Jag borde läsa, men man blir så trött av att läsa så jag tog mig en paus. Kollade in en grupp jag är med i på facebook: LKG Sverige. Framför allt till för oss Läpp-, käk- och gomspaltsbarn, men även för deras familjer. Följde en länk till föreningen LKG Stockholm. Såg att de har en träff med kranofacialteamet, det team som kommer ta hand om mig, 17.00 dagen efter min operation på Karolinska, där jag ju ligger då.

Kollade lite på deras information som ju egentligen är knapphändig. Det finns väldigt lite information som berör vuxna. Allt är om spädbarn och ja, been there- done that.

Under rubriken Operationer för talets skull, fann jag ett ord jag hört flera gånger under mina besök det senaste året men aldrig vetat hur man stavat till. Det jag ska göra är en Pharynxlambå. Konstigt att jag inte kunde stava till det? Det är "Om mjuka gommen inte sluter tätt, kan man ta en flik från svalgväggen och fästa bak i gommen". Exakt. Det är det jag ska göra.
Eventuellt ska jag också göra en fistelslutning: "Ibland kan det uppstå fistlar i gommen. Det är små hålbildningar mellan mun och näshåla. Då gör man en fistelslutning."

Sedan googlade jag på begreppet pharynxlambå och fick två enstaka träffar. Den ena handlade om en femårig tjej som ska göra en sådan här operation. Mamman (om jag förstod rätt) skrev "Ner till Malmö igen för att eventuellt göra en pharynxlambå operation som innebär att man skär i halsen loss en bit skinn för att sen fästa en bit i gommen så att talet ska bli bättre. Den operationen tar ca 3½timme."

TRE OCH EN HALV TIMME? Min längsta tror jag varit 3 timmar och en kvart. Då opererade jag båda öronen. Trodde inte att det här skulle vara i klass med detta. Hm, nå lugna sig.


På den andra sidan google fick fram stod det "Min son föddes 1989 och fick vid fem års ålder göra en pharynxlambå. Det är nog på sätt vis den jobbigaste operationen av flera skäl. För det första har de jätteont efter, eftersom de skär ut en flik i svalget så retar det musklerna i nacken vilket gör att barnet får en gräslig nackspärr efter. Halsen är också ganska känslig (det vet man ju om man haft halsfluss) och det gör ordentligt ont efter. Under operationen blöder det ganska mycket vilket kan göra att de kräks en hel del blod efter, vilket i sig kan vara traumatiskt. Men, resultatet är fantastiskt. Vår son började tala rent nästan över en natt. När jag ser på gamla videofilmer så kan jag nästan inte förstå vad han säger innan operationen och bara några veckor senare är det jättetydligt."

1. Jag gör det här främst för matens skull. Talet ser jag som en bonus. Så gräsligt talar jag väl inte, hm. Läkarna gör det främst för talet och maten är en bonus. Men så är det inte de som lever med maten dag ut och dag in heller.
2. Efter min näst senaste operation spydde jag blod efter att ha haft den där slangen ner i lungorna där som skavde och irriterade. Därför var jag väldigt orolig inför den senaste operationen att jag skulle spy blod igen för jag tyckte verkligen att det var läskigt. Det gjorde jag inte senast iaf.
Har naturligtvis haft tanken att det måste blöda efter den förestående operationen men vad sjutton. Inte har jag sett det så här svart på vitt!

Tror det var bra att det inte fanns mer att finna på google om detta. Jag skrämmer bara upp mig själv.
Glöm detta nu och fokusera på studierna. Duktig flicka.