fick jag göra lite andra saker och visst kunde de se att hålet bubblade till och alltså var hålet genomgående. Detta har det tvistas om hela mitt liv och olika läkare har sagt olika saker. Nu är det bevisat. Hålet existerar och det släpper igenom. Dock är det så litet att problemet mestadels inte sitter däri utan längre bak.
När de filmat klart i näsan fick jag också se filmen iaf delar av den. Nu har jag också förstått bättre vad som är problemet.
Så här är det. När vi talar regleras det genom att luft passerar ett hål (hyfsat stort) och hålet sluts till av muskler som stänger till luftpassagen. Därav de olika ljud vi kan forma.
Här har jag gjort en ritning som jag hoppas är pedagogisk:
A är hålet när luftpassagen är öppen. B är hur den normalt sluts till vid tal. Muskler ovanifrån och underifrån som möts på mitten på ungefär så sätt som ritningen. Så har vi C. Det där är jag. Fin va? Nå. Ovanifrån täpper muskeln till. Underifrån saknas det rätt ofta hos gomspalts-barn muskler. Jag kan iaf inte täppa till ordentligt underifrån. På högra sidan går det rätt bra, så halva underifrån täpps till som det ska. Kroppen har anpassat sig och muskler på båda sidor av hålet hjälper till för att täppa igen. Så de möts ovanifrån, från höger, från vänster och halvt nerifrån. Sedan är det det rosa fältet på ritningen. Där täpps det inte igen. Finns ingen muskel underifrån och den på vänstra sidan räcker inte till. Så där är det ett hål. Alltid. Vad jag än säger och hur jag än blåser. Det läcker konstant igenom luft där. Därav hur jag låter "pysande" och litegrann nasalt. Därigenom läcker också flytade föda igenom, vilket jag upplever som större problem än rösten.
Vid operation kommer de antagligen sätta en brygga för det hålet, så den delen av hålet alltid är täppt. Låter ganska enkelt tycker jag.
Vad sa de då? Ja, alla var de rörande överens om att rekommendera operation. Verkade inte vara något snack om den saken. Huruvida hålet (det lilla som det tvistats om) ska täppas till samtidigt som operationen eller väntas med för att se om det behöver göras något åt och isf göra det senare var ett beslut de lämnade till min kirurg.
Så nu väntar jag på kallelse från honom igen! Tre månaders vårdgaranti är det nu. Frågan är om den kommer hållas...
Vid operation kommer de antagligen sätta en brygga för det hålet, så den delen av hålet alltid är täppt. Låter ganska enkelt tycker jag.
Vad sa de då? Ja, alla var de rörande överens om att rekommendera operation. Verkade inte vara något snack om den saken. Huruvida hålet (det lilla som det tvistats om) ska täppas till samtidigt som operationen eller väntas med för att se om det behöver göras något åt och isf göra det senare var ett beslut de lämnade till min kirurg.
Så nu väntar jag på kallelse från honom igen! Tre månaders vårdgaranti är det nu. Frågan är om den kommer hållas...
Knackat på porten har
Skrivet i slottsdammet av: Maddo
oj oj oj, ta det lugnt! Jag skrev ju att det var något som cirkulerade!! ;)
Du din undersökning låter som kinesiska för mig.. =S
Skrivet i slottsdammet av: jayne
OJ....
Skrattade gott åt histeroen med mannen och kvinnan...
När jag läste din utförlige redovisning så... du kommer blir bra i rätten!!! Skulle du tveka så kanske läkare är ngt för dig???
Jag håller tummen på att dte går bra nu!!!!
Ja du... här hemma är det just nu LUGNT.... men vem vet vad som ska hända???
Ha det gott.
Skrivet i slottsdammet av: anita
Hej
du så duktig jobbigt med tester osv
kram Gudmor/Moster
Skrivet i slottsdammet av: [Viktoriae] - En blogg om självkänsla och mer!
Ojoj, vilken undersökning! Och inte visste jag riktigt hur det gick till när vi talar.. men din visning fick mig att lära mig lite! Jag hoppas de håller garantin så att du kan opereras så fort som möjligt :)
Allt väl annars idag? Här skinr solen & himlen är blå, så här är det toppen!
Skrivet i slottsdammet av: Tesstamente
Täppa till hål brukar vara en bra idé i de flesta lägen.. ja, kanske inte vid barnafödande.. eller vid barntillverkning.. och inte heller vid andning.. eh, jag tar tillbaka det där.. det kanske bara gäller gummibåten som jag först tänkte på:-)
Skrivet i slottsdammet av: DILAAN
FIN BLOGG
Trackback
