Fredagen började med ett seminarie, övergick i en fralla till lunch och fortsatte med pluggande. Efter ett antal sidor blev jag så trött så jag somnade till lite. Drömde lite söta drömmar. Men när vaknade hade det bara gått 10-15 minuter, fast det kändes som timmar jag suttit där med armarna över böckerna och huvudet mot armarna. Satt mellan St och T dessutom och de log lite snett mot mig när jag vaknade till. Nåja, sedan var jag pigg igen och kunde läsa lika mycket till, innan det blev rast och...
Jag måste börja tajma mina raster tror jag, de har en förmåga att bli sådär 3 gånger så långa som planerat.

När jag väl kom från palatset åkte jag direkt till mina föräldrar. Jag var först att anlända så hann både hjälpa till och umgås med de som en gång satt mig till världen. Sedan kom min efterlängtade moster/gudmor från Dalarna med make och sina två yngstingar, som ju inte är så himla små längre. Det var verkligen så roligt att ses, det blir ju tyvärr alldeles för sällan men desto viktigare att ta tillvara på stunderna vi har. Eftersom de andra var lite sena så hann vi med att prata lite enskilt också.

Därefter droppade andra mostern med dotter in, sedan morbror med frugan och M, och sedan kusinen med maken och lilla W, som utvecklas oerhört. Vilken kille va! Ett år och hur supergod som helst. Allt som allt var vi 17 personer. Fast det var 18 hjärtan som slog i rummet samtidigt (min kusin är gravid).
Maten var jättegod, alltihop var toppen och vi hade det verkligen supertrevligt. Det blev högljutt, som alltid i min släkt. Men min röst börjar klara mer och mer nu så så länge jag inte måste ropa högt eller skrika är det lugnt tror jag. Fast jag lät de andra sköta mycket av snacket iaf, som jag brukar göra.
Fast jag var bara tvungen att visa några att jag kan jonglera med tre clementiner...

Annars så fick jag höra att rösten ändrats lite. Den lät vuxnare, sa några. Finare, fyllde någon annan i och var tvungen att ursäkta sig och säga att den inte varit ful förut. No offence taken. Och jag tycker att jag hört en annan röst i huvudet sedan operationen så jag antar att den har ändrats lite grann, även om jag nu vant mig vid rösten i huvudet (låter bra, eller hur?).
Fast jag är riktigt irriterad på sch-ljudet mitt hål orsakar när jag pratar. Särskilt "s" är problematiskt och jag kvider lite inombords när jag måste säga ett ord innehållande "s", vilket tyvärr är väldigt ofta.
Dessutom sa några att det syntes att jag gått ner i vikt. I ansiktet tom. Jag ser det verkligen inte i ansiktet, det ser ut som vanligt tycker jag. Men jag märker lite på andra sätt, som magen och kläder.

Jag sov länge på lördagen men trots detta var jag riktigt trött. Vet inte om det tar extra mycket på krafterna att äta antibiotika men jag kände mig helt knockad trots att fredagen inte var jättevild direkt. Varje gång jag försökte plugga somnade jag, och det har inte med ämnet eller boken att göra. Även när jag tog paus och såg på tvserie hade jag svårt att hålla ögonen öppna. Känns så sjukt att vara så trött, när man känner sig helt frisk och kry annars och dessutom sovit gott om natten. Jag gav iaf upp pluggande efter ett tag. Min superpluggdag var bara att glömma. Skulle ha träffat St och plugg-S men jag smsade och sa att jag inte kunde. Jag kunde inte hitta orken. Verkligen trist men vad ska jag göra..?

Vaknade iaf tidigt på söndagen av mig själv och efter frukosten blev det pluggdags. Läste 32 sidor innan jag tog en lite längre lunchpaus. Nu ska jag tillbaka till boken och läsa ytterligare. Målet är 50 sidor om dagen nu, så jag blir klar någon gång. Är ju bara drygt 1½ vecka till tentan nu.

---

TLDR- Moster m fam från Dalarna kom på besök på fredagen. Andra släktingar hakade på och jag fick höra att rösten ändrats, och ansiktet... Lördagen var jag knockad och söndagen effektiv.