Igår eftermiddag ringde pappa. Det är rätt ovanligt. Numera ringer han rätt ofta angående övningskörning men innan sommaren hoppade hjärtat nästan över ett slag om pappa ringde. Det var så sällsynt att jag direkt började fundera på om mamma inte kommit hem efter jobbet eller om farmor blivit dåligt. Varför skulle han annars ringa? Min pappa använder sällan sin mobiltelefon privat, tom hans privata telefon stänger han av när mamma kommit hem från jobbet om vardagarna. Då vi redan setts igår på dagen och övningskört var det ju troligen inte det det handlade om denna gång. Jag svarade avvaktande.

Jag -Hallå?

Far -Hej, det är pappa.

Jag -Hej hej dadde.

Han lät inte som han hade några bekymmersamma nyheter.

Far -Du, jag var inte ett dugg hungrig och egentligen inte vidare sugen heller.

Jag fattade nada.

Jag -Jaha..?

Far - Men jag tänkte att jag måste ju smaka på den där iaf, eftersom du bakat den.

Jahaa, ljuset gick upp för mig. Jag hade ju skickat med honom en bit kladdkaka jag bakat att äta efter lunchen.

Jag -Ja..?

Far -Och gud vad den var god! Du har verkligen fått till det. Du kanske ska bli konditor?

Och det var allt han ville säga med det samtalet.

Tack dadde, du är världens bästa.